Våga stå upp för Israel del I

Jag har valt att dela detta inlägg i del ett och två eftersom det blev längre än jag tänkte mig ifrån början. Här följer sålunda den första delen av två.

1: a Moseboken 12: 3 Jag skall välsigna den som välsignar dig och förbanna den som förbannar dig. I dig skall alla släkten bli välsignade (kan bli).

2: a Moseboken 23: 22b Jag skall bli en fiende till dina fiender och en ovän till dina ovänner.

Oavsett vad man tycker om Israels politik eller inte, så kan man aldrig komma förbi dessa löften till Abraham och det judiska folket. Det handlar inte om att det är förbjudet att komma med konstruktiv kritik. Nej det hela handlar snarare om attityd till judarna som folk utspridda över hela eller delar av jorden. Det handlar också om attityd till Israel som land, som nation.

Ingen kommer någonsin att få tillfälle att anklaga mig för att påstå Israels ledare av olika slag aldrig gör fel eller fattar fel beslut. Ingen kommer heller aldrig att få möjlighet att anklaga mig för att jag påstår att Israel är ett perfekt eller felfritt land. Men, det är inte där skon klämmer. Det handlar attityd och att erkänna Israel (som folk och som nation) som Guds utvald.

Tyvärr är det väldigt vanligt idag att man försöker komma runt det hela genom att urskulda sig med att det är ”befogad kritik” eller att Israel kommer allt för lindrigt undan eftersom media styrs av den ”israeliska lobbyn”. Den formen av undanflykt är inget annat än just undanflykt. Idag ser vi hur massmedia gång efter gång anklagar Israel för än det ena och än det andra utan att över huvud taget se på eller förklara varför Israel gör si eller så. (Gäller inte alla journalister och skribenter). Politiker använder sig av samma argument utan att reflektera över varför. Men det är inte i första hand politiker eller media jag tänker ställa mot väggen i detta inlägg. Nej det är PRÄSTERSKAPET.

Jag skall här dela ett citat som har talat till mig den senaste tiden. Ett citat av Lily Tomlin. Hon lär ha sagt följande ord: Jag undrade alltid varför inte någon gjorde något åt det; tills jag insåg att jag var någon.

Det är ett citat som jag vill rikta till prästerskapet Eller om man hellre vill, till präster, pastorer och predikanter. Många förkunnare av Guds Ord undviker tyvärr väldigt ofta ämnen som är känsliga eller kontroversiella. Ofta undviker man känsliga ämnen då dessa skapar debatt, eller konfrontation, eller riskerar att splittra församlingar och kyrkor. Nu är undertecknad medveten om att det under åratal, ja faktiskt under flera årtionden har pågått en medveten massmedial kampanj mot Israel och den eller dem som ställer sig på Israels sida. Det är inte bara journalister utan andra opinionsbildare som ligger bakom detta. Just nu i dagarna som gått har till och med Sveriges biståndsminister gett SIDA och Forum Syd smäll på fingrarna. Detta eftersom de har betalat ut stora bidrag till PGS (Palestinagrupperna Sverige, med Per Garthon i spetsen) som har använts till en informationsbroschyr som ger inte bara en sned bild av Israel, utan som sprider uppenbara och medvetna lögner samt nidbilder av Israel. Detta samtidigt som de som står upp till förmån för Israel eller som står för en OBJEKTIV bild av Israel, Palestina och Mellanöstern inte får en enda krona i bidrag. Här behöver kyrkor och församlingar runt om i Sverige skärpa sig betydligt.

Jag är medveten om att detta kan bli tufft. Det kan skapa splittring. Det kan skapa osämja. Men det kan också leda till en mycket bra och nödvändig rensning i församlingsmatriklarna. Jag skall här dela några tilltal jag fick av Gud mellan sommaren 2009 och sommaren 2011. (För att vara exakt, den 14:e juli 2009, den 19:e januari 2010, den 15:e juli 2010 och slutligen den 1:e augusti 2011).

Det skall bli skillnad mellan församlingar/kyrkor som välsignar eller förbannar Israel. Där man välsignar kommer väckelse, glädje och tillväxt. Där man förbannar kommer stelhet, avfolkning osv. Israel blir ett svärd som åtskiljer. (Det kan dessutom komma att resultera i en skiljelinje mellan familjemedlemmar).

Kyrkor/församlingar som välsignar Israel. Besökar/medlemsantal ökar/växer (med upp till 20 % i månaden). Människor blir frälsta, helade, upprättade osv.

Det skall bli SKILLNAD mellan dem som VÄLSIGNAR och dem som FÖRBANNAR Israel. SKILLNAD.

Slutligen tilltalet som följer: Gud skall döma för Israel och Jesu skull. Han börja med prästerskapet, sedan politiker osv.

Idag är det inte ovanligt att man i våra kyrkor har Bibelskolor på kvällar eller lördagarna. Här har man ett ypperligt tillfälle att sakligt och grundligt gå igenom vad Bibeln säger om judarna och om landet Israel. Lika gärna som att man undervisar om lärjungaskap eller om Den Helige Andes gåvor så kan man ägna ett eller flera Bibelstudier till att gå igenom vad BIBELN säger. INTE vad PGS, Aftonbladet, Diakonia, Bilda eller President Abbas säger. Utan som kontrast till vad dessa personer, organisationer och opinionsbildare säger.

Eftersom det i dagsläget är så att man i många kyrkor väljer att tala tyst om Israel och Guds löften gällande landet Israel och det judiska folket. Då leder detta till okunskap och felaktigt tänkande i frågan. Ett ställe i Bibeln säger i Hosea kapitel 4 och vers 6: Mitt folk går under i brist på kunskap. Eftersom du har förkastat kunskap, skall också jag förkasta dig, så att du inte längre är min präst. Du glömde din Guds undervisning, därför skall också jag glömma dina barn. Här gäller det för pastorer, präster, Bibellärare och andra predikanter att vara vaksamma. Och jag vet att det är både roligare samt mycket lättera att lyssna till en evangelist som broderar ut texten på de mest färgsprakande sätt. Här kommer också en annan viktig aspekt in. Gruppen som kallar sig för ”Messiastroende”. Om man i kyrkor och församlingar runt om inte hade underlåtit att regelbundet undervisa om Israel och Guds löften gällande landet och folket, då hade troligtvis inte detta fenomen uppstått.

Missförstå mig inte. Jag vet att denna grupp av troende älskar Jesus (Yeshua), man älskar att studera Guds ord, man älskar Israel. Man har tröttnat på att även kyrkor och församlingar går i PGS, Aftonbladets och Palestiniernas ideologiska ledband. Nu är inte min debatt inriktad på Messiastroende ickejudar utan skall handla om kyrkans ovilja och oförmåga att på ett sunt sätt våga undervisa om Bibelns syn på Israel och Guds löften samt planer gällande det judiska folket.

Från tiden för det som vanligen kallas ”det första kyrkomötet” och fram till idag har kyrkans företrädare tävlat om att tvångskonvertera och eller att förtrycka det judiska folket. Man har predikat att den ickejudiska kristendomen övertagit rollen som bärare av Guds löften och planer gällande frälsning och försoning, landet Israel, Jerusalem och så vidare. Ersättningsteologin föds som förkastar judarna helt ur Guds planer, profetiska tilltal och löften. Ingenstans står det i det som ligger till grund för kristen teologi att judarna skall upphöra att vara judar. Paulus till och med låter omskära en av sina medarbetare av hänsyn till de många judar som bodde i en viss trakt (Apg 16:3). Det är alltså inte för att vi som är av ickejudisk bakgrund detta exempel lyfts fram, utan snarare för att påvisa detta unikum i läran. Man kan, men man måste inte. Ingenstans hittar vi med säkerhet i skriften att någon av Apostlarna eller att någon i den första församlingen underlät att följa Mose eller de Äldstes stadgar när de kom till tro på Jesus som Messias.

Nu kanske någon stör sej på att jag använder namnet Messias istället för namnet Kristus. Båda orden/namnet är rätt. Det ena namnet är på hebreiska och det andra på grekiska men betyder exakt samma sak. Det judiska Gudstjänstspråket vid tiden för Jesu och Bibelns varande eller tillblivelse var hebreiska, ja. Mycket av det som kallas Nya Testamentet skrevs av judar till judar och eller ickejudar som däremot är bosatta utanför Israels gränser. Därför skrevs dessa brev och skrifter på grekiska. I läroboken ”Judisk historia del 1, från patriarkerna till förvisningen från Spanien sidan 76 (författare, Sol Scharfstein utgiven på Hillelförlaget 2002)”. Här beskrivs inte bara det faktum att grekiskan var dåtidens motsvarighet till dagens engelske som stort världsspråk. Här beskrivs också hur den judiskhebreiska Bibeln översätts till grekiskan med översättningsnamnet ”Septuaginta”. Här ser man också hur det vi idag kallar Messiastroende (ickejudar) börjar gå till synagogor och antar judiska seder, man får av judarna tillnamnet ”Gudsfruktiga”.

För att återgå till det som var det ursprungliga inlägget.

Israel har en speciell plats i Guds plan för mänsklighetens frälsningsplan eller om man så föredrar, Guds plan för att återupprätta förhållandet mellan Gud och människa. Redan i 1: a Mosebok 12:1 talar Gud om att han skall ge Abrahams arvingar ett land som dessa skall kalla sitt eget. Gång efter gång under såväl Abrahams som hans son Isak som i sin tur hans son Jakob så talar Gud gång på gång om ett land åt ett folk. Nu är det många som förvirras av Ismael som är stamfader till många av Israels grannar. Men läser du i Bibeln så ser du dels att Ismael var sonen till tjänstekvinnan och inte sonen till hustrun. Du ser också att Ismael var det naturliga sinnets, förståndets och det vi ofta betecknar köttets dvs. den begränsade människans lösning. Isak å sin sida var trons och den andliga människans arvinge. Båda välsignas av Abraham innan han dör och de går olika vägar.

1:a Moseboken 17:20-21 talar om att Gud själv väljer att välsigna både Ismael och Isak. Om Ismael säger han att även han skall bli ett stort folk. MEN om Isak säger han dessutom att det är genom honom som FÖRBUNDET skall upprättas. Vidare i kapitel 18:18-19 ser vi att det skall bli ett stort folk som uppkallas efter honom och det genom Isak. Vidare i kapitel 21:12-13 så säger Gud att såväl Ismael som Isak skall ge upphov till stora folk, men med den skillnaden att det är igenom Isak som förbundet skall upprätthållas. Vi kommer så till kapitel 26:3-5 och ser där att Gud åter påminner både sig själv och Isak om förbundet som han (Gud) ingått med Abraham. Senare läser vi i 1:a Mosebok 28:3-4 att förbundet förnyas till/med Jakob, mannen som sedermera kallas och blir stamfader till Israel.

Blir Ismael lottlös? Nej.

Blir Esau lottlös? Nej.

Varken Ismael eller Esau glöms bort av Gud. Han lovar dessa båda att även de skall bli välsignade och bli stora folkslag. Dock kvarstår det faktum att det var genom Isak och sedermera Jakob som Gud har valt att låta sitt förbund gå i fullbordan. Det är genom dessa två som Israel föds både som folk och senare som land/nation.

Både Ismael och Esau blir stormän. Ursprung till folkslag. Välsignade både med arvingar och med rikedom att föra vidare till nästa generation. Ännu idag säger araber/muslimer att man är ättlingar till Ismael. Är dessa fattiga? Inte om man valt att fördela oljepengarna på ett jämnare sätt. Nu är det tyvärr så att vissa araber sitter på enorma förmögenheter samtidigt som andra av deras bröder/folk sitter på lika enorma berg av fattigdom.

I Psalm 133:1 läser vi att det är ljuvligt när bröder bor endräktigt tillsammans.

Är det möjligt, att Ismael och Isak åter kan förbrödras? Eller att Jakob och Esau förbrödras?

JA. Men inte genom mänskliga och politiska vägar enbart. Politik kan vara verktyget eller ett av verktygen som kommer till användning för att detta skall bli en realitet.

Fortsättning följer.