Jag har valt att dela detta inlägg i del ett och två eftersom det blev längre än jag tänkte mig ifrån början. Här följer sålunda den första delen av två.
1: a Moseboken 12: 3 Jag skall välsigna den som välsignar
dig och förbanna den som förbannar dig. I dig skall alla släkten bli välsignade
(kan bli).
2: a Moseboken 23: 22b Jag skall bli en fiende till dina
fiender och en ovän till dina ovänner.
Oavsett vad man tycker om Israels politik eller inte, så kan
man aldrig komma förbi dessa löften till Abraham och det judiska folket. Det
handlar inte om att det är förbjudet att komma med konstruktiv kritik. Nej det
hela handlar snarare om attityd till judarna som folk utspridda över hela eller
delar av jorden. Det handlar också om attityd till Israel som land, som nation.
Ingen kommer någonsin att få tillfälle att anklaga mig för
att påstå Israels ledare av olika slag aldrig gör fel eller fattar fel beslut.
Ingen kommer heller aldrig att få möjlighet att anklaga mig för att jag påstår
att Israel är ett perfekt eller felfritt land. Men, det är inte där skon
klämmer. Det handlar attityd och att erkänna Israel (som folk och som nation)
som Guds utvald.
Tyvärr är det väldigt vanligt idag att man försöker komma
runt det hela genom att urskulda sig med att det är ”befogad kritik” eller att
Israel kommer allt för lindrigt undan eftersom media styrs av den ”israeliska
lobbyn”. Den formen av undanflykt är inget annat än just undanflykt. Idag ser
vi hur massmedia gång efter gång anklagar Israel för än det ena och än det
andra utan att över huvud taget se på eller förklara varför Israel gör si eller
så. (Gäller inte alla journalister och skribenter). Politiker använder sig av
samma argument utan att reflektera över varför. Men det är inte i första hand
politiker eller media jag tänker ställa mot väggen i detta inlägg. Nej det är
PRÄSTERSKAPET.
Jag skall här dela ett citat som har talat till mig den
senaste tiden. Ett citat av Lily Tomlin. Hon lär ha sagt följande ord: Jag undrade alltid varför inte någon gjorde
något åt det; tills jag insåg att jag var någon.
Det är ett citat som jag vill rikta till prästerskapet Eller
om man hellre vill, till präster, pastorer och predikanter. Många förkunnare av
Guds Ord undviker tyvärr väldigt ofta ämnen som är känsliga eller
kontroversiella. Ofta undviker man känsliga ämnen då dessa skapar debatt, eller
konfrontation, eller riskerar att splittra församlingar och kyrkor. Nu är
undertecknad medveten om att det under åratal, ja faktiskt under flera
årtionden har pågått en medveten massmedial kampanj mot Israel och den eller
dem som ställer sig på Israels sida. Det är inte bara journalister utan andra
opinionsbildare som ligger bakom detta. Just nu i dagarna som gått har till och
med Sveriges biståndsminister gett SIDA och Forum Syd smäll på fingrarna. Detta
eftersom de har betalat ut stora bidrag till PGS (Palestinagrupperna Sverige,
med Per Garthon i spetsen) som har använts till en informationsbroschyr som ger
inte bara en sned bild av Israel, utan som sprider uppenbara och medvetna
lögner samt nidbilder av Israel. Detta samtidigt som de som står upp till
förmån för Israel eller som står för en OBJEKTIV bild av Israel, Palestina och
Mellanöstern inte får en enda krona i bidrag. Här behöver kyrkor och
församlingar runt om i Sverige skärpa sig betydligt.
Jag är medveten om att detta kan bli tufft. Det kan skapa
splittring. Det kan skapa osämja. Men det kan också leda till en mycket bra och
nödvändig rensning i församlingsmatriklarna. Jag skall här dela några tilltal
jag fick av Gud mellan sommaren 2009 och sommaren 2011. (För att vara exakt,
den 14:e juli 2009, den 19:e januari 2010, den 15:e juli 2010 och slutligen den
1:e augusti 2011).
Det skall bli skillnad
mellan församlingar/kyrkor som välsignar eller förbannar Israel. Där man
välsignar kommer väckelse, glädje och tillväxt. Där man förbannar kommer
stelhet, avfolkning osv. Israel blir ett svärd som åtskiljer. (Det kan
dessutom komma att resultera i en skiljelinje mellan familjemedlemmar).
Kyrkor/församlingar
som välsignar Israel. Besökar/medlemsantal ökar/växer (med upp till 20 % i
månaden). Människor blir frälsta, helade, upprättade osv.
Det skall bli SKILLNAD
mellan dem som VÄLSIGNAR och dem som FÖRBANNAR Israel. SKILLNAD.
Slutligen tilltalet som följer: Gud skall döma för Israel och Jesu skull. Han börja med prästerskapet,
sedan politiker osv.
Idag är det inte ovanligt att man i våra kyrkor har
Bibelskolor på kvällar eller lördagarna. Här har man ett ypperligt tillfälle
att sakligt och grundligt gå igenom vad Bibeln säger om judarna och om landet
Israel. Lika gärna som att man undervisar om lärjungaskap eller om Den Helige
Andes gåvor så kan man ägna ett eller flera Bibelstudier till att gå igenom vad
BIBELN säger. INTE vad PGS, Aftonbladet, Diakonia, Bilda eller President Abbas
säger. Utan som kontrast till vad dessa personer, organisationer och
opinionsbildare säger.
Eftersom det i dagsläget är så att man i många kyrkor väljer
att tala tyst om Israel och Guds löften gällande landet Israel och det judiska
folket. Då leder detta till okunskap och felaktigt tänkande i frågan. Ett
ställe i Bibeln säger i Hosea kapitel 4 och vers 6: Mitt folk går under i brist
på kunskap. Eftersom du har förkastat kunskap, skall också jag förkasta dig, så
att du inte längre är min präst. Du glömde din Guds undervisning, därför skall
också jag glömma dina barn. Här gäller det för pastorer, präster, Bibellärare
och andra predikanter att vara vaksamma. Och jag vet att det är både roligare
samt mycket lättera att lyssna till en evangelist som broderar ut texten på de
mest färgsprakande sätt. Här kommer också en annan viktig aspekt in. Gruppen
som kallar sig för ”Messiastroende”. Om man i kyrkor och församlingar runt om
inte hade underlåtit att regelbundet undervisa om Israel och Guds löften
gällande landet och folket, då hade troligtvis inte detta fenomen uppstått.
Missförstå mig inte. Jag vet att denna grupp av troende
älskar Jesus (Yeshua), man älskar att studera Guds ord, man älskar Israel. Man
har tröttnat på att även kyrkor och församlingar går i PGS, Aftonbladets och
Palestiniernas ideologiska ledband. Nu är inte min debatt inriktad på
Messiastroende ickejudar utan skall handla om kyrkans ovilja och oförmåga att
på ett sunt sätt våga undervisa om Bibelns syn på Israel och Guds löften samt
planer gällande det judiska folket.
Från tiden för det som vanligen kallas ”det första
kyrkomötet” och fram till idag har kyrkans företrädare tävlat om att
tvångskonvertera och eller att förtrycka det judiska folket. Man har predikat
att den ickejudiska kristendomen övertagit rollen som bärare av Guds löften och
planer gällande frälsning och försoning, landet Israel, Jerusalem och så
vidare. Ersättningsteologin föds som förkastar judarna helt ur Guds planer,
profetiska tilltal och löften. Ingenstans står det i det som ligger till grund för kristen
teologi att judarna skall upphöra att vara judar. Paulus till och med låter
omskära en av sina medarbetare av hänsyn till de många judar som bodde i en
viss trakt (Apg 16:3). Det är alltså inte för att vi som är av ickejudisk
bakgrund detta exempel lyfts fram, utan snarare för att påvisa detta unikum i
läran. Man kan, men man måste inte. Ingenstans hittar vi med säkerhet i
skriften att någon av Apostlarna eller att någon i den första församlingen
underlät att följa Mose eller de Äldstes stadgar när de kom till tro på Jesus
som Messias.
Nu kanske någon stör sej på att jag använder namnet Messias
istället för namnet Kristus. Båda orden/namnet är rätt. Det ena namnet är på
hebreiska och det andra på grekiska men betyder exakt samma sak. Det judiska
Gudstjänstspråket vid tiden för Jesu och Bibelns varande eller tillblivelse var
hebreiska, ja. Mycket av det som kallas Nya Testamentet skrevs av judar till
judar och eller ickejudar som däremot är bosatta utanför Israels gränser.
Därför skrevs dessa brev och skrifter på grekiska. I läroboken ”Judisk historia
del 1, från patriarkerna till förvisningen från Spanien sidan 76 (författare,
Sol Scharfstein utgiven på Hillelförlaget 2002)”. Här beskrivs inte bara det
faktum att grekiskan var dåtidens motsvarighet till dagens engelske som stort
världsspråk. Här beskrivs också hur den judiskhebreiska Bibeln översätts till
grekiskan med översättningsnamnet ”Septuaginta”. Här ser man också hur det vi
idag kallar Messiastroende (ickejudar) börjar gå till synagogor och antar
judiska seder, man får av judarna tillnamnet ”Gudsfruktiga”.
För att återgå till det som var det ursprungliga inlägget.
Israel har en speciell plats i Guds plan för mänsklighetens
frälsningsplan eller om man så föredrar, Guds plan för att återupprätta
förhållandet mellan Gud och människa. Redan i 1: a Mosebok 12:1 talar Gud om
att han skall ge Abrahams arvingar ett land som dessa skall kalla sitt eget.
Gång efter gång under såväl Abrahams som hans son Isak som i sin tur hans son
Jakob så talar Gud gång på gång om ett land åt ett folk. Nu är det många som
förvirras av Ismael som är stamfader till många av Israels grannar. Men läser
du i Bibeln så ser du dels att Ismael var sonen till tjänstekvinnan och inte
sonen till hustrun. Du ser också att Ismael var det naturliga sinnets,
förståndets och det vi ofta betecknar köttets dvs. den begränsade människans
lösning. Isak å sin sida var trons och den andliga människans arvinge. Båda
välsignas av Abraham innan han dör och de går olika vägar.
1:a Moseboken 17:20-21 talar om att Gud själv väljer att
välsigna både Ismael och Isak. Om Ismael säger han att även han skall bli ett
stort folk. MEN om Isak säger han dessutom att det är genom honom som FÖRBUNDET
skall upprättas. Vidare i kapitel 18:18-19 ser vi att det skall bli ett stort
folk som uppkallas efter honom och det genom Isak. Vidare i kapitel 21:12-13 så
säger Gud att såväl Ismael som Isak skall ge upphov till stora folk, men med
den skillnaden att det är igenom Isak som förbundet skall upprätthållas. Vi
kommer så till kapitel 26:3-5 och ser där att Gud åter påminner både sig själv
och Isak om förbundet som han (Gud) ingått med Abraham. Senare läser vi i 1:a
Mosebok 28:3-4 att förbundet förnyas till/med Jakob, mannen som sedermera
kallas och blir stamfader till Israel.
Blir Ismael lottlös? Nej.
Blir Esau lottlös? Nej.
Varken Ismael eller Esau glöms bort av Gud. Han lovar dessa
båda att även de skall bli välsignade och bli stora folkslag. Dock kvarstår det
faktum att det var genom Isak och sedermera Jakob som Gud har valt att låta
sitt förbund gå i fullbordan. Det är genom dessa två som Israel föds både som
folk och senare som land/nation.
Både Ismael och Esau blir stormän. Ursprung till folkslag.
Välsignade både med arvingar och med rikedom att föra vidare till nästa
generation. Ännu idag säger araber/muslimer att man är ättlingar till Ismael.
Är dessa fattiga? Inte om man valt att fördela oljepengarna på ett jämnare
sätt. Nu är det tyvärr så att vissa araber sitter på enorma förmögenheter
samtidigt som andra av deras bröder/folk sitter på lika enorma berg av
fattigdom.
I Psalm 133:1 läser vi att det är ljuvligt när bröder bor
endräktigt tillsammans.
Är det möjligt, att Ismael och Isak åter kan förbrödras?
Eller att Jakob och Esau förbrödras?
JA. Men inte genom mänskliga och politiska vägar enbart.
Politik kan vara verktyget eller ett av verktygen som kommer till användning
för att detta skall bli en realitet.
Fortsättning följer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar