En dom kommer. En dom som ingen kan undkomma.
Det är ingen människa som kommer att döma. Det är Gud som
kommer att sätta sig på domarsätet för att döma människan/individen efter vad
som finns i hennes hjärta. Det som är så fascinerande med detta är att ingen,
ingen kan lura domaren (Gud). Inga juridiska krumbukter kan kollra bort honom.
Inga teologiska floskler kan rättfärdiga ditt eller mitt agerande. Gud dömer
efter det som hjärtat, människans inre innehåller. Han ser igenom ytlighet och
skådespelartalanger, vackra fasader hjälper inte på den dagen som det står
skrivet.
Domen kommer att ske på olika plan. Olika personer kommer
att dömas efter vad han (Gud) lagt på ditt hjärta, men också efter vissa
allmänna premisser.
Några generella saker gäller således alla. Här antar jag att
vår inställning till Gud, Jesus, den Helige Ande samt Guds ord (Bibelns
tillförlitlighet) och dess principer kommer att vara centrala saker. Även den
allmänna inställningen/bemötandet av ”vår nästa” hamnar troligtvis i denna
kategori. Att jag tar upp just dessa saker innebär inte automatiskt att jag
anser att varje enskilt ämne/sak är ”tio i topp”. Ett eller ett par är enligt
min åsikt däremot viktigare än andra. Jag kan med all säkerhet ta upp flera
viktiga saker, men för att inlägget inte skall bli långt som en bok måste jag
prioritera vissa ämnen/saker.
Några saker kommer att vara individuella. Vad gjorde du med
ditt liv, din kallelse kommer att vara centralt. Har Gud lagt t.ex. missbrukare
på ditt hjärta, vad gjorde du för dem i så fall? Har Gud specifikt lagt de
ofödda barnen på ditt hjärta, vad gjorde du för dem? Har Gud specifikt lagt
Israel och judarna på ditt hjärta, vad gjorde du för dem? Att Gud skulle sända
mig till musikvärlden verkar långt borta i och med att undertecknad är mer
eller mindre helt omusikalisk. För den som inte bara älskar att lyssna till
utan dessutom älskar att skriva och/eller framföra sång och musik så kommer
detta att vara ett aktuellare område och jag väljer att inte skriva mer om det
ämnet/området.
Samtidigt finns det i det sammanlagda Gudsordet att det som
vid första anblicken verkar vara individuellt faktiskt kan gälla alla. Bara för
att just det ämnet eller området inte känns angeläget för dig/mig så innebär
det inte att vi automatiskt är undantagna. Nedan kommer det att följa olika
exempel. Jag kommer inte ordagrant att redogöra för om dessa är allmänna eller
om de är individuella. Endast en handfull ämnen/områden kommer att behandlas
här i detta inlägg. Jag måste också
påpeka att det inte är jag som är Gud och slutligen kommer att sitta på
domarsätet. Jag kommer också att dömas av den Gud som Bibeln beskriver. Han är
Rättfärdig. Han är Barmhärtig. Han är Sanningen. Han är Den Levande. Inget
mörker finns i honom. Det är egenskaper som du och jag gärna vill och försöker
klistrar på oss själva, men som t.o.m. Paulus säger att han i egen kraft inte
kan leva upp till. Då varken du eller jag har skrivit stora delar av Nya
Testamentet vore det självupptaget att hävda att vi är så mycket bättre i egen
kraft än Paulus. Det vi kan göra är att sträva efter fullkomlighet och att göra
det goda.
En punkt/skiljelinje jag blir påmind om idag är frågan om
Gud och Allah är en och samma gud?
Jag har själv inte studerat ämnet i detalj, men har för mig
att jag hört pastor Ulf Ekman nämna samma tanke i en predikan som jag läser i
en artikel författad av Fil. Mag. G A Goldberg, Israel. Allah och den Gud som
såväl kristna som judar tror på är inte densamma. Enligt Ekman och Goldberg är
Allah historiskt sett en djinn (ökendemon, andeväsen) som dyrkades av araberna
vid tiden för Muhammeds inträde i historieböckerna. Att jag då som kristen
säger att Bibelns Gud och Koranens Allah är samme gud är således ett slags
religionsblandning. De Tio Orden (budorden) säger klart att vi inte skall
erkänna andra gudar vid sidan av den Gud som Torah och eller Bibeln beskriver.
Här är ett exempel på ett område där jag tror att Gud vid domen kommer att göra
åtskillnad mellan olika uppfattning/tro. Goldberg tar som ett exempel upp det
faktum att man i vissa muslimska länder t.o.m. försöker förbjuda att kristna
använder sig av ordet Allah för att benämna Gud i Bibeln.
Om man nu inom vissa
delar/länder av den muslimska världen vill se en klar och tydlig skillnad varför skall
då vi som kristna envisas med påståenden om att det är samme gud? Goldberg
pekar också på att det oftast är inom liberala kristendomstolkningar det är
vanligast. Jag träffade en kristen arab på 1990-talet som också sade att det
finns andra ord i arabiskan för just ”gud” än bara ordet Allah.
Ytterligare en punkt/skiljelinje som jag tro kan vara
avgörande är vår inställning till såväl abort som dödshjälp.
När Mose tar emot lagen/buden av Gud så säger Gud att Israel
INTE skall göra som de folk gör som skall fördrivas/utrotas. En av de saker man
gjorde var att låta sina barn gå igenom eld. Man praktiserar alltså offrande av
barn och ungdomar till de avgudar man dyrkar. Detta är en jämförelse med dagens
abort trots att vi i dag inte tillåter människooffer inom religionsutövning.
Även dödshjälp kan sorteras in här då ett barn (även vuxna givetvis) som är
svårt sjukt med föräldrarnas/anhörigas medgivande tillåts dö eller dödas i förtid.
Här kommer också buden/lagen in som förbjuder uppsåtligt dödande. Ämnet är inte
helt okomplicerat. Personer som genomlidit och/eller fattat något av dessa
beslut skall givetvis få den hjälp de behöver, men vi måste skilja på att få
hjälp och att erkänna att det är en rättighet. Om det inte innebär en omedelbar
livskris så är det inte helt ovanligt att en sådan kommer i form av ”post
traumatiska symptom” av olika slag. Samvetet orkar inte eller kan inte längre
dövas. Här måste vi som kristna stå upp för livet och erbjuda stöd och hjälp.
Samtidigt som vi tar ställning för det okränkbara livet antingen hos en ofödd
såväl som hos en född person.
Nu är det kontroversiellt i Sverige att vara mot
abort och därför behöver vi kristna vara tydliga utan att framstå som
galningar. Omvärlden kommer ändå att framställa oss som galna bakåtsträvare som
förnekar kvinnan hennes rätt till sitt eget jag/liv. Det är inte min mening att
såra eller fördöma den som genomgått en abort. Men att försvara den rätten
kommer jag inte att göra när det gäller slarv, bekvämlighet, karriär eller fel
kön för att ge några exempel. Jag har full förståelse för den kvinna som måste
välja det egna eller det ofödda barnets liv eller som har blivit utsatt för
våldtäckt/incest och vill inte medvetet lägga ytterligare bördor till de som
redan existerar. Dock finns det alltid förlåtelse och upprättelse för den som
vänder sig till Gud som är kärleksfull och barmhärtig och om/när vi vänder oss
till honom får det vi behöver.
Ersättningsteologi, Israel och judarna är ett annat viktigt
område.
Jag har bekanta som tror att man kan och skall koppla samman
med alla som säger sig stå upp för Israel och det judiska folket. Där håller
jag inte med eftersom det visat sig att vissa gör detta då det retar upp
muslimer med invandrarbakgrund. Ett vanligt argument att inte ställa sig på
Israel eller judarnas sida är att det sker på bekostnad av
Palestina/palestinierna. Ändå får vi inte bortse från vikten av att stå upp för
Israel. Gud talar genom hela Bibeln om vikten av det judiska folkets betydelse
för hans frälsningsplan. Gud har inte som ersättningsteologerna hävdar ersatt
Israel/judarna med den kristna församlingen. Han har istället valt att
temporärt och jämsides använda sig av båda grupperna. Judarna har aldrig helt
förkastats av Gud och genom att påstå dylikt sätter vi oss själva på Guds
plats. Vi som kristna har istället getts möjligheten att bli använda och få del
av Guds frälsningsplan. Att som en svensk pastor gjort och säga att han inte
kan eller vill stå upp för Israel/judarna eftersom Ulf Ekman och Livets Ord
gjort detta är att försöka undfly ansvar. Vårt förhållande till judarna och
israel är något av det mer centrala i hela Gamla Testamentet. Gamla Testamentet
har inte upphört att gälla utan kompletteras av Nya Testamentet. Utan det ena
gäller inte det andra. Guds profetiska tilltal och utsagor om (inte bara Guds
frälsningsplan) judarnas och Israels betydelse då, nu och framåt går inte att
hoppa över eller förklara bort. Gud har sagt att han kommer att återsamla
judarna i landet Israel. 1948 får man landet tillbaks och börjar bygga upp det
på allvar igen. Folket håller också på
att återsamlas i landet igen. Vi kan inte bortse från dessa fakta. Messias (Jesus) skall som bekant komma åter till jorden och han har sagt att han skall komma till Jerusalem som är Israels eviga huvudstad. Bibeln är
full av dessa profetiska tilltal och Jesus själv säger att inte ett enda ord
som utgått från Guds mun skall vända fåfängt åter utan att ha verkat det
vartill det var utsänt. Ersättningsteologin ligger dessutom (enligt min åsikt)
till grund för kristen Antisemitism. Att kalla Antisemitism för antisionism är
endast ett försök att förvilla samt att försöka bortförklara eller göra
Antisemitismen rumsren.
Men palestinierna då?
Dom är också avkomma till Abraham genom Ismael. Det finns
löften och profetiska tilltal som gäller alla arabfolken i Bibeln också, men
det var till Isaks avkomma (judarna) som Gud gav landet Israel till. Jag
förnekar inte att många av palestinierna har tidsmässigt långtgående historiska
och även juridiskt rättmätiga krav/skäl att få bo i landet. Men långt ifrån
alla kan hävda långvarigt boende i landet/området utan kommer inflyttande i
takt med att judarna som immigrerar under sent 1800 och tidigt 1900-tal alltmer
börjar bygga upp landet. Sedan måste man faktiskt väga in ytterligare en aspekt
som ofta förbigås av oss kristna i och med att debatten om Mellanöstern, Israel
och Palestina oftast behandlas politiskt (enbart) och det är att palestinier
och araber först och främst behöver ta emot Jesus som sin personlige Herre och
Frälsare. Om man gör det och istället för att läsa Koranen väljer Bibeln som
religiös vägledare och ledstjärna så kommer deras krav att förändras till
judarna och till Israel. Man måste också få bort t.ex. Kairodeklarationen som
religiöst dokument då detta är baserat på ersättningsteologin. En numera
bortgången Israelkännare och pastor sade att egentligen finns det inget
trevligare folk än araber (palestinierna är en del av de arabiska folken, det
är först efter 1960-talet som benämningen används). Problemet som han såg det
var islam och kunde man bara få bort islam från araber/palestinier så skulle
världen häpna över vilka underbara, kärleksfulla och fantastiska människor de
egentligen är. Vi kan inte bortse ifrån de olika organisationerna som
representerar palestinierna och deras agenda som kristna när vi tittar på Israel,
Palestina och Mellanöstern. Ingen politisk organisation i Gaza eller på
Västbanken vill erkänna Israels rätt att existera. Dessutom fokuseras det till
99,9 % på de palestinier som bor i Gaza, Västbanken och i Israel. Vem, vem av
de som kallar sig för Palestinavänner verkar lägga två strån i kors för
Libanons, Syriens, Egyptens eller Jordaniens palestinier? Jämfört med Libanons
palestinier så har såväl Västbankens, Gazas och Jordaniens palestinier det
mycket, mycket bättre.
Är man som kristen kallad till palestinier/araber bör man arbeta för
deras frälsning och inte i första hand för att tillfredsställa deras politiska
krav. Dessutom så står det i Bibeln: hur ljuvligt är det inte när bröder bor i
endräkt tillsammans. Och jag försvarar inte enskilda extremistiska, våldsamma
och hatiska personer eller grupper bland judarna.
Sexualsynen.
Ämnet sex är kontroversiellt idag. Bibeln talar tydligt om
vad som är rätt och fel, synd och inte synd. När Gud genom Mose gav levnadsregler
(bud, lagar) så var det för människornas/folkets bästa. Gud vill människans
bästa. Sex är inte bara till för fortplantning utan också till för njutning.
Men Gud ser också till att det finns ramar för vad som är okej och inte. Genom
Mose talar Gud om olika orsaker till varför man skall fördriva/utrota de folk
som bor i landet när man för ca 3500 år sedan och efter 400 år av slaveri skall
inta löfteslandet. En av orsakerna var den lössläppta sexualiteten. Alla slags
perverterad sex förekom. Så Gud gav bestämda former för sexlivet. Inom
äktenskapet samt mellan man och kvinna. Det innebär att såväl samboförhållande
som är populärt inom vissa kyrkor/sammanhang är att beteckna som synd.
Homosexualitet är också synd. Incest är synd osv.
Bibeln säger att vi skall
vända oss bort från allt vad synd heter och inte befatta oss med den (leva ut
den). Hela sajter på webben ägnas åt konsten att bedra den man lever
tillsammans med utan att hon eller han får reda på detta. Samtidigt så måste vi komma ihåg att Jesus
säger till kvinnan som förs fram till honom och anklagas för äktenskapsbrott:
inte heller jag dömer dig, gå och synda inte mer. Det han alltså gör är att han
inte bara förlåter henne för att hon har syndat. Han uppmanar henne att inte
fortsätta att synda. Idag i Sverige så framställs ofta celibat som det värsta
en människa kan ägna sig åt. Men det är inte Guds syfte med celibat. Guds syfte
är att människan skall vara så ren och oförstörd som det bara är möjligt. Renhet
skär i ögonen på en värld/befolkning som själva lever i orenhet. Därför är det desto
viktigare att vi låter det rena ljuset lysa desto klarare även inom området
sexualitet.
Jag kunde hålla på att ta upp fler ämnen/områden. Jag drar
gränsen som sagt var just här och nu idag.
Jag är inte ute för att försöka fördöma dig eller någon i
din närhet. Gud är kärlek. Kärlek förlåter och upprättar, men kärlek sätter
också gränser. Det kan tyckas kontroversiellt i dagens samhälle där gränser
suddas ut alltmer mellan tillåtet och förbjudet, mellan rätt och fel osv.
Kom ihåg. Jesus älskar dig. Han vill ditt bästa. Han
förlåter syndaren, men säger samtidigt. Gå och synda inte mer.
Gud Välsigne dig, Gideon.
