Ett profetiskt ord som jag burit under en tid inom mig.
SVENSKA
KYRKAN.
Stanna inte
med den döda åsnans kadaver. Lämna den döda att begravas av de redan döda.
Kadavret är statt i förruttnelse. Långt gången är förruttnelsen. Död sprider
död bland de levande. Sök er till den levande åsnan. Liv sprids inte till den
redan döde. Död sprids till den som lever.
Synden har
sedan länge fått en så stark och stor spridning bland era förkunnare att det inte
längre rättfärdigas av de som lever för och nära Guds ord. Guds ord är
fortfarande det som skall ligga till grund för er tro. Idag verkar man snarare
sätta sin tro till det ”politiskt korrekta” hellre än till Bibeln. Det som
sprider död är inte frågan om kvinnliga präster eller inte. Nej det är er
inställning till sexuella synder och leverne, ateismen bland era företrädare
samt religionsblandningen.
När man
frångått Guds ord, Bibeln som rättesnöre och acceptansen för samboförhållande,
delaktighet i prostitution, homosexualitet är vanligt förekommande bland
prästerskap och diakoner, då måste Gud själv ”avkraga” Svenska Kyrkans
företrädare.
När det
ibland uppfattas som om prästerskapet inte ens tror på Guds existens, då måste
Gud ”avkraga” er och ta ifrån er mandatet att tala i hans namn samt
representera honom och ”kyrkan”. Var och en blir INTE salig på sin egen tro.
När det inte
längre är undantag att prästerskapet accepterar religionsblandning utan snarare
kutym bland prästerskapet, då måste ni i enlighet med Guds ord ”avkragas”. När
ni inte längre kan eller vill säga ”Jesus är Vägen, Sanningen och Livet, ingen
kan komma till Gud utom genom honom”. Hur kan ni då tro att Gud vill eller
tänker tillåta er att representera honom.
Om en åsna
dög åt Frälsaren, Herren, Messias, Brudgummen. Då borde den duga åt bruden
också. Inte ens det mirakel som väckte Lasarus från de döda räcker för att ge
liv i den döda åsnan.
En
splittring kommer att komma. De som fortfarande vill gå med Gud och som
fortfarande lever kommer att dra ut. Den som fortfarande vandrar MED Gud bör
dra ut från ”dödens hus”. Den som fortfarande har elden brinnande i sitt hjärta
bör följa sitt ”hjärtas röst” och inte dras ner i döden på grund av falsk
trofasthet. Ni måste välja att vara trofasta mot evangelium och inte mot en död
kyrka/religion. Vitt kommer att bli vitt och svart blir svart, gråskalorna
kommer att reduceras.
TROSRÖRELSEN.
En skörd på
attityd och inställning kommer. När problem uppstår ute bland de olika centra
som startats runt om i världen. Då finns lösningen inte där i första hand.
Lösningen finns i ledande positioner i Sverige. Man styr uppifrån och nedåt.
Problem letar man däremot nerifrån och uppåt.
Val av
medarbetare till de olika centra eller funktioner måste särskådas. Åtgärder
måste vidtas. Ledare, pastorer, styrelsemedlemmar, anställda och frivilliga
medarbetare (ledare) där ligger kärnan till problemen. Där skall fokus på
problemlösningen ligga. Om inte problem attackeras från rätt håll kommer
mandatet som ”väckelsebärare” att gå till någon annan.
En utbredd
motvilja att släppa fram oerfarna predikanter som tillåts att ”göra bort sig”
dödar till viss del entusiasmen bland de som skall efterträda de ledare som
idag finns. Er förkärlek att bilda stiftelser där ledare inte kan ersättas
eller röstas bort av ”fåren” kan bli en snara runt er hals. Ni har ingen
garanti för att inte gå fel. Vissa ledare omger sig endast med ”Ja-sägare” i
styrelser och ledningsgrupper, när ni borde omge er med ”Nej-sägare”.
Nej-sägarna är obekväma och det kan leda till att ni inte alltid får er egen
vilja igenom. Förakta inte det, var inte rädda för det, varför? För
”Nej-sägaren” är där för att du skall LEDAS PÅ RÄTTA VÄGAR. Du måste tänka
igenom saker och kanske förändra metoder för att uppnå önskade mål. En
”Nej-sägare” som vänder på klacken och som blir en ”Ja-sägare” på en viss punkt
kommer ALDRIG ATT GE UPP, han eller hon kommer hellre att dö än att svika i det
läget. Det var inte för inte som Jakob liknar Isaskar med en åsna.
Den
flammande eld som brunnit i era hjärtan har till viss del falnat. I en del fall
till och med slocknat. Om inte elden tänds igen, Guds eld, inte ”främmande” eld
då kommer stafettpinnen att vara väckelsens bärare att tas ifrån er och ges
till en annan. Ni kommer då att tvingas stå vid sidan om när tävlingsdeltagarna
springer med väckelsens eld.
Till ert
plus skall det räknas att ni inte gjort er beroende av statens bidrags och
kontrollsystem. Där ger er Gud sitt Amen och säger ”rätt så”.
Även här
kommer en splittring. Kanske inte genom enskilda församlingar som kommer att
(kan) bli fallet med Svenska Kyrkan. Nej, församlingar kommer att (kan) lämna
trosrörelsen för andra samarbetspartners.
PINGSTRÖRELSEN.
Ni fråntogs
rätten att kallas för ”ledande” väckelsebärare under 1980-talets första hälft.
Ni kan komma att få ledningen tillbaka. Men det kommer att krävas vissa
förändringar. En sak är undervisning om Israel och det judiska folket.
Vinpimplandet och den sexuella frigjordheten är andra områden som ni måste
återerövra. Är det Israelhat, RFSU och ”vinkännare” eller Bibeln som är ert
rättesnöre? Vissa församlingar lider av ”underlåtenhet” att undervisa, dessa
har istället valt popularitet före radikalitet och det leder till en vilsenhet
bland framförallt den yngre generationen.
Under långa
tider hade Pingströrelsen ett stort hjärta för Israel tillsammans med en
Bibelförankrad undervisning. Nu låter ni Aftonbladet, SVT, SR,
Palestinagrupperna m.fl. att sätta agendan. Er underlåtenhet att undervisa om
Israel och judarna har gett de så kallade ”Messianska” grupperna ett fäste, en
grogrund och rätten och mandatet att sprida sitt budskap och sin teologi.
En
splittring kommer i och mellan församlingar inom rörelsen. Jesus själv säger
att ett svärd skall åtskilja mellan kött och ande. Vissa församlingar kommer
att delas då olika grupper ser olika allvarligt på helgelse samt efterlevnad av
Bibelns ord (bud). En skiljelinje mellan svart och vitt kommer att växa sig knivskarp.
FRIA eller
FRISTÅENDE FÖRSAMLINGAR.
Här finns en
frihet som ni måste vara rädda om och som ni måste vårda.
Här finns en
fara att gå vilse då ni står ensamma utan någon som ni slipas emot.
Tyvärr är
det lätt att ”ulvar” slinker in bland fåren. Både bland kyrkbänksnötare och
bland predikanter. Allt som låter bra eller som ser bra ut vid ett första
påseende är inte alltid bra. Ordspråket säger att ”allt som glimmar inte är
guld” och det med rätta. När man som FRI församling kallar FRIA förkunnare utan
förankring någonstans, är det risk att dessa ibland söker sin egen ära eller
sin egen vinning. Här gäller det för er att vara extra VAKSAMMA. Att inte falla
för ”bilförsäljarnas” knep. Att inte lyssna till ”inbördes” hedersbetygelser bland talare som reser runt på "frifria" kallelser.
En del av er
sätter större tilltro till er själva än vad som är lämpligt. Man drömmer om att
vara ”den” väckelsebärande församlingen, lokalt eller nationellt. Att vara en
bärare av väckelse innebär inte alltid att man är den som går i spetsen. Ingen
arme klarar sig utan en eftertrupp eller tross.
Att falla
för frestelsen att ta med så kallade ”Ja-sägare” i olika ledningsgrupper eller
funktioner kan bli ett fall för vissa församlingar. Andra församlingar ”styrs”
av baksätesförare. Personer som inte vill stå i talarstolar, men som manövrerar
igenom sin vilja på olika förslagna sätt. Andra församlingar styrs med
”järnhand” av en ensam ledare/ledarpar.
Sverige har
varit relativt förskonade från olika slags avarter genom åren. Undantag finns
givetvis och kommer tyvärr att finnas. Det hittills värsta exemplet vi haft i
Sverige är den så kallade ”Knutbyförsamlingen”. River (The River?) i Borås är
ett exempel. Hosianna som fanns i Göteborg på 1980-talet är ett annat exempel.
Andra exempel försvann lika snabbt som de blossade upp då det var FÖR uppenbart
vart man var på väg.
Tanken var
att fortsätta med de andra samfunden eller rörelserna också, men jag känner att
det inte är tid för detta just här och nu. Vissa generella drag i det jag
skriver gäller dock för andra samfund eller sammanhang. Gemensam Framtid är i
dagsläget allt för nybildat och deras bana ännu allt för okänd även om jag
känner en viss oro eller olustkänsla över dess vägval. Jag kan bara inte sätta
fingret på det just nu.
Inte heller
tänker jag ägna all tid i världen att beskriva mina tankar/känslor över personer som
uppmanar till utträde ur all församlingsgemenskap eller som anser att all sådan
gemenskap är fel. Församlingar och gemenskap med andra syskon behövs. Att falla
i det andra diket där man inte kan eller får göra något som inte sker i eller
genom en församling (bortsett från arbete eller studier) tänker jag inte heller
ägna tid åt.
Min
förhoppning är att jag skriver dessa ord, ledd av Den Helige Ande. Min
förhoppning är inte att stjälpa utan att hjälpa. Min förhoppning är att vara så
profetiskt korrekt som jag tror att ”profetians gåva” tillåts verka i mitt liv.
Jag skriver inte detta för att jag vill sprida kritik åt och över allt och
alla. Jag tror att Gud har en framtid för Kristen tro och organisation i
Sverige och den framtiden är ljus. Den får organiseras sönder bara. Inte heller
falla samman i brist på organisation. Det finns en av Gud given balans och
ordning, jag tror inte den hittas av att vi söker inom den Katolska Kyrkans
ordningar eller traditioner. Även om Gud möter människor som ärligt och
uppriktigt söker honom där. Att med bergfast övertygelse slå fast att ”allt är
fel” eller att ”allt är rätt” hos den ena eller andra kyrka/samfundet eller
rörelsen skulle inte falla mig in.
Har jag rätt? Tacka Gud för det.
Har jag fel? Då ligger skulden hos mig.
Gideon.
