2015.12.04 Fokus Israel Nyheter +

Senaste nyhetsuppdateringarna från Fokus Israel.

Eddie Chumney sammanställer och läser sina nyheter på engelska.

Dan Johansson sammanställer och läser sina nyheter på svenska. Nedan följer en liten sammanfattning av hans nyheter:

- Jerusalem utsett till ett av världens bästa resmål.

- King David Hotell renoverat och ombyggt.

- Ny app underlättar för araber och ultraortodoxi judar att få in en fot på arbetsmarknaden.

- Konstgjorda öar under planering.

- Rankning av forskningsinstitut.

- Vetenskapstävling i Kina, priset är att besöka forskningsinstitut i Israel.

- Forskningsrör inom medicin.

- Hi-Tech miljardärer.

- Beer Sheva växer och utvecklas.

- Ford intresserar sig för Israelisk teknologi.

- Israeliska lönenivåer.

- Valutareserv.

- Flygplansköp.

- Facebook stäms av Israeler.

+ Israel Now News 208. Huvudintervju med Yigal Dilmoni, The Yesha Council www.myesha.org.il

+ Bönerapport 49 med Lars Enarson, bl.a. om terrorvågen som drabbat Israel.

Något nytt via Youtube

Lars Enarson fortsätter att uppmana till förbön för Israel med fokus på terrorvågen som drabbat landet under de senaste veckorna. Försök till orsaks och konsekvensanalys görs.

Undervisning av/med Lars Enarson "Var ligger Sion?" om Tempelplatsen, Berget Sion, platsen dit Jesus skall återvända som Messias och hur platsen hanterats och hanteras idag samt stridigheterna och vikten av den fysiska platsen.
Ps 132:13-, Luk 1:30-, Ps 48:1-, 2 Sam 5:6-, Ps 2:1-, Hes 43:4-, (Hes 38), (Hes 5), Ps 125:1-, Jes 2:1-, Dan 9:15-.

Israel Now News 199, huvudintervju med pastor David N Decker, Covenant Alliances, www.covenantalliances.net

Israel Now News 200, huvudintervju med Michael Dickson, Standwithus Israel, www.standwithus.com

Israel Now News 201, huvudintervju med Knessetledamot Yoel Hasson,

Israel Now News 202, huvudintervju med Dr Pat Francis, kingdom Conenant Ministries, www.patfrancis.org

Storstädning med korsdrag i Dagen

Luddigt, urvattnande coh invaggar människor i falsk trygghet är min spontana beskrivning, samtidigt som jag inte blir eller är speciellt förvånad över innehållet i en artikel i tidningen Dagen (OBS det är artikeln och inte tidningen som kritiseras här). Anders Caringer delar där med sig av sin trosuppfattning. Jag skall bara helt kort och i all hast kommentera hans artikel.

Han ryggar för så kallade "gårdvarar" och jag kan till viss del hålla med. Människor som i lagisk och kärlekslös nitälskan slår allt och alla i huvudet med Bibeln är inget roligt möte. Människor som av kärlek till Gud och sina medmänniskor använder sig av Guds ord är ett ofrånkomligt måste. Han fortsätter också med en fras: Och så blir Bibeln en mall för etik och moral. Är inte det Bibelns ena syfte? Ett syfte med ordet är att vi skall lära känna Gud, etik och moral på Hans villkor kommer som en direkt följd av detta.

Han talar längre in i artikeln om ett kravlöst kärleksbudskap i bästa Jonas Gardell eller Tomas Di Leva stil. Allt är kärlek, ställ inga krav, ha inga förväntningar, allt är kärlek, låt oss leva som vi vill, låt oss synda på de sätt som vi vill och när vi vill, allt är kärlek. Johannesevangeliet 8: 11 ingår i ett sammanhang som vill hävisa till när det gäller Jesu kärlek till den som syndat/syndar och att han inte dömer människor för deras val eller felsteg i livet. Jesus var och är mycket klar här. FÖRST förlät han kvinnan (i det här fallet) SEDAN säger han till henne, GÅ OCH SYNDA INTE MER. Att som AC göra det lätt för sig och hävda att man inte bör eller får ställa krav faller således i enlighet med Jesu egna ord/krav. Först förlät han henne och sedan ställde han ett krav på henne,

Han hänvisar till Apostlagärningarna 4: 34-35 och låter påskina att det kapitalistiska (läs MARKNADSEKONOMI) tänkandet är fel. Underförstått han vill se planekonomi som kristendomens svar på ekonomiska spörsmål.

En viktig sak AC glömmer är då att de som levde efter denna princip vid den här tiden i kristendomens historia var judar. Judar kände till och praktiserade Guds ord i enlighet med vad Mose delgav folket i egenskap av såväl andlig som fysisk ledare. En av de saker som Gud gav Mose att lära folket var JUBELÅRET. Under 49 år sålde man hus eller egendomar och på det 50:e året så skulle dessa återgå i den ursprunglige ägarens ägo. Det var egentligen inte själva huset eller marken man säljer utan nyttjanderätten och inkomsterna från framtida skördar man sålde. Med det i bakhuvudet faller AC:s argument.

Kapitalismen eller marknadsekonomi är inte ett perfekt system. Giriga människor roffar med hjälp av denna åt sig från de fattiga och svaga. Däremot ger den som ett resultat utveckling och hopp om att förändra sin egen framtid. Den har under århundradens lopp lett till samhällsutveckling och stimulerat innovationer och effektiviseringar på många områden.

Planekonomin som AC verkar förespråka lider många länder ännu i sviterna efter. Mellan 70 och 95 år av kommunistiskt styre har raserat delar av världen och leder till svält eller andra fruktansvärda umbäranden. Varför hänvisar jag till det och inte till Bibliska principer i det aktuella Bibelstället? För att socialismen, marxismen, kommunismen och planhushållningen som vi ser eller känner idag är inte baserad på Biblisk kärlek och omsorg om de svaga, utan är baserad på avundsjukans flska omsorg. Jag vill ha det dom har, men jag är inte beredd att göra det dom har gjort för att komma dit dom är.

Anders Caringer avslutar med att uppmana dig och mig till än mer urvattnad tro. Den det är mest synd om är nog AC i alla fall som verkar vilja rationalisera bort synden, himmel och helvete mm när han som det heter "på den dagen" upptäcker att han ledde människor i fördärvet eller om man så föredrar, bort från Gud och evangelium. Kanske är ordet villolära på sin plats(?)!

Micael Grenholm har också kommenterat Anders Caringers debattinlägg i Dagen via bloggen Hela Pingsten inte bara där utan tillsammans med flera andra i kommentatorsfältet i anslutning till artikeln.

Profetiskt? Döm själv.

För något år sedan får undertecknad ett eller flera tilltal från Gud gällande Sverige. Summan av dessa tilltal är att ett svärd (andlig metafor) kommer att åtskilja såväl kyrkor som familjer. Även politiska partier kommer att drabbas/påverkas av detta. Det är inte ett roligt ämne att beskriva eller profetera om, men jag känner att jag måste få ut detta budskap då det hela tiden kommer tillbaks och känns alltmer aktuellt.

Prästerskapet (predikanter, gudsmän, gudskvinnor, andliga ledare) kommer att dömas först. Kanske kommer det inte alltid att skapa samma nyhetsrubriker som när den politiska eliten döms. Kyrkor kommer att splittras och dessa kommer att gå/dra åt motsatta håll. I vissa fall kan det innebära en konkret splittring där församlingar/kyrkor delas i två eller tre delar. Kyrksamfund kommer att delas trots att man idag försöker att förena olika samfund/kyrkor under ett och samma tak/paraply. I andra fall kommer delar av ett samfund eller en församling att lämna och dessa personer väljer att gå in i redan etablerade församlingar. Här kommer det inte att vara skillnad mellan Svenska Kyrkan, Pingströrelse, Frälsningsarmen, Trosrörelsen eller några andra sammanhang/kyrkor. En splittring kommer. Splittring kommer inte alltid att vara av ondo utan kommer att leda till radikala församlingar/sammanhang där Gud tillåts verka. Samtidigt som den andra parten väljer att gå motsatt väg.

Svenska Kyrkan skakas idag till synes av en debatt som sägs gälla kvinnoprästers vara eller icke vara. Men jag tror att det kommer att gå djupare än så och andra aspekter inom kyrkans tro och teologi kommer att bli aktuella även här. Det ser ibland ut som om det är OK (belönas) att inte sätta tilltro till Bibeln och dess läror samtidigt som den Bibeltrogne bespottas och förlöjligas. Fler områden finns säkert med på den lista som Gud använder sig av och han kommer att göra det tydligt och uppenbart för alla (både inblandade/berörda och åskådare) varför eller vad som ligger till grund för det som sker.

Gemensam Framtid kommer även de att skakas av förändring/splittring trots att man är inne i en fas av sammangående. Här tror jag personligen att ersättningsteologins betydelse samt inställning till Israel (och judarnas plats i historien såväl nu, då och framåt) och Mellanöstern i stort kommer att få stor betydelse. Även en generell liberalisering där moralisk slapphet och förfall ställs emot helgelse och Gudsfruktan. Vissa församlingar kommer att splittras. Andra kommer att välja utträde.

Trosrörelsen kommer att beröras då alla inte accepterar deras växande beundran för Katolska Kyrkan. Andra aspekter kan vara medbestämmande och eller så kallad toppstyrning. Ett generationsskifte kommer i många dylika församlingar när pastor/grundare ämnar pensionera sig och ett pastorsbyte skall ske. Här finns många personer som vet att de har stora uppgifter i församlingen (Guds Rike som en del vill benämna det) men som av olika skäl måste stå tillbaka och en frustration byggs upp som förr eller senare tar sig drastiska uttryck.

I Borås pågår i dagarna en rättegång där flera pastorer ställs inför rätta. Exorcism med starka inslag av ockultism, kontroll, psykiska och fysiska övergrepp är ämnet. Vad gäller just exorcism så är det Bibliskt, men avarter skall stävjas. En av de aktuella pastorerna som står inför rätta har också en lång rad av ljusskygga affärer som balanserar i gränslandet mellan lagliga och eller olagliga dito. Det är kanske inte här (Tingsrätten) som man önskar att dessa personer ställs inför rätta utan det borde ha skett långt tidigare inom den Kristna Kyrkan. Jag är ganska säker på att Gud försökt att varna de inblandade personerna under en längre tid, men att dessa valt att bortse från dessa varningar och därför har Gud inget annat val än att ställa personerna inför det allmänna domstolsväsendet. Tyvärr tilläts dessa pastorer att hålla på relativt ostört tills fernissan som höll ihop deras hemmabyggda teologi krackelerade i sin helhet. Här måste man också vara medveten om att det finns många sårade och kränkta människor/individer inblandade som behöver såväl kärlek, omsorg och förböner.

För att peka på något positivt också. Jag tror att det kommer att komma en stark väckelse bland muslimer i Sverige. En väckelse där man ibland med livet som insats väljer att lämna islam och sätter sin tro till Jesus som Guds son, frälsaren. Han kommer inte längre att anses som ”en profet” utan han blir FRÄLSAREN. Dessa personer kommer att bryta med islam och Koranens läror. Vi kommer således att få se stora grupper av Bibeltroende med (ofta) invandrarbakgrund. Dessa grupper kan inte ges urvattnad petitess teologi där man petar i eller debatterar små detaljer utan här behövs radikal och kraftfull undervisning direkt ur Bibeln framställd i dagsaktuellt ljus.

Det var bara en handfull exempel på vad som kan ske i olika kyrkor/samfund/sammanslutningar/rörelser. Det kommer med all säkerhet att ges helt andra namn än de jag uttryck jag använder här.

I dagarna skickas det ut ett pressmeddelande som säger att Statsminister Reinfeldt och hans (sedan många år) fru separerar (skiljer sig). En tidning (DN) drar parallellen med den förre statsministern Persson och skilsmässan 2002 och att det då inte innebar någon partipolitisk splittring. Och det påståendet är rätt och riktigt. Däremot så faller Socialdemokraterna som en sten i opinionsmätningarna och man förlorar inte bara det valet 2006 utan också det följande valet. En ny era/trend och ett historiskt faktum kunde då skådas eftersom Socialdemokraterna aldrig tidigare hamnat utanför regeringspositionen två mandatperioder i följd.

Jag har varit inne på ämnet i tidigare inlägg men då fokuserat på KD och den uppslitande process partiet genomgått. Nu tror jag mig våga ta ytterligare steg i ämnet och hävdar att vi de närmaste åren kommer att se hur den politiska kartan skrivs om radikalt i Sverige. Det finns flera saker eller områden/aspekter som påverkar den processen.

Det genomgripande är att jag känner mig övertygad om att det är GUD som valt att döma Sverige.

Inställningen till Israel/Mellanöstern är en aspekt. Antisemitism är fördold eller förtäckt då den ofta kallas ”antisionism” eller ”befogad” israelkritik. Ett område som gäller alla delar av samhället. Såväl prästerskapet, kyrkor, politiker, intresseorganisationer och vilken annan medborgare som helst.

Cynism (eller cyniskt tänkande/agerande) är ett annat.

Människovärdet är en tredje aspekt. Eller om man så vill bristen av människors/individens värde. Cynism och människovärde hör delvis ihop.

Flykting/invandringspolitik är ytterligare en aspekt att väga in. Svenska ämbetsmän/kvinnor/handläggare sitter och gör bedömningar utifrån (till synes) godtyckliga önskningar, värderingar, åsikter e. dyl. Man bortser från faktiska och farliga situationer vid utvisningar eftersom det inte är ett problem i Sverige, gäller bland annat så kallade ”konvertiter”. Religionstillhörighet som inte anses vara av vikt i Sverige kan innebära skillnader mellan liv och död i andra delar av världen.

Egocentriska beteenden och attityder bland politiker är en annan aspekt. Kan vara maktfullkomlighet eller att man försöker ”sko sig” ekonomiskt på samhällets bekostnad. Politiker som anser sig stå över väljarna och som fattar beslut som går emot alla väljarnas åsikter eller önskningar, man ”idiotförklarar” den eller dom som man valts av.

Myndigheters (både enskilda handläggares såväl som helhet/enhet) attityd gentemot den eller dom som berörs. Allt ifrån polis, rättsväsende, skatt, kronofogde och eller sociala myndigheter. Brist på empati (medkänsla) samt/eller en alltför stor tilltro till statistik, tabeller och beräkningar. När det gäller rättsväsendet så har vi ett flertal exempel om att dryckenskap (alkoholkonsumtion) anses som en förmildrande omständighet (belönas) vid brott/våldsbrott. Detta trots att den absoluta majoriteten av alla som dricker själva valt att göra det och man är medveten om så kallade personlighetsförändringar. Här borde samhället istället sätta ner foten och skärpa straffen då en medvetenhet om konsekvenserna snabbt sprids i samhället. Ett lugnare ute/helgliv kommer som ett resultat av detta och risken att drabbas av oprovocerat våld och eller våld i hemmet (t.ex. kvinnomisshandel) kommer att minska radikalt. Straffrabatt bör inte ges den som väljer att ”bete sig som ett svin”.

När vi talar om politiska partier kommer det även där att ske stora omvälvningar. Bland annat kommer ett eller flera etablerade partier att helt eller delvis försvinna genom splittring eller genom att väljarstödet för dessa partier kraftigt och hastigt reduceras. Inom de närmaste 3-5 åren kommer minst ett par kanske tre partier att delas efter interna stridigheter.

Enskilda politiker kommer att tvingas avgå efter olika slags skandaler. Det som kommer att ske här är inte ett resultat i första hand av så kallad ”grävande journalistik” utan kommer genom övertydliga misstag eller när journalister ”snubblar” över det stora scoopet. Andra (idag) starka namn kommer att tappa väljarstödet och på så vis avlägsnas från den politiska arenan. Andra kommer att drabbas av sjukdom eller andra personliga tragedier vilket leder till deras avgång. Gud kommer att döma utifrån dolda motiv och attityder. Han ser (som det står skrivet) till hjärtats innandöme och inte till det som är synligt med ”blotta ögat”.

Jag har nämnt olika aspekter tidigare i inlägget som berör politik och myndigheter och väljer därför att inte förtydliga ytterligare.

Hälsningar Gideon.

Messiastroende eller kristen

Skall ickejudar kalla sig Messiastroende och följa judiska levnadsregler, traditioner och förordningar? Nej jag anser inte det.

Jag läser i Apg 15:28-29 att så inte skall vara fallet. Man övertolkar de skriftställen som säger till judarna att inte den minsta prick i lagen skall gå om intet och säger därigenom att detta också gäller de ”hedningar” som tror på Jesus Kristus (Messias). Jag kommer till detta lite längre in i mitt inlägg.

Det som stör vissa av dessa så kallade ”messianska” verkar vara förekomsten av ordet och namnet Kristus. Det man glömmer i och med detta är, att judarna inte använde sig av hebreiska som dagligt språk. Det var det religiösa språket. Under något eller några århundraden har man i Israel vant sig vid att använda grekiskan som vardagsspråk. Bibeln eller rättare sagt - Nya Testamentet, skrivs alltså på grekiska och inte hebreiska. I grekiskan heter ju Messias istället Kristus. Därifrån kommer senare bruket av ordet och eller benämningen kristna. Att använda sig av ordet eller benämningen kristna är alltså ingen motsättning mot ordet eller namnet Messias. Detta eftersom man under ett par hundra år var ockuperade av Grekerna innan Romarna tog över som ockupationsmakt. Jag skall här redovisa några fakta ur en historiebok som jag hänvisat till i ett tidigare inlägg på denna blogg. Det är även i denna lärobok som jag läser att grekiskan är/var det vanliga språket vid tiden för Jesu liv och eftermäle.

(Boken heter Judisk Historia 1, från patriarkerna till förvisningen från Spanien. (Finns att köpa på http://www.hillelforlaget.se/ ). På sidan 76 är rubriken – Septuaginta/omkring 285-246 fvt). Där läser man följande i inledningen – Under Ptolemaios II omkring 285-246 Filadelfos tid översattes Bibeln till grekiska. Anledningen sägs vara att biblioteket i Alexandria skulle innehålla minst ett exemplar av alla skrivna böcker. Man hämtar därför en hebreisk Bibel och ber om tillstånd att översätta denna. Vilket så småningom leder till att Bibeln och den judiska tron blir tillgänglig även för ickejudar.

Följande historia beskriver hur arbetet med översättningen går till. Det hör till saken att 72 lärd judiska män inbjuds att komma till Alexandria och att dessa skall översätta Bibeln till grekiska. De lär enligt traditionen ha arbetat var för sig och ovetandes om varandra, men som genom tillsynes ett mirakel, ser man att alla översättningarna är identiska. Bibelöversättningen får därefter namnet, Septuaginta. Vilket betyder ”de sjuttios översättning”.

Nu är det förvisso inte bara dessa som kallar sig Messiastroende som stör sig på Septuaginta och dess översättning. Jag har även i andra sammanhang mött personer som anser att Septuaginta är en felaktig översättning utförd av eller genomförd av den Katolska Kyrkan. Bevisligen faller härmed detta argument och eller påstående, eftersom Septuaginta tillkommer inte bara drygt 200 år innan Jesu födelse och vår tideräkning tar sin början. Den infaller därmed mer än 500 år före Katolska Kyrkans grundande.

Vissa verkar störa sig på begreppet En treenig Gud. Att Gud är Fader, Son och Helig Ande. För mig är det ingen motsättning att Gud både kallas EN och eller TRE. Om vi tar människan om vilken Gud själv säger ”skapad till VÅR avbild” så tyder det på mer än en person/personlighet. Människan är ju inte bara en kropp. Hon är inte bara ett förstånd. För mig är också människan en andlig varelse. Paulus beskriver det som ”andligt död respektive andligt levande”. Han bör ju inneha en viss auktoritet på området eftersom han trots allt har skrivit en stor del av det vi kallar Nya Testamentet. Samtidigt är Gud EN. En människa är ju sammansatt ett sätt som visar på att EN kan vara TRE samtidigt. Detta utan att vara schizofren.

Jag förstår att det kan kännas obekvämt för en jude. Att under flera årtusenden lärt sig att Gud är en. Och det är Gud, han är inte flera gudar. Skillnaden mellan EN Gud och FLERA gudar hittar vi redan i Skapelseberättelsen. Här står det att Gud på (under) den sjätte dagen skapar människorna till VÅR avbild, att vara OSS lika. Gud talar inte om flera gudar. Han har ju skapat människa till SIN avbild. Är vi endast en kropp? Är vi endast ett sinne? Är kroppen och sinnet oberoende av varandra? Nej. Människorna är sammansatta av fler än en beståndsdel. De vanligast förekommande begreppen är ande, själ och kropp. Detta motsvarar så Gud som Fadern, Sonen och den Helige Ande.

Den klara majoriteten (messianska) är ärliga och härliga människor som i mitt tycke fokuserat lite för mycket på fel saker. Med det menar jag att dessa ofta är personer som älskar Gud, Jesus och det av Gud inspirerade ordet, Bibeln. Här måste den traditionella kristenheten i Sverige faktiskt ta på sej skulden för det inträffade. Här har inte församlingar och kyrkor undervisat i tillräckligt ofta eller sunt, utan man har brustit i undervisning av och från Guds Ordet (Bibeln). Man har nonchalerat att studera till exempel Apostlagärningarnas 15: e kapitel. Istället så har man bara slagit fast utan sund förankring i Bibeln att ”så här är det” och förkastat judiska traditioner samtidigt som man upphöjt den hednakristna frälsningsversionen som den enda och optimala vägen att gå. Man har både medvetet och omedvetet valt att bortse helt eller delvis från det judiska ursprunget i kristendomens rötter, tidiga skede.

I Apostlagärningarna 15:5 läser vi om hur de som kommit till tro på Jesus som Messias och som har bakgrund i fariséernas parti/lära kräver att de hednakristna skall börja följa Mose och de Äldstes stadgar. I vers 10 och framåt ställer sig så Petrus upp och talar om skillnaden mellan judar och ickejudar i frågan om att följa Mose och de Äldstes stadgar. Detta är då en passage som dessa ickejudar som idag kallar sig själva för ”messianska” troligen har helt missat att läsa eller förklarar bort av olika skäl. Här riktar jag åter kritik mot kyrkans företrädare. I vers 19 och 20 står något jag under min korta vandring här på jorden aldrig har hörts i predikningar eller Bibelstudier. Och jag fokuserar på vers 20 som lyder: utan endast skriva till dem att de skall avhålla sig från sådant som orenats genom avgudadyrkan, från otukt, från köttet av kvävda djur och från blod. Som ickejude behöver man alltså INTE följa de 613 bud/levnadsregler som en rättrogen jude skall eller bör följa.

Vem eller vilken präst, pastor, predikant eller Bibellärare i Sverige predikar över innehållet i denna vers, bortsett från den delen som handlar om begreppet och företeelsen otukt? Gällande det ämnet är det många av ordets förkunnare som har mycket att säga. En del tyvärr genom att slå Bibeln i huvudet på lyssnaren (bildligt talat). Andra på ett genomtänkt, kompromisslöst men också ett kärleksfullt sätt utan att kompromissa med Guds ord. Andra åter är som ”Pastor Jansson” i Hasse och Tages revy, man har ingen åsikt om någonting.

Nu har undertecknad ingen information om det är vanligt förekommande med matoffer av olika slag till diverse avgudar i Sverige. Jag skulle näppeligen tro att så var eller är fallet. Det förekommer säkert bakom lyckta dörrar, men är definitivt inte vanligt förekommande eller utbrett.

Köttet av kvävda djur? I Svenska Folkbibelns version Svensk Studiebibel läser jag följande kommentar: Köttet av kvävda djur = Kött som inte slaktats enligt lagens föreskrift om att blodet måste rinna ur det slaktade djuret. Här kommer ett annat fenomen in. I Sverige pågår en debatt om att hallal och kosherslakt bör eller skall förbjudas. I konsekvensens namn så skall även den som är kristen endast äta kött som slaktas enligt denna princip. Därför är debatten om ett förbud mot dessa slaktformer en inskränkning av de Mänskliga Rättigheterna som rör religionsfrihet. Jag kan inte skryta med att efterleva denna regel om att endast äta kosherslaktat kött.

Avhålla sig från blod (blodmat). Personligen har jag väldigt lätt för denna biten av innehållet i denna vers eftersom jag inte bara avskyr lukten utan också smak och konsistens av blodkorv och även blod i sig. Å andra sidan så står det inte heller i detta av de första kyrkoledarna fattade beslut (uttalande) att jag som ickejude inte får äta fläskkött heller.

Sätter mig med tidningen ”Shalom över Israel 11/2011” som en vän bistår mig med. Redan på ledarsidan skriver Iwan Örjebo om det ämne jag arbetar lite med just i detta inlägg. Han har gett ledaren inlägget rubriken – Mellan dike och avgrund. En mening i underrubriken ”dike” fångar min uppmärksamhet. Jag citerar: Men fenomenet att ta över rent judiska seder är onödigt och kan t.o.m. betraktas som stöld. När man gör så med motiveringen att det står i Bibeln så observerar man inte att det gäller judarna, inte oss (min kommentar: ickejudarna). Vi har olika uppgifter i Guds rike – något vi bör respektera.

Iwan Örjebo tar inte bara upp det han själv kallar för ett religiöst dike. Han tar givetvis också upp det som går under begreppet – ersättningsteologi. Hans definition av denna lära och eller teologi ger han namnet, AVGRUND.

Här resonerar han lite om hur djupt förankrad denna teologi har varit, är och troligen kommer att vara i kyrkans värld. En sak han nämner är att denna teologi är en av orsakerna till Hitler och nazismens framgångar. Efter ett flertal av århundraden så fanns det ingen teologisk grund som kunde eller ville ifrågasätta rasideologerna. Ersättningsteologin baseras delvis på olika feltolkningar av Romarbrevet. Där man kan luras att tro att kyrkan ersätter judarna som bärare av epitetet – Guds utvalda folk.

Själv tycker jag att Paulus är klar i sina uttalanden om att judarna inte utesluts efter det att man som det heter ”förkastar” läran om Jesus, talet om korset, uppståndelsen osv. Paulus säger klart och tydligt BORT DET. Bort med sådana tankar. Judarna kommer för en tid att till synes stå utanför löftena, utkorelsen och kallelsen, TILL SYNES. Men synvillan är temporär. Judarna kommer att ÅTER INYMPAS i det äkta olivträdet står det. Guds planer, löften, tilltal, utkorelse, kallelse osv. till/om judarna är EVIGA. Gud säger inte eviga när han menar tidsbegränsade. Evig i dess olika böjningsformer betyder fortfarande att det är för alltid. A never ending story heter en sång. Den låttiteln betyder också, för alltid eller för evigt.

Han (Iwan) avslutar ledaren lite kryptiskt, tills man läser om texten en andra eller tredje gång, och lägger märke till hans tankebanor. Han hänvisar i allmänhet till Uppenbarelseboken, men pekar extra på kapitel 7 som handlar om de tolv gånger tolv tusen (144 000). Han pekar på en skara, omöjlig att räkna. Till den skaran som står inför Guds tron och tillber och lovsjunger Gud och Lammet, dit räknar han alla övriga judar (som inte tillhör skaran 144 000) samt alla ickejudar. Här pekar alltså Iwan på det faktum att det är judarna som speciellt är utvalda. Som ickejude är jag och du redan diskvalificerade från denna utvalda skara. Hjälper det att konvertera eller som man också säger – löpa linan hela vägen ut? I kapitel 14 står det lite om den kvalgräns som gäller. I den femte versen läser jag t.ex. I deras men har ingen lögn funnits. De är fläckfria. Som sagt var. Kvalgränsen är redan satt. Handen på hjärtat, klarar du av den? Jag är redan bortsållad, tror jag mig förstå.

Även en av de andra artiklarna i det numret av tidningen ”Shalom över Israel 11/2011” tar upp fenomenet med ersättningsteologin och dess faror. Den Israeliske pastorn/rabbinen Meno Kalisher skriver om – Teologi och politik utmanar den messianska rörelsen.

I fallet med ersättningsteologin tar Meno upp ett annat exempel än det som Iwan tar upp i samma tidning. Meno skriver att de flesta palestinska troende sätter ersättningsteologin i förarsätet. Man menar i enlighet med denna att judarnas plats som Guds utvalda folk har ersatts av kyrkan. När man dessutom hela tiden matas av Hamas m.fl. med anti-israelisk och Antisemitisk propaganda så har man, precis som kyrkan gjorde i Europa under nazi-eran förkastat judarnas plats i Bibelns löften och profetior. Guds planer gäller enligt palestinska teologer inte längre judarna. Meno menar att när kyrkan och de troende verkligen väljer att sätta Jesus i centrum. Då kommer såväl enhet mellan bröder (Ismael och Isak) som fred till och i regionen. Meno berör också problematiken bland Messiastroende judar att vissa inte erkänner eller förstår Jesu gudom och eller treenigheten.

För att återknyta lite till mina tankar om kosher mat och matregler. En rättrogen jude/judinna har en mängd regler att följa gällande allt från råvaror, porslin, rengöring och tidsregler för att ge några exempel. Som ickejude behöver vi inte följa dessa. Om jag nu hade bott i Israel kunde det vara av respekt för eventuella matgäster att följa dessa, men som boende i Sverige, nej. Vill man ändå äta koshermat, gör det av HÄLSOSKÄL inte av RELIGIÖSA SKÄL. Vad menar jag med detta? Det är ett faktum att allt fler och fler dietister och kostrådgivare världen över börjar inse hälsoaspekten med koshermaten. Nu kanske någon hävdar att det handlar om medelhavsrecept, men det är just det den inte är! Det ryska, ungerska, brittiska eller polska kosherköket, är det medelhavsrecept? Knappast. De nordiska recepten för koshermat? Nej, inte heller de är medelhav. Asiatiska eller amerikanska? Nej inte heller de är det. Att följa recepten och låta bli mjölkprodukter tillsammans med köttprodukter. Mycket fågel, lamm, fisk och nötkött istället för fläskkött.

Det får vara nog för detta inlägg. Det kan mycket väl vara så, att jag återkommer till olika delar av innehållet i andra inlägg. Den som lever den får se, heter det i ordstävet.

Hälsningar Gideon…

Våga stå upp för Israel del II

Gud har som sagt var lovat Israels land till folket Israel. Mose påminner Gud om vad han sagt till Abraham, Isak och till Jakob i 2: a Moseboken 32:13. Sista strofen i versen lyder: De skall få det till arvedel för evigt. Vidare läser vi i 2:a Moseboken 33:1 att Gud lovat landet till Abrahams, Isak och Jakobs avkomma, det judiska folket. Gud har bundit sig för evigt till landet Israel och det judiska folket. Bara att kommentera alla löften i Bibeln som gäller Israel som land, som folk eller minst lika känsligt och viktigt, Jerusalem. Det skulle kräva en eller flera böcker. Vill man dessutom skriva uttömmande svar om varje löfte och hur dessa kan eller skall appliceras i dag på landet, folket eller Jerusalem då hamnar vi på vad som skulle kunna räknas i hyllmeter. Så att jag här försöker förklara med hjälp av ett kortare blogginlägg är dömt att misslyckas. Ändå vågar jag i alla fall påbörja något som kan betecknas som ett ringa försök.

När människor ger sig på (både verbalt, ideologiskt, fysiskt, religiöst, politiskt, ekonomiskt mm) Israel, Jerusalem och eller judarna då säger profeten Sakarja några mycket viktiga saker i det andra kapitlet. I vers 5 säger han klart och tydligt att: Och jag själ, säger Herren, skall vara en mur av eld runt staden… I vers 8 avslutas versen som följer: Den som rör vid er, rör vid min ögonsten. Och vers 12 säger: Herren skall äga Juda som sin del i det heliga landet, och än en gång skall han utvälja Jerusalem.

Att då gå emot Israel, Jerusalem och det judiska folket med onda avsikter kommer inte att tolereras av Gud någon mer gång. Inte nu när han efter nära nog av 1800 års förskingring åter börjat befolka landet med dess rätta ägare, judarna.

Inget annat folkslag har fått i uppgift av Gud att befolka och bygga upp landet mellan Jordanfloden och Medelhavet. Under den långa tid som förflutit mellan Diasporans början omkring år 130 e: Kr har ingen härskare eller markägare varit intresserad av att bygga upp landet igen. Mark Twain reser runt i landet under en period under 1867. Han beskriver som hårt, kargt, öde. Det som landet saknar enligt Mark Twain är människor, växter och djur:

Mark Twain visited Israel in 1867, and published his impressions in Innocents Abroad.  He described a desolate country – devoid of both vegetation and human population: “….. A desolate country whose soil is rich enough, but is given over wholly to weeds… a silent mournful expanse…. a desolation…. we never saw a human being on the whole route…. hardly a tree or shrub anywhere. Even the olive tree and the cactus, those fast friends of a worthless soil, had almost deserted the country.”

Sionismen börjar spira i Östeuropa under senare delen av 1800-talet. Under 1880-talet börjar ryska judar att emigrera till det som då är en del av det Ottomanska riket (Turkarna). Man köper ofta helt värdelösa markområden av jordägare bosatta i nuvarande Turkiet, Irak osv. Träskmarker fyllda av malariamyggor, ökenområden helt utan vattenkällor. Man dikar ut träsken, gräver brunnar och kan under mycket hårt arbete så småningom skörda de första små och torftiga skördarna. I och med detta börjar araber från de omkringliggande områdena flytta till området mellan Jordan och Medelhavet. Så småningom bygger såväl judar som araber upp byar och städer. Ibland rent judiska, ibland rent arabiska, men också gemensamt. En hel del städer finns självklart även om dessa med dagens mått snarare skulle kallas byar eller i bästa fall samhällen.

I takt med att judarna börjar flytta in i detta ödelagda landskap och odlar upp mark, då följer också en arabisk invandring i området. Under århundraden av arabiskt och eller muslimskt styre/ägande har ingen intresserat sig för detta område. Beduiner, druser, en del araber, en del judar, en hel hoper av olika slags kristna munkar och präster bor visserligen i landet. Utspridda i mindre byar och städer. Ingen ser kapaciteten och eller möjligheten att odla landet. Landet, området har under århundraden långsamt fått förfalla. I Ryssland uppstår en sionistisk väckelse (om uttrycket tillåts). Dels framtvingad genom de prognomer som nu och då utbryter i det stora Tsarryssland. Sionismen sprider sig så småningom till fler delar av Europa. Fler och fler judar och araber flyttar in i området som lyder under det Ottomanska Imperiet. Inte helt utan att man är inspirerade av de flera tusen år gamla löftena i Torah, Psalmerna samt i de profetiska texterna.

I samband med WWI (första Världskriget) så övergår styret till Storbritannien. Följande text är hämtad på Israels Ambassad i Stockholms hemsida:

Det brittiska mandatet	1918-1948: Brittiskt styre. 1922: Storbritannien tillerkände det Palestinska mandatet (Landet Israel). Jordanien fick tre fjärdedelar av området vilket gav en fjärdedel av landet kvar till det judiska nationalhemmet. 1925: Hebreiska universitetet i Jerusalem öppnar. 1929: Judar från Hebron massakreras av militanta araber. 1936-1939: Antijudiska uppror uppviglade av militanta araber. 1939: Den judiska invandringen begränsades avsevärt genom en brittisk vitbok. 1939-1945: Andra världskriget och Förintelsen i Europa. 1944: En judisk brigad bildades som en del av brittiska styrkor. 1947: FN föreslår bildandet av en arabisk och en judisk stat i Landet.

Här kommer vi in i en turbulent tid för det judiska folket. Antisemitism och rashygien diskuteras överallt i Europa, Nordamerika och för den delen, även i Mellanöstern. Hitlers ideologi görs hörd hos araberna bl.a. hos Stormuftin i Jerusalem. Sion Vises Protokoll som är en samling av falsarier byggda på Antisemitisk retorik och filosofi sprids med utgångspunkt i Ryssland. Än idag är två storsäljare hos arabiska bokhandlare såväl Sion Vises Protokoll och Hitlers Mein Kampf. Det återspeglas i dagens retorik bland arabiska ledare, såväl politiska som religiösa vilket ibland är samma personer. Antisemitismen dog inte med Hitler.

En vanlig undanflykt idag är att man inte kallar (i västvärlden) Antisemitismen för vad den egentligen är utan man kallar den för antisionism. Enligt min uppfattning så är dessa företeelser sprungna ur samma källa. Lek med tanken att judehatet och Antisemitismen (som faktiskt funnits under många århundraden innan Hitler träder fram) är en skyltdocka. Under 1930-40-tal bär den brun eller svart uniform med höga tillhörande läderstövlar. Under korsfarartiden bar den skinande blanka svärd och rustning av metall ledda av kyrkans maktfullkomliga män. Idag bär den å ena sidan keifa och AK47: or. Å andra sidan kan den bära synnerligen dyra och snitsiga märkeskostymer. Den frodas bland de flesta samhällsklasserna. Ofta hämtar den sin politiska drivkraft hos olika vänsterpolitiska ideologier. Men den brunsvarta uniformen som bars på 1930-40-tal, den vill man inte kännas vid längre. Nej idag är det inte moderiktigt med uniform, ledig klädsel. Samma skyltdocka, men med andra kläder.

Här kan prästerskapet göra skillnad. Vågar man undervisa vad Bibeln säger eller säger man det som är godkänt av PGS, PLO, Hamas, Iran, ISM, Aftonbladet osv. Eller vågar man stå upp trots att det riskerar att börja blåsa storm? Det är lugnare när det inte blåser alls. Vågar man ställa sig upp och säga ”vi håller inte med”? Vågar man ställa sig på Israels sida och säga att mycket av det vi hör är inget annat än illasinnade ideologiska Antisemitiska argument som effektivt döljs av orden ANTISIONISM eller BEFOGAD ISRAELKRITIK?

Kyrkans män och kvinnor måste snart välja!

Att säga det GUD säger, eller det lögnens fader säger.

Att säga det GUD säger, eller det Antikrist säger.

 Att säga det BIBELN säger om Israel, eller det Sions Vises Protokoll säger.

Att säga det GUD säger, eller det som Palestinska företrädare säger.

Att säga det GUD säger, eller som djävulen säger.

Att säga det BIBELN säger, eller det Koranen säger.

Hur länge måste jag hålla på? Präster, pastorer, predikanter, Bibellärare måste ställa sig frågan - vad vill jag säga.

Jag kunde argumentera mycket längre. Jag kunde säkert komma fram med dussintals, tjogtals ja kanske till och med hundratals ytterligare mycket bra argument. Men, jag vill utmana kyrkans företrädare att tänka till istället för att själv mala på i all oändlighet. Det är bara ett litet, litet krux. Snart kan det vara för sent att välja FÖR eller EMOT Israel. Gud har en plan och en väg. Det går inte längre att urskulda sig med att den eller den predikanten har tagit det beslutet så därför kan inte vi/jag fatta samma beslut. Jag läste ett blogginlägg en gång som författats av en bloggare och faktiskt pastor där han ondgör sig över att Ulf Ekman och Livets Ord tagit ställning för Israel. Summan av hans resonemang var att då kunde inte han ta ställning för Israel utan väljer hellre det som av teologer brukar kallas för ersättningsteologi, där den kristna kyrkan ersätter det judiska folket som mottagare av löftena. Hellre på olika planhalva med Ulf Ekman än att behöva spela i samma lag som honom. Beklämmande måste jag säga.

Jag nämner tidigare Diakonia. En blogg kallad Pophöger som drivs av en person med rötter inom Folkpartiet för in mig på just Diakonia. Det intressanta som jag reagerar över är att man talar om ansträngningar och medvetet arbete för fred. När man då tar ställning helt (eller nästintill) för den ena sidan i konflikter mellan Israeler och Palestinier. Under de år av jag har lagt märke till Diakonia i Mellanöstern har man dels ensidigt tagit ställning för Palestinierna, mot Israel. Man säger i sin värdegrund och programförklaring att man arbetar för mänskliga rättigheter och demokratiska rättigheter. Har inte Israel och judarna den mänskliga rättigheten att tillåtas att existera? Verkar inte så när Diakonia inte (i likhet med många andra som jobbar i Gaza eller Västbanken) inte ställer krav på varken Hamas eller PLO- Fatah att sluta lära ut i skolorna att judarna är apor och svin. Har man någonsin ställt krav på dessa palestinska företrädare att stryka de paragrafer i sina programförklaringar där det står att man kämpar för ett utplånande av Israel? Man står som det heter ”vackert med mössan i handen”.

Diakonia kommer om inte jag missminner mig att ta med sig ett hundratal teologistuderande till INTE Israel utan till PALESTINA nästkommande vår.

För att på plats lyssna till Palestinska kristna teologer och andra Bibellärare. Nu har det rest runt några kristna Palestinska teologer bland annat i Sverige. Undervisningen dessa förmedlar är i min mening genomfärgad av muslimska läror och argument. En sådan teolog hävdar att det är bevisat att Jesus var Palestinier, inte jude.  Det blir extra intressant med tanke på att det fram till 1967 aldrig talas om ett ”palestinskt folk”, det hette med rätta - araber. Dessutom så fanns det knappast några araber/palestinier inom Israel på Jesu tid. Majoriteten var judar och sedan var det en del greker (kvarleva från tidigare ockupationsmakt) samt ett stort antal Romare, då dessa vid tiden för hans vandringstid på jorden ockuperade Israel.

Ja, det finns som sagt var mycket att säga som jag inte har plats eller tid att säga här.

Min uppmaning till präster, pastorer och Bibellärare är fortsatt. Undlåt inte att undervisa om Bibelns syn på och profetior gällande Israel och det judiska folket. Varför säger jag detta? Förintelsen i nazismens regi sker bland annat som en följd av att kristna teologer, präster, pastorer och Bibellärare inte höll sig till Bibeln utan istället teg och dansade efter nazisternas läror och påbud. Vi säger ju ofta att – det får inte hända igen. Jag avslutar som jag började.

1: a Moseboken 12: 3 Jag skall välsigna den som välsignar dig och förbanna den som förbannar dig. I dig skall alla släkten bli välsignade (kan bli).

2: a Moseboken 23: 22b Jag skall bli en fiende till dina fiender och en ovän till dina ovänner.

Våga stå upp för Israel del I

Jag har valt att dela detta inlägg i del ett och två eftersom det blev längre än jag tänkte mig ifrån början. Här följer sålunda den första delen av två.

1: a Moseboken 12: 3 Jag skall välsigna den som välsignar dig och förbanna den som förbannar dig. I dig skall alla släkten bli välsignade (kan bli).

2: a Moseboken 23: 22b Jag skall bli en fiende till dina fiender och en ovän till dina ovänner.

Oavsett vad man tycker om Israels politik eller inte, så kan man aldrig komma förbi dessa löften till Abraham och det judiska folket. Det handlar inte om att det är förbjudet att komma med konstruktiv kritik. Nej det hela handlar snarare om attityd till judarna som folk utspridda över hela eller delar av jorden. Det handlar också om attityd till Israel som land, som nation.

Ingen kommer någonsin att få tillfälle att anklaga mig för att påstå Israels ledare av olika slag aldrig gör fel eller fattar fel beslut. Ingen kommer heller aldrig att få möjlighet att anklaga mig för att jag påstår att Israel är ett perfekt eller felfritt land. Men, det är inte där skon klämmer. Det handlar attityd och att erkänna Israel (som folk och som nation) som Guds utvald.

Tyvärr är det väldigt vanligt idag att man försöker komma runt det hela genom att urskulda sig med att det är ”befogad kritik” eller att Israel kommer allt för lindrigt undan eftersom media styrs av den ”israeliska lobbyn”. Den formen av undanflykt är inget annat än just undanflykt. Idag ser vi hur massmedia gång efter gång anklagar Israel för än det ena och än det andra utan att över huvud taget se på eller förklara varför Israel gör si eller så. (Gäller inte alla journalister och skribenter). Politiker använder sig av samma argument utan att reflektera över varför. Men det är inte i första hand politiker eller media jag tänker ställa mot väggen i detta inlägg. Nej det är PRÄSTERSKAPET.

Jag skall här dela ett citat som har talat till mig den senaste tiden. Ett citat av Lily Tomlin. Hon lär ha sagt följande ord: Jag undrade alltid varför inte någon gjorde något åt det; tills jag insåg att jag var någon.

Det är ett citat som jag vill rikta till prästerskapet Eller om man hellre vill, till präster, pastorer och predikanter. Många förkunnare av Guds Ord undviker tyvärr väldigt ofta ämnen som är känsliga eller kontroversiella. Ofta undviker man känsliga ämnen då dessa skapar debatt, eller konfrontation, eller riskerar att splittra församlingar och kyrkor. Nu är undertecknad medveten om att det under åratal, ja faktiskt under flera årtionden har pågått en medveten massmedial kampanj mot Israel och den eller dem som ställer sig på Israels sida. Det är inte bara journalister utan andra opinionsbildare som ligger bakom detta. Just nu i dagarna som gått har till och med Sveriges biståndsminister gett SIDA och Forum Syd smäll på fingrarna. Detta eftersom de har betalat ut stora bidrag till PGS (Palestinagrupperna Sverige, med Per Garthon i spetsen) som har använts till en informationsbroschyr som ger inte bara en sned bild av Israel, utan som sprider uppenbara och medvetna lögner samt nidbilder av Israel. Detta samtidigt som de som står upp till förmån för Israel eller som står för en OBJEKTIV bild av Israel, Palestina och Mellanöstern inte får en enda krona i bidrag. Här behöver kyrkor och församlingar runt om i Sverige skärpa sig betydligt.

Jag är medveten om att detta kan bli tufft. Det kan skapa splittring. Det kan skapa osämja. Men det kan också leda till en mycket bra och nödvändig rensning i församlingsmatriklarna. Jag skall här dela några tilltal jag fick av Gud mellan sommaren 2009 och sommaren 2011. (För att vara exakt, den 14:e juli 2009, den 19:e januari 2010, den 15:e juli 2010 och slutligen den 1:e augusti 2011).

Det skall bli skillnad mellan församlingar/kyrkor som välsignar eller förbannar Israel. Där man välsignar kommer väckelse, glädje och tillväxt. Där man förbannar kommer stelhet, avfolkning osv. Israel blir ett svärd som åtskiljer. (Det kan dessutom komma att resultera i en skiljelinje mellan familjemedlemmar).

Kyrkor/församlingar som välsignar Israel. Besökar/medlemsantal ökar/växer (med upp till 20 % i månaden). Människor blir frälsta, helade, upprättade osv.

Det skall bli SKILLNAD mellan dem som VÄLSIGNAR och dem som FÖRBANNAR Israel. SKILLNAD.

Slutligen tilltalet som följer: Gud skall döma för Israel och Jesu skull. Han börja med prästerskapet, sedan politiker osv.

Idag är det inte ovanligt att man i våra kyrkor har Bibelskolor på kvällar eller lördagarna. Här har man ett ypperligt tillfälle att sakligt och grundligt gå igenom vad Bibeln säger om judarna och om landet Israel. Lika gärna som att man undervisar om lärjungaskap eller om Den Helige Andes gåvor så kan man ägna ett eller flera Bibelstudier till att gå igenom vad BIBELN säger. INTE vad PGS, Aftonbladet, Diakonia, Bilda eller President Abbas säger. Utan som kontrast till vad dessa personer, organisationer och opinionsbildare säger.

Eftersom det i dagsläget är så att man i många kyrkor väljer att tala tyst om Israel och Guds löften gällande landet Israel och det judiska folket. Då leder detta till okunskap och felaktigt tänkande i frågan. Ett ställe i Bibeln säger i Hosea kapitel 4 och vers 6: Mitt folk går under i brist på kunskap. Eftersom du har förkastat kunskap, skall också jag förkasta dig, så att du inte längre är min präst. Du glömde din Guds undervisning, därför skall också jag glömma dina barn. Här gäller det för pastorer, präster, Bibellärare och andra predikanter att vara vaksamma. Och jag vet att det är både roligare samt mycket lättera att lyssna till en evangelist som broderar ut texten på de mest färgsprakande sätt. Här kommer också en annan viktig aspekt in. Gruppen som kallar sig för ”Messiastroende”. Om man i kyrkor och församlingar runt om inte hade underlåtit att regelbundet undervisa om Israel och Guds löften gällande landet och folket, då hade troligtvis inte detta fenomen uppstått.

Missförstå mig inte. Jag vet att denna grupp av troende älskar Jesus (Yeshua), man älskar att studera Guds ord, man älskar Israel. Man har tröttnat på att även kyrkor och församlingar går i PGS, Aftonbladets och Palestiniernas ideologiska ledband. Nu är inte min debatt inriktad på Messiastroende ickejudar utan skall handla om kyrkans ovilja och oförmåga att på ett sunt sätt våga undervisa om Bibelns syn på Israel och Guds löften samt planer gällande det judiska folket.

Från tiden för det som vanligen kallas ”det första kyrkomötet” och fram till idag har kyrkans företrädare tävlat om att tvångskonvertera och eller att förtrycka det judiska folket. Man har predikat att den ickejudiska kristendomen övertagit rollen som bärare av Guds löften och planer gällande frälsning och försoning, landet Israel, Jerusalem och så vidare. Ersättningsteologin föds som förkastar judarna helt ur Guds planer, profetiska tilltal och löften. Ingenstans står det i det som ligger till grund för kristen teologi att judarna skall upphöra att vara judar. Paulus till och med låter omskära en av sina medarbetare av hänsyn till de många judar som bodde i en viss trakt (Apg 16:3). Det är alltså inte för att vi som är av ickejudisk bakgrund detta exempel lyfts fram, utan snarare för att påvisa detta unikum i läran. Man kan, men man måste inte. Ingenstans hittar vi med säkerhet i skriften att någon av Apostlarna eller att någon i den första församlingen underlät att följa Mose eller de Äldstes stadgar när de kom till tro på Jesus som Messias.

Nu kanske någon stör sej på att jag använder namnet Messias istället för namnet Kristus. Båda orden/namnet är rätt. Det ena namnet är på hebreiska och det andra på grekiska men betyder exakt samma sak. Det judiska Gudstjänstspråket vid tiden för Jesu och Bibelns varande eller tillblivelse var hebreiska, ja. Mycket av det som kallas Nya Testamentet skrevs av judar till judar och eller ickejudar som däremot är bosatta utanför Israels gränser. Därför skrevs dessa brev och skrifter på grekiska. I läroboken ”Judisk historia del 1, från patriarkerna till förvisningen från Spanien sidan 76 (författare, Sol Scharfstein utgiven på Hillelförlaget 2002)”. Här beskrivs inte bara det faktum att grekiskan var dåtidens motsvarighet till dagens engelske som stort världsspråk. Här beskrivs också hur den judiskhebreiska Bibeln översätts till grekiskan med översättningsnamnet ”Septuaginta”. Här ser man också hur det vi idag kallar Messiastroende (ickejudar) börjar gå till synagogor och antar judiska seder, man får av judarna tillnamnet ”Gudsfruktiga”.

För att återgå till det som var det ursprungliga inlägget.

Israel har en speciell plats i Guds plan för mänsklighetens frälsningsplan eller om man så föredrar, Guds plan för att återupprätta förhållandet mellan Gud och människa. Redan i 1: a Mosebok 12:1 talar Gud om att han skall ge Abrahams arvingar ett land som dessa skall kalla sitt eget. Gång efter gång under såväl Abrahams som hans son Isak som i sin tur hans son Jakob så talar Gud gång på gång om ett land åt ett folk. Nu är det många som förvirras av Ismael som är stamfader till många av Israels grannar. Men läser du i Bibeln så ser du dels att Ismael var sonen till tjänstekvinnan och inte sonen till hustrun. Du ser också att Ismael var det naturliga sinnets, förståndets och det vi ofta betecknar köttets dvs. den begränsade människans lösning. Isak å sin sida var trons och den andliga människans arvinge. Båda välsignas av Abraham innan han dör och de går olika vägar.

1:a Moseboken 17:20-21 talar om att Gud själv väljer att välsigna både Ismael och Isak. Om Ismael säger han att även han skall bli ett stort folk. MEN om Isak säger han dessutom att det är genom honom som FÖRBUNDET skall upprättas. Vidare i kapitel 18:18-19 ser vi att det skall bli ett stort folk som uppkallas efter honom och det genom Isak. Vidare i kapitel 21:12-13 så säger Gud att såväl Ismael som Isak skall ge upphov till stora folk, men med den skillnaden att det är igenom Isak som förbundet skall upprätthållas. Vi kommer så till kapitel 26:3-5 och ser där att Gud åter påminner både sig själv och Isak om förbundet som han (Gud) ingått med Abraham. Senare läser vi i 1:a Mosebok 28:3-4 att förbundet förnyas till/med Jakob, mannen som sedermera kallas och blir stamfader till Israel.

Blir Ismael lottlös? Nej.

Blir Esau lottlös? Nej.

Varken Ismael eller Esau glöms bort av Gud. Han lovar dessa båda att även de skall bli välsignade och bli stora folkslag. Dock kvarstår det faktum att det var genom Isak och sedermera Jakob som Gud har valt att låta sitt förbund gå i fullbordan. Det är genom dessa två som Israel föds både som folk och senare som land/nation.

Både Ismael och Esau blir stormän. Ursprung till folkslag. Välsignade både med arvingar och med rikedom att föra vidare till nästa generation. Ännu idag säger araber/muslimer att man är ättlingar till Ismael. Är dessa fattiga? Inte om man valt att fördela oljepengarna på ett jämnare sätt. Nu är det tyvärr så att vissa araber sitter på enorma förmögenheter samtidigt som andra av deras bröder/folk sitter på lika enorma berg av fattigdom.

I Psalm 133:1 läser vi att det är ljuvligt när bröder bor endräktigt tillsammans.

Är det möjligt, att Ismael och Isak åter kan förbrödras? Eller att Jakob och Esau förbrödras?

JA. Men inte genom mänskliga och politiska vägar enbart. Politik kan vara verktyget eller ett av verktygen som kommer till användning för att detta skall bli en realitet.

Fortsättning följer.