Stefans ledare

Stefan Swärd skriver idag en läsvärd ledarartikel i Världen Idag.

Präster, pastorer ja predikanter i stort uppmanas att predika Jesus och hans nära återkomst istället för lättsmält och tillrättalagd (ersättnings)teologi med hör mysfaktor.

Tidstecken, vilddjurets tal mm är termer som återfinns i ledaren.

Tack Stefan och Gud Välsigne Dig.

2015.02.13 Fokus Israel Nyheter

Senaste nyhetsuppdateringarna från Fokus Israel finns nu tillgängliga på Youtube.

Eddie Chumney sammanställer och läser sina nyheter på engelska.

Dan Johansson sammanställer och läser sina nyheter på svenska. Nedan följer en kort sammanfattning av Dans nyheter.

- Kort kommentar om Abbas besök i Sverige och lite om de politiska konsekvenser detta innebär.

- Vem är Palestiniernas president Abbas och vad han står för?

- Teologifestivalen i Uppsala och den kontroversiella palestinska prästen Mitri Raheb som inbjöds att predika av Svenska Kyrkan, men som nekas predika i Filadelfia Stockholm (bra).

- Kommentar om Mitri Raheb och den artikel i DN som prästerna Annika Borg och Johanna Andersson skriver om Kairosdokumentet, ersättningsteologi mm. Länk 1, länk 2, länk3.

- Frankrike, nya attacker i judiska områden.

- Nazister aktiva under Förintelsen åtalas.

Kristen politik, eller?

Jag kommer nu att publicera ett av de längsta inläggen jag åstadkommit så här långt. Kunde givetvis ha delat detta i två delar, man har valt för helhetens skull att inte göra så.

Jag har under en tid funderat fram och tillbaks över tre ord, namn eller begrepp i två olika sammansättningar. Först har vi orden; kristen, Sverigedemokrat (främlingsfientlig) och Israelvän och jag får inte ihop de tre orden. Jesus själv säger att vi som kristna förväntas älska vår nästa som oss själva, men ändå så väljer man hat före kärlek. Jag får inte heller ihop orden; kristen, socialist/kommunist och Palestinavän. Detta är ett fenomen som är svårt för mig att omfatta, hur kristna kan förkasta Israel både som land och som folk, en del till och med hatar allt som har med Israel att göra. Nu är inte förkastandet av judarna eller Israel en ny företeelse inom kristenheten, utan en gammal som går under namnet – ersättningsteologi. Och det smärtar mig djupt att den kristna kyrkan både historiskt och i nutid förkastar Israel och judarna. I det ena fallet förkastar man judarna till förmån för ett folk som inte fanns till före 1948. Jag ställer mig ofta frågorna. Läser de inte hela Bibeln? Är politiska program och ideologier viktigare än Bibelns ord och lära?

Men här och nu är tanken att först utveckla mitt resonemang om de tre orden; kristen, Sverigedemokrat och Israelvän. Hur de orden kan kopplas och inte kopplas samman. Den som vill kan byta ut ordet Sverigedemokrat mot ordet - främlingsfientlig.

Jag träffar allt oftare på personer som sammankopplar de tre orden i båda varianterna. Och i vissa fall tror jag att dessa personer menar väl och är ärliga människor. Men det jag frågar mig är huruvida man kan sammankoppla dessa tre orden eller inte? För mig ter det sig svårt. Och varför skall jag försöka besvara nedan.

Innan jag går vidare vill jag först göra klart att jag inte anser att det perfekta eller felfria politiska partiet eller systemet existerar i dagsläget. Däremot så finns det partier med mindre antal fel eller som har en bakomliggande ideologi som är bättre än andra. Partier som bäst harmoniserar med mina värderingar och eller med en kristen (Biblisk) tro/tolkning. Alla partier (tänker först och främst på de partier som finns representerade i Riksdagen) har en eller flera punkter i sin programförklaring ”som jag kan skriva under på”. Samtidigt så har alla partier saker som jag anser falla inom kategorin, ”det kommer jag aldrig att skriva under”. Jag hittar bland Riksdagens 8 partier två eller tre stycken som jag av ideologiska, religiösa och eller sammantaget politiska skäl, inte kommer att eller kan lägga min röst på.

Den första tanken som slår mig nu är kopplad till den så kallade Missionsbefallningen. Denna hittar vi i Matteusevangeliet, kapitel 28 och verserna 18-20. Samt i Markusevangeliet, kapitel 16 och verserna 15-18. (Bibelöversättningen jag använder mig av är Svenska Folkbibeln).

Då trädde Jesus fram och talade till dem och sade: ”Jag har fått all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärljungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn och lär dem att hålla allt vad jag har befallt er. Och se, jag är med er alla dagar intill tidens slut”. (Matt 28:18-20)

Och han sade till dem: ”Gå ut i hela världen och predika evangelium för hela skapelsen. Den som tror och blir döpt skall bli frälst, men den som inte tror skall bli fördömd. Tecken skall åtfölja dem som tror detta. I mitt namn skall de driva ut onda andar. De skall tala med nya tungor. De skall ta ormar i händerna, och om de dricker dödligt gift skall det inte skada dem. De skall lägga händerna på sjuka, och de skall bli friska”. (Mark 16: 15-18)

Sammanfattningen av de viktigaste punkterna blir som jag uppfattar det:

1.      Gå ut och predika evangelium till alla folk. Den som kommer till tro på Jesus som Herre och Frälsare skall därefter döpas (frivilligt, inte under tvång eller hot).

2.      Lär dem att hålla Jesu bud (ord). D.v.s. undervisa dessa människor utifrån Bibeln.

Jag leker med tanken att vi har varit dåliga på att ”gå ut till alla folk” och följden blir att Gud istället sett till att skicka alla dessa folk och människor till oss för att vi på så vis skall kunna predika om Jesus som korsfäst, död och uppstånden. Vi måste åter igen på allvar predika att Jesus är Vägen, Sanningen och Livet, ingen kan komma till Gud (Fadern) utom genom honom (Johannesevangelium kapitel 14 och vers 6). I Johannesevangelium kapitel 3 och vers 16 så står det; Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv. Hur många Sverigedemokrater (socialister/kommunister också för den delen) tror på det som står i de följande verserna, vers 17-18. Inte sände Gud sin Son till världen för att döma världen utan för att världen skulle bli frälst genom honom. Den som tror på honom blir inte dömd, men den som inte tror på honom är redan dömd, eftersom han (eller hon) inte tror på Guds enfödde Sons namn.

Till den som kallar sig kristen och som tycker att invandringen till Sverige är något skrämmande, hemskt eller farligt har jag därför en uppmaning! Gå ut och predika evangelium med Bibeln i handen och med ett leende på läpparna istället för att ägna tid till fruktan, hat eller främlingsfientlighet. Det var som en gammal Baptistpastor sa vid något tillfälle. ”Araber är något av de underbaraste människor du kan ha att göra med, OM du bara kan få dem att lämna islam”. Det ligger något i de orden tror jag.

Detta går stick i stäv med Sverigedemokraternas budskap om att invandringen är av ondo. Detta går stick i stäv med Sverigedemokraternas hänvisning till att dessa för med sig ”främmande” kulturer till Sverige. Detta går stick stäv med många (inte alla) Sverigedemokraters islamofobi. Detta går stick i stäv med främlingsfientligheten. Hur många av de som är medlemmar eller som röstar på Sverigedemokraterna tror och predikar verkligen de verser som jag nyss citerade.

Jesus säger/befaller att vi skall älska våra medmänniskor som vi älskar oss själva. Predika, evangelisera bland invandrarna istället. Undervisa dem om vad BIBLISK kristen tro är och står för. Undervisa dem om vad Bibeln har att säga om Israel, om att älska dina ovänner och be för dina fiender. Samtidigt som man då undervisar andra om vad Bibeln verkligen lär och undervisar andra om kristna dygder och traditioner så lär man sig själv. Hur många av de som talar å Sverigedemokraternas vägnar och hänvisar till ”kristen tradition” känner egentligen till vad kristendomen står för och vad som är kristen tradition? Tyvärr så är sanningen den att (troligtvis) de flesta av dessa personer inte ens vet varför påsken firas, eller julen. Det blir lika mycket eller mer ”god dag yxskaft” när vissa (enligt de själva) ”kristna” Sverigedemokrater försöker redogöra för vad som är kristen tro och tradition och inte.

Det andra jag spontant kommer att tänka på är vad Bibeln lär om främlingar i landet och hur dessa skall eller bör behandlas. Främlingsfientlighet är något som Bibeln är tydlig emot. Ett exempel hittar vi i 2:a Moseboken kapitel 23 och vers 9, den börjar: En främling skall du inte förtrycka. Bara här faller den kristnes argument för främlingsfientlighet. Här måste jag också vara tydlig med ett påpekande som vänder sig mot de som anser att ”alla” invandrare och flyktingar är välkomna till Sverige. Brott mot svenska lagar kan och eller (beroende på brottet) skall leda till avvisning/utvisning. Man måste skilja på personer som vill följa svensk lag och de som konstant begår många eller grova brott (inte vill). Samma lagar som gäller infödda eller sedan länge ”svenskar” skall gälla nysvensken (2:a Moseboken kapitel 12 och vers 49).

(Att sedan svenska migrationshandläggare avvisar personer som konverterat i Sverige och riskerar dödsstraff eller fängelse i hemlandet, det anser jag också vara ett slags avart eller exempel på främlingsfientlighet, eller som Jesus själv säger: kärleken skall kallna. Handläggare som (exempelvis) opersonligt hävdar att omvändelse/konvertering inte är verklig då personen ifråga inte kan hela Bibeln eller kan redogöra för viktiga teologiska saker i Bibeln. Eller handläggare som beslutar om utvisning av personer med de naiva orden; ”de får väl hålla sin religiösa åsikt hemlig/personlig”. Detta visar bara att många (inte alla) svenska handläggare vid Migrationsverket inte har den ringaste uppfattning om verkligheten/världen utanför Sverige).

Något jag märker då och då bland de som ställer sig på Israels sida och som nu och då kommer fram när man för diskussionen framåt är att kärleken till (engagemanget för) Israel inte alltid är (känns) äkta. Det känns snarare som om israelstödet är ett sätt att reta upp invandrare från muslimska länder och eller med en muslimsk tro. Ursäkta uttrycket, men en pungspark är en pungspark. Att som vissa av partiets medlemmar och eller anhängare använda Israel som ett sätt att provocera och reta gallfeber på muslimer är inte den typ av vänner Israel behöver i Sverige. Att sedan ursäkta sig med att det faktiskt finns medlemmar högt uppe i partistyrelsen som har judiskt påbrå håller inte enligt min åsikt.

Ett antal medlemmar i Sverigedemokraterna har under de ca två år partiet varit ett Riksdagsparti (eller de närmast föregående åren) skapat rubriker omkring sig själva och partiet. En kommunpolitiker vill kastrera olika typer av sexualbrottslingar. En annan utesluts ur partiet för att han är för Antisemitisk när han påstår att partiet styrs av ”Världsjudendomen”. Med hjälp av dolda mikrofoner avslöjas ”nazistiska” sympatier i samband med en kryssning partiet genomför. Summan av dessa ”klavertramp” som partiets lokala företrädare gör visar lite vad det ofta är för slags personer som attraheras av partiprogram o. dyl. Argumenten för en genuint kristen person att tillhöra eller sympatisera med partiet försvinner ett efter ett tycker jag.

Går vi till Frankrike och tittar på det parti som Le Pen leder så väcks nu förslaget att ”kippan” skall förbjudas. På samma vis som andra religiösa klädesplagg förbjuds. Nu vill jag påpeka att jag är emot ”heltäckande” religiösa plagg av snittet ”burka” eller ”nikab”. Skillnaden mellan att täcka håret, kroppen, armar eller (som kippan) huvudet och att förhindra identifiering anser jag vara ”milsvid”. Detta kan även i förlängningen i Sverige leda till att de judar som tycker att Sverigedemokraterna är det enda rätta alternativet upplever att de ”bildligt talat” huggs i ryggen av sina partikamrater.

Nedan följer ett par exempel på personer som inte vill gå ut öppet med sin bakgrund när de umgås med partiets sympatisörer/medlemmar.

I min egen bekantskapskrets har jag personer av judisk härkomst som stödjer partiets värderingar. Det jag tycker är lite intressant med dessa personer är att de inte vill eller vågar vara öppna med sin judiska bakgrund när de är tillsammans med sina politiska fränder/likar. Ofta när jag träffar dessa i olika slutna sammanhang (privata fester, sammankomster e. dyl.) då brukar de bära kippa och hörntofsar. Men aldrig när de är i umgänge med politiska åsiktsfränder. Då lyfter de endast fram att de är av svenskt ursprung sedan lång tid tillbaks. I ett fall kommer sig detta av att personens ena förälder inte är av judiskt ursprung utan kan härleda sin svenskhet under minst två, tre eller fyra århundraden. En lyfter fram sina skotska rötter och nämner inte att den föräldern är av judiskt ursprung. Då personerna ifråga verkar göra allt för att dölja sitt ursprung/arv då tvingas jag ställa mig frågan, varför? Vad är de rädda för? Inte kan väl deras Israelvänner vilja skada dem, inte? Är detta exemplet bevis eller indikationer på att allt inte står väl till med Sverigedemokraternas ideologiska ursprung? Jag är kanske en sanning på spåren, tror jag.

Jag är rädd att dessa personer en dag (inte inom den närmaste tiden) kommer att upptäcka att de ”bundit ris till sin egen rygg”. Om några år däremot så tror jag att deras så kallade (politiska) vänner/meningsfränder kommer att bildligt talat hugga kniven i ryggen på dem. Då först kommer de att förstå (borde i alla fall) vad de själva har bidragit med att föra fram i Sverige.

Det andra fenomenet är svårare att ställa mot väggen. Dels för att vi har hört argumenten under hela våra liv, eller vi har hört det under stora delar av våra liv. Kristen, socialist/kommunist och Palestinavän.

Kristen och vänster brukar för vissa personer vara samma sak. Om man som jag hellre vill ställa mig politiskt till höger då får man snabbt höra hur extrem man är och ordet ”högerkristen” används som ett skällsord. Usch och fy, det vill vi inte veta av. Ändå så hörde jag en statsvetare som kom från USA säga att på en höger – vänsterskala (politisk) så står det Riksdagsparti i Sverige som räknas (detta var när vi bara hade sju partier i Sveriges Riksdag) som allra längst till höger, ändå till vänster om de två stora partierna i USA, Demokraterna och Republikanerna. Att bara nämna USA är för vissa svenska kristna ”ett rött skynke”.

Men är verkligen politisk vänster och kristen samma sak? Nej jag tror inte det. Jo, men socialismen är född i de kristna värderingarna. Allas lika värde, solidaritet och mänskliga rättigheter brukar man snabbt kasta fram som argument. Den sociala omsorgen och jämlikhet. Med nästan gråtfärdigt darr på rösten framförs argumenten. Känner du igen det?

Jag är av den övertygelsen att dessa argument kom in i den svenska kristenhetens tankebanor i samband med de karismatiska väckelserna under sent sextio, sjuttio och åttiotalets första hälft, samtida med en stark vänsterpolitisk (socialistisk/kommunistisk/marxistisk) framväxt. Radikala ungdomar drogs till båda sakerna samtidigt. Man såg inte skillnaden mellan socialismens/marxismens politiska solidaritet och Jesu syn på solidaritet (Biblisk). Medan den politiska omsorgen och solidariteten med den svage eller fattige mer eller mindre öppet faktiskt är född i ”ren och skär” avundsjuka. Man framhäver ”allas lika värde” och glömmer att det brukar heta att ” vi är alla jämlika, men vissa är mer jämlika än andra”. Som kontrast är Jesu (Biblisk) omsorg och solidaritet född i äkta kärlek och omsorg om den svage eller fattige. Jesus var kliniskt fri från avundsjuka. Det kan inte politisk socialism säga. Man säger det! Men man vet att det är en lögn man uttalar.

På Livets Ords hemsida hittar jag under fliken/länken Israelrapport några i detta ämne mycket bra punkter. Inom parentes kommer jag att göra egna tillägg eller kommentarer.

Säg inte så där, eftersom du förstör bilden av de palestinska araberna som offer.

Säg inte så där, eftersom du ifrågasätter det moraliska omdömet hos den europeiska vänstern (kristenheten).

Säg inte så där, eftersom du ifrågasätter existensberättigandet för dussintals humanitära (kristna) icke-statliga organisationer (Diakonia, Bilda t.ex.).

Säg inte så där, eftersom du ifrågasätter användningen av europeiska och amerikanska skattebetalares pengar.

Säg inte så där, eftersom Israel är en ockupationsmakt och därför principiellt har fel.

Säg inte så där, eftersom Israel representerar imperialism och kolonialism.

Säg inte så där, eftersom du äventyrar det ekonomiska samarbetet med de arabiska staterna (oljeberoendet).

Säg inte så där, för då blir muslimerna upprörda.

Säg inte så där, eftersom det ställer oss inför oss oroande fakta som vi har arbetat hårt för att undertrycka.

Säg inte så där, eftersom det motsäger den accepterade uppfattningen som vi har konstruerat.

Säg inte så där, eftersom du då kommer att framstå som en okunnig rasist.

Säg inte så där, eftersom det gynnar Israel – och de är ”lagbrytare” per automatik.

Kort sagt, säg inte så där, eftersom det inte är så man säger nuförtiden (hellre politiskt korrekt än att vara villig att erkänna, jag hade fel).

Men vad händer om det är sanningen? Än sen då? Vi säger inte dessa saker idag. Punkt och slut. 

Nu försvarar jag inte allt som Livets Ord står för eller säger. Men den eller de som tagit fram dessa argument/punkter har i detta fall med en knivskarp analytisk precision lyckats ”träffa huvudet på spiken”. Det är en mycket bra sammanfattning av vad många kristna Palestinavänner (Israelhatare) säger, tycker eller tänker.

Är man per automatik rasist om man inte röstar på vänster eller på socialistiska partier? Nej, men för den som anammat den politiska bilden så verkar det ibland vara så man tänker.

Är inte Palestinierna offer? Jo, men för organisationer som Hamas, Hizbollah, Islamiska Jihad m.fl. Titta på Gaza som ett exempel. Är det Israels fel att Palestinierna har det svårt och gränserna är strängt bevakade? Nej, det är de militanta islamisternas och eller terroristernas (med Hamas i spetsen) fel.

Jag kommer ofta i kontakt med kristna, svenska personer som anser att Israel (judarna) har stulit Palestiniernas land. Vilket land? Den absoluta majoriteten av de som idag kallas Palestinier härstammar från personer som invandrat till området mellan 1880 och 1946. Grannen/släktingen till den ene 1948-49 flyr/lämnar Israel och kallas idag Palestinier. Grannen/släktingen till den andre stannade och kallas idag för Israelisk arab. Varför? Antagligen för att ”Palestinier” är ett politiskt begrepp, omkring 1967. Jag har träffat flera personer som säger att de med rätta kan kalla sig Palestinier. Detta eftersom det i deras födelsebevis står ”Brittiska Palestinamandatet”. Nu är dessa judar och kallas därför inte för Palestinier av den orsaken.

Om man som jag försöker att läsa HELA Bibeln och nu och då även Apokryferna, då kan man inte annat än se hur Guds löften till judarna gäller Israel FÖR ALLTID. Landet och folket är av Gud själv sammankopplat, för evigt. Om man som vissa vill påskina att judarna förkastades när de förkastade Jesus och att Guds löften inte gäller dem, då har man inte förstått vad Bibeln lär. Eller så läser man inte Bibeln själv utan lyssnar/läser bara vad andra påstår eller tycker. Detta är en fara med den så kallade ”ersättningsteologin” som infördes i kristenheten på 300-talet och framgent. Med den som stöd/underlag har så kristna förkastat, förföljt, trakasserat, mördat, fördrivit, förtalat, tvångskonverterat judar under mer än tusen år.

Lyssnar inte de som kallar sig Palestinavänner till argumenten från den muslimska världen? De muslimska/arabiska argumenten är idag i mångt och mycket ett tidseko av Nazismens retorik. Storsäljande böcker i muslimvärlden är Hitlers ”Mein Kampf” och ”Sions vises protokoll”. Förintelseförnekare sprider sin propaganda där Förintelsen påstås vara en uppdiktad sionistisk lögn utan att blinka bland Palestinier och i de muslimska länderna. Borde inte det tala till förnuftiga och tänkande svenskars sinnen? Det verkar inte så, tyvärr. Man byter bara ut orden ”jude” mot ”sionist” eller ”Israel” och på så sätt rättfärdigar man de argument som när de innehåller ordet ”jude” är oförblommat Antisemitiska.

Som ni förstår är jag inte speciellt imponerad av kristna Sverigedemokrater/rasister eller Palestinavänner/vänster.

Jag skriver i början av inlägget att jag inte anser att det perfekta politiska partiet existerar. Varje politiskt parti av de åtta som finns representerade i Riksdagen har punkter i sina partiprogram som jag förnuftsmässigt kan hålla med om, förnuftsmässigt. MEN med tanke på den bakomliggande ideologin så kan jag inte förlika mig med dessa partier, det är en omöjlighet för mig. Eller om du så vill, en samvetsfråga.

Med dessa ord avslutar jag detta inlägg (även om jag med all säkerhet kunde fortsatt min argumentation) och önskar dig som orkat läsa ända till slutet, Gud Välsigne Dig. Hälsningar Gideon.

En dag skall vi dömas

En dom kommer. En dom som ingen kan undkomma.

Det är ingen människa som kommer att döma. Det är Gud som kommer att sätta sig på domarsätet för att döma människan/individen efter vad som finns i hennes hjärta. Det som är så fascinerande med detta är att ingen, ingen kan lura domaren (Gud). Inga juridiska krumbukter kan kollra bort honom. Inga teologiska floskler kan rättfärdiga ditt eller mitt agerande. Gud dömer efter det som hjärtat, människans inre innehåller. Han ser igenom ytlighet och skådespelartalanger, vackra fasader hjälper inte på den dagen som det står skrivet.

Domen kommer att ske på olika plan. Olika personer kommer att dömas efter vad han (Gud) lagt på ditt hjärta, men också efter vissa allmänna premisser.

Några generella saker gäller således alla. Här antar jag att vår inställning till Gud, Jesus, den Helige Ande samt Guds ord (Bibelns tillförlitlighet) och dess principer kommer att vara centrala saker. Även den allmänna inställningen/bemötandet av ”vår nästa” hamnar troligtvis i denna kategori. Att jag tar upp just dessa saker innebär inte automatiskt att jag anser att varje enskilt ämne/sak är ”tio i topp”. Ett eller ett par är enligt min åsikt däremot viktigare än andra. Jag kan med all säkerhet ta upp flera viktiga saker, men för att inlägget inte skall bli långt som en bok måste jag prioritera vissa ämnen/saker.

Några saker kommer att vara individuella. Vad gjorde du med ditt liv, din kallelse kommer att vara centralt. Har Gud lagt t.ex. missbrukare på ditt hjärta, vad gjorde du för dem i så fall? Har Gud specifikt lagt de ofödda barnen på ditt hjärta, vad gjorde du för dem? Har Gud specifikt lagt Israel och judarna på ditt hjärta, vad gjorde du för dem? Att Gud skulle sända mig till musikvärlden verkar långt borta i och med att undertecknad är mer eller mindre helt omusikalisk. För den som inte bara älskar att lyssna till utan dessutom älskar att skriva och/eller framföra sång och musik så kommer detta att vara ett aktuellare område och jag väljer att inte skriva mer om det ämnet/området.

Samtidigt finns det i det sammanlagda Gudsordet att det som vid första anblicken verkar vara individuellt faktiskt kan gälla alla. Bara för att just det ämnet eller området inte känns angeläget för dig/mig så innebär det inte att vi automatiskt är undantagna. Nedan kommer det att följa olika exempel. Jag kommer inte ordagrant att redogöra för om dessa är allmänna eller om de är individuella. Endast en handfull ämnen/områden kommer att behandlas här i detta inlägg.  Jag måste också påpeka att det inte är jag som är Gud och slutligen kommer att sitta på domarsätet. Jag kommer också att dömas av den Gud som Bibeln beskriver. Han är Rättfärdig. Han är Barmhärtig. Han är Sanningen. Han är Den Levande. Inget mörker finns i honom. Det är egenskaper som du och jag gärna vill och försöker klistrar på oss själva, men som t.o.m. Paulus säger att han i egen kraft inte kan leva upp till. Då varken du eller jag har skrivit stora delar av Nya Testamentet vore det självupptaget att hävda att vi är så mycket bättre i egen kraft än Paulus. Det vi kan göra är att sträva efter fullkomlighet och att göra det goda.

En punkt/skiljelinje jag blir påmind om idag är frågan om Gud och Allah är en och samma gud?

Jag har själv inte studerat ämnet i detalj, men har för mig att jag hört pastor Ulf Ekman nämna samma tanke i en predikan som jag läser i en artikel författad av Fil. Mag. G A Goldberg, Israel. Allah och den Gud som såväl kristna som judar tror på är inte densamma. Enligt Ekman och Goldberg är Allah historiskt sett en djinn (ökendemon, andeväsen) som dyrkades av araberna vid tiden för Muhammeds inträde i historieböckerna. Att jag då som kristen säger att Bibelns Gud och Koranens Allah är samme gud är således ett slags religionsblandning. De Tio Orden (budorden) säger klart att vi inte skall erkänna andra gudar vid sidan av den Gud som Torah och eller Bibeln beskriver. Här är ett exempel på ett område där jag tror att Gud vid domen kommer att göra åtskillnad mellan olika uppfattning/tro. Goldberg tar som ett exempel upp det faktum att man i vissa muslimska länder t.o.m. försöker förbjuda att kristna använder sig av ordet Allah för att benämna Gud i Bibeln. 

Om man nu inom vissa delar/länder av den muslimska världen vill se en klar och tydlig skillnad varför skall då vi som kristna envisas med påståenden om att det är samme gud? Goldberg pekar också på att det oftast är inom liberala kristendomstolkningar det är vanligast. Jag träffade en kristen arab på 1990-talet som också sade att det finns andra ord i arabiskan för just ”gud” än bara ordet Allah.

Ytterligare en punkt/skiljelinje som jag tro kan vara avgörande är vår inställning till såväl abort som dödshjälp.

När Mose tar emot lagen/buden av Gud så säger Gud att Israel INTE skall göra som de folk gör som skall fördrivas/utrotas. En av de saker man gjorde var att låta sina barn gå igenom eld. Man praktiserar alltså offrande av barn och ungdomar till de avgudar man dyrkar. Detta är en jämförelse med dagens abort trots att vi i dag inte tillåter människooffer inom religionsutövning. Även dödshjälp kan sorteras in här då ett barn (även vuxna givetvis) som är svårt sjukt med föräldrarnas/anhörigas medgivande tillåts dö eller dödas i förtid. Här kommer också buden/lagen in som förbjuder uppsåtligt dödande. Ämnet är inte helt okomplicerat. Personer som genomlidit och/eller fattat något av dessa beslut skall givetvis få den hjälp de behöver, men vi måste skilja på att få hjälp och att erkänna att det är en rättighet. Om det inte innebär en omedelbar livskris så är det inte helt ovanligt att en sådan kommer i form av ”post traumatiska symptom” av olika slag. Samvetet orkar inte eller kan inte längre dövas. Här måste vi som kristna stå upp för livet och erbjuda stöd och hjälp. Samtidigt som vi tar ställning för det okränkbara livet antingen hos en ofödd såväl som hos en född person. 

Nu är det kontroversiellt i Sverige att vara mot abort och därför behöver vi kristna vara tydliga utan att framstå som galningar. Omvärlden kommer ändå att framställa oss som galna bakåtsträvare som förnekar kvinnan hennes rätt till sitt eget jag/liv. Det är inte min mening att såra eller fördöma den som genomgått en abort. Men att försvara den rätten kommer jag inte att göra när det gäller slarv, bekvämlighet, karriär eller fel kön för att ge några exempel. Jag har full förståelse för den kvinna som måste välja det egna eller det ofödda barnets liv eller som har blivit utsatt för våldtäckt/incest och vill inte medvetet lägga ytterligare bördor till de som redan existerar. Dock finns det alltid förlåtelse och upprättelse för den som vänder sig till Gud som är kärleksfull och barmhärtig och om/när vi vänder oss till honom får det vi behöver.

Ersättningsteologi, Israel och judarna är ett annat viktigt område.

Jag har bekanta som tror att man kan och skall koppla samman med alla som säger sig stå upp för Israel och det judiska folket. Där håller jag inte med eftersom det visat sig att vissa gör detta då det retar upp muslimer med invandrarbakgrund. Ett vanligt argument att inte ställa sig på Israel eller judarnas sida är att det sker på bekostnad av Palestina/palestinierna. Ändå får vi inte bortse från vikten av att stå upp för Israel. Gud talar genom hela Bibeln om vikten av det judiska folkets betydelse för hans frälsningsplan. Gud har inte som ersättningsteologerna hävdar ersatt Israel/judarna med den kristna församlingen. Han har istället valt att temporärt och jämsides använda sig av båda grupperna. Judarna har aldrig helt förkastats av Gud och genom att påstå dylikt sätter vi oss själva på Guds plats. Vi som kristna har istället getts möjligheten att bli använda och få del av Guds frälsningsplan. Att som en svensk pastor gjort och säga att han inte kan eller vill stå upp för Israel/judarna eftersom Ulf Ekman och Livets Ord gjort detta är att försöka undfly ansvar. Vårt förhållande till judarna och israel är något av det mer centrala i hela Gamla Testamentet. Gamla Testamentet har inte upphört att gälla utan kompletteras av Nya Testamentet. Utan det ena gäller inte det andra. Guds profetiska tilltal och utsagor om (inte bara Guds frälsningsplan) judarnas och Israels betydelse då, nu och framåt går inte att hoppa över eller förklara bort. Gud har sagt att han kommer att återsamla judarna i landet Israel. 1948 får man landet tillbaks och börjar bygga upp det på allvar igen.  Folket håller också på att återsamlas i landet igen. Vi kan inte bortse från dessa fakta. Messias (Jesus) skall som bekant komma åter till jorden och han har sagt att han skall komma till Jerusalem som är Israels eviga huvudstad. Bibeln är full av dessa profetiska tilltal och Jesus själv säger att inte ett enda ord som utgått från Guds mun skall vända fåfängt åter utan att ha verkat det vartill det var utsänt. Ersättningsteologin ligger dessutom (enligt min åsikt) till grund för kristen Antisemitism. Att kalla Antisemitism för antisionism är endast ett försök att förvilla samt att försöka bortförklara eller göra Antisemitismen rumsren.

Men palestinierna då?

Dom är också avkomma till Abraham genom Ismael. Det finns löften och profetiska tilltal som gäller alla arabfolken i Bibeln också, men det var till Isaks avkomma (judarna) som Gud gav landet Israel till. Jag förnekar inte att många av palestinierna har tidsmässigt långtgående historiska och även juridiskt rättmätiga krav/skäl att få bo i landet. Men långt ifrån alla kan hävda långvarigt boende i landet/området utan kommer inflyttande i takt med att judarna som immigrerar under sent 1800 och tidigt 1900-tal alltmer börjar bygga upp landet. Sedan måste man faktiskt väga in ytterligare en aspekt som ofta förbigås av oss kristna i och med att debatten om Mellanöstern, Israel och Palestina oftast behandlas politiskt (enbart) och det är att palestinier och araber först och främst behöver ta emot Jesus som sin personlige Herre och Frälsare. Om man gör det och istället för att läsa Koranen väljer Bibeln som religiös vägledare och ledstjärna så kommer deras krav att förändras till judarna och till Israel. Man måste också få bort t.ex. Kairodeklarationen som religiöst dokument då detta är baserat på ersättningsteologin. En numera bortgången Israelkännare och pastor sade att egentligen finns det inget trevligare folk än araber (palestinierna är en del av de arabiska folken, det är först efter 1960-talet som benämningen används). Problemet som han såg det var islam och kunde man bara få bort islam från araber/palestinier så skulle världen häpna över vilka underbara, kärleksfulla och fantastiska människor de egentligen är. Vi kan inte bortse ifrån de olika organisationerna som representerar palestinierna och deras agenda som kristna när vi tittar på Israel, Palestina och Mellanöstern. Ingen politisk organisation i Gaza eller på Västbanken vill erkänna Israels rätt att existera. Dessutom fokuseras det till 99,9 % på de palestinier som bor i Gaza, Västbanken och i Israel. Vem, vem av de som kallar sig för Palestinavänner verkar lägga två strån i kors för Libanons, Syriens, Egyptens eller Jordaniens palestinier? Jämfört med Libanons palestinier så har såväl Västbankens, Gazas och Jordaniens palestinier det mycket, mycket bättre. 

Är man som kristen kallad till palestinier/araber bör man arbeta för deras frälsning och inte i första hand för att tillfredsställa deras politiska krav. Dessutom så står det i Bibeln: hur ljuvligt är det inte när bröder bor i endräkt tillsammans. Och jag försvarar inte enskilda extremistiska, våldsamma och hatiska personer eller grupper bland judarna.

Sexualsynen.

Ämnet sex är kontroversiellt idag. Bibeln talar tydligt om vad som är rätt och fel, synd och inte synd. När Gud genom Mose gav levnadsregler (bud, lagar) så var det för människornas/folkets bästa. Gud vill människans bästa. Sex är inte bara till för fortplantning utan också till för njutning. Men Gud ser också till att det finns ramar för vad som är okej och inte. Genom Mose talar Gud om olika orsaker till varför man skall fördriva/utrota de folk som bor i landet när man för ca 3500 år sedan och efter 400 år av slaveri skall inta löfteslandet. En av orsakerna var den lössläppta sexualiteten. Alla slags perverterad sex förekom. Så Gud gav bestämda former för sexlivet. Inom äktenskapet samt mellan man och kvinna. Det innebär att såväl samboförhållande som är populärt inom vissa kyrkor/sammanhang är att beteckna som synd. Homosexualitet är också synd. Incest är synd osv. 

Bibeln säger att vi skall vända oss bort från allt vad synd heter och inte befatta oss med den (leva ut den). Hela sajter på webben ägnas åt konsten att bedra den man lever tillsammans med utan att hon eller han får reda på detta.  Samtidigt så måste vi komma ihåg att Jesus säger till kvinnan som förs fram till honom och anklagas för äktenskapsbrott: inte heller jag dömer dig, gå och synda inte mer. Det han alltså gör är att han inte bara förlåter henne för att hon har syndat. Han uppmanar henne att inte fortsätta att synda. Idag i Sverige så framställs ofta celibat som det värsta en människa kan ägna sig åt. Men det är inte Guds syfte med celibat. Guds syfte är att människan skall vara så ren och oförstörd som det bara är möjligt. Renhet skär i ögonen på en värld/befolkning som själva lever i orenhet. Därför är det desto viktigare att vi låter det rena ljuset lysa desto klarare även inom området sexualitet.

Jag kunde hålla på att ta upp fler ämnen/områden. Jag drar gränsen som sagt var just här och nu idag.

Jag är inte ute för att försöka fördöma dig eller någon i din närhet. Gud är kärlek. Kärlek förlåter och upprättar, men kärlek sätter också gränser. Det kan tyckas kontroversiellt i dagens samhälle där gränser suddas ut alltmer mellan tillåtet och förbjudet, mellan rätt och fel osv.

Kom ihåg. Jesus älskar dig. Han vill ditt bästa. Han förlåter syndaren, men säger samtidigt. Gå och synda inte mer.

Gud Välsigne dig, Gideon.

Fokus Israel Nyheter 2012.02.09

Senaste nytt med Fokus Israel.

Dan Johansson talar på svenska och berör bland annat följande ämnen.

Tu B'Shvat, trädens fest i Israel.
240 000 000 träd har planterats det senaste århundradet i Israel.

Gaza, FN. Ban Ki Moon utsattes för stenkastning.

Irans missiler når inte bara Israel utan även större delarna av Europa och scenariot med kärnvapen är skrämmande.

I Israel förbereder man civilbefolkningen för krig p.g.a. Irans upprepade krigshot.

Konferens i Betlehem.
Utgångspunkten för konferensen är baserad på ersättningsteologin med dess Antisemitiska och anti-israeliska agenda.
En lokal Baptistpastor emotsätter sig hela konferensen och fördömer densamma.
Israels Vänner har skickat ut en informationsbroschyr (till många kyrkor och församlingar i Sverige) som handlar om och bemöter ersättningsteologin.


Eddie Chumney talar på engelska och berör bland annat följande ämnen.

Fredsprocessen mellan Israel och Palestinier.

Kommer det att bli kärnvapenkrig i Mellanöstern och i så fall när?

Föreningen mellan Hamas och PLO-Fatah.




Om någon känner att han eller hon vill stötta Fokus Israel ekonomiskt kan man göra det via denna länk.

Messiastroende eller kristen

Skall ickejudar kalla sig Messiastroende och följa judiska levnadsregler, traditioner och förordningar? Nej jag anser inte det.

Jag läser i Apg 15:28-29 att så inte skall vara fallet. Man övertolkar de skriftställen som säger till judarna att inte den minsta prick i lagen skall gå om intet och säger därigenom att detta också gäller de ”hedningar” som tror på Jesus Kristus (Messias). Jag kommer till detta lite längre in i mitt inlägg.

Det som stör vissa av dessa så kallade ”messianska” verkar vara förekomsten av ordet och namnet Kristus. Det man glömmer i och med detta är, att judarna inte använde sig av hebreiska som dagligt språk. Det var det religiösa språket. Under något eller några århundraden har man i Israel vant sig vid att använda grekiskan som vardagsspråk. Bibeln eller rättare sagt - Nya Testamentet, skrivs alltså på grekiska och inte hebreiska. I grekiskan heter ju Messias istället Kristus. Därifrån kommer senare bruket av ordet och eller benämningen kristna. Att använda sig av ordet eller benämningen kristna är alltså ingen motsättning mot ordet eller namnet Messias. Detta eftersom man under ett par hundra år var ockuperade av Grekerna innan Romarna tog över som ockupationsmakt. Jag skall här redovisa några fakta ur en historiebok som jag hänvisat till i ett tidigare inlägg på denna blogg. Det är även i denna lärobok som jag läser att grekiskan är/var det vanliga språket vid tiden för Jesu liv och eftermäle.

(Boken heter Judisk Historia 1, från patriarkerna till förvisningen från Spanien. (Finns att köpa på http://www.hillelforlaget.se/ ). På sidan 76 är rubriken – Septuaginta/omkring 285-246 fvt). Där läser man följande i inledningen – Under Ptolemaios II omkring 285-246 Filadelfos tid översattes Bibeln till grekiska. Anledningen sägs vara att biblioteket i Alexandria skulle innehålla minst ett exemplar av alla skrivna böcker. Man hämtar därför en hebreisk Bibel och ber om tillstånd att översätta denna. Vilket så småningom leder till att Bibeln och den judiska tron blir tillgänglig även för ickejudar.

Följande historia beskriver hur arbetet med översättningen går till. Det hör till saken att 72 lärd judiska män inbjuds att komma till Alexandria och att dessa skall översätta Bibeln till grekiska. De lär enligt traditionen ha arbetat var för sig och ovetandes om varandra, men som genom tillsynes ett mirakel, ser man att alla översättningarna är identiska. Bibelöversättningen får därefter namnet, Septuaginta. Vilket betyder ”de sjuttios översättning”.

Nu är det förvisso inte bara dessa som kallar sig Messiastroende som stör sig på Septuaginta och dess översättning. Jag har även i andra sammanhang mött personer som anser att Septuaginta är en felaktig översättning utförd av eller genomförd av den Katolska Kyrkan. Bevisligen faller härmed detta argument och eller påstående, eftersom Septuaginta tillkommer inte bara drygt 200 år innan Jesu födelse och vår tideräkning tar sin början. Den infaller därmed mer än 500 år före Katolska Kyrkans grundande.

Vissa verkar störa sig på begreppet En treenig Gud. Att Gud är Fader, Son och Helig Ande. För mig är det ingen motsättning att Gud både kallas EN och eller TRE. Om vi tar människan om vilken Gud själv säger ”skapad till VÅR avbild” så tyder det på mer än en person/personlighet. Människan är ju inte bara en kropp. Hon är inte bara ett förstånd. För mig är också människan en andlig varelse. Paulus beskriver det som ”andligt död respektive andligt levande”. Han bör ju inneha en viss auktoritet på området eftersom han trots allt har skrivit en stor del av det vi kallar Nya Testamentet. Samtidigt är Gud EN. En människa är ju sammansatt ett sätt som visar på att EN kan vara TRE samtidigt. Detta utan att vara schizofren.

Jag förstår att det kan kännas obekvämt för en jude. Att under flera årtusenden lärt sig att Gud är en. Och det är Gud, han är inte flera gudar. Skillnaden mellan EN Gud och FLERA gudar hittar vi redan i Skapelseberättelsen. Här står det att Gud på (under) den sjätte dagen skapar människorna till VÅR avbild, att vara OSS lika. Gud talar inte om flera gudar. Han har ju skapat människa till SIN avbild. Är vi endast en kropp? Är vi endast ett sinne? Är kroppen och sinnet oberoende av varandra? Nej. Människorna är sammansatta av fler än en beståndsdel. De vanligast förekommande begreppen är ande, själ och kropp. Detta motsvarar så Gud som Fadern, Sonen och den Helige Ande.

Den klara majoriteten (messianska) är ärliga och härliga människor som i mitt tycke fokuserat lite för mycket på fel saker. Med det menar jag att dessa ofta är personer som älskar Gud, Jesus och det av Gud inspirerade ordet, Bibeln. Här måste den traditionella kristenheten i Sverige faktiskt ta på sej skulden för det inträffade. Här har inte församlingar och kyrkor undervisat i tillräckligt ofta eller sunt, utan man har brustit i undervisning av och från Guds Ordet (Bibeln). Man har nonchalerat att studera till exempel Apostlagärningarnas 15: e kapitel. Istället så har man bara slagit fast utan sund förankring i Bibeln att ”så här är det” och förkastat judiska traditioner samtidigt som man upphöjt den hednakristna frälsningsversionen som den enda och optimala vägen att gå. Man har både medvetet och omedvetet valt att bortse helt eller delvis från det judiska ursprunget i kristendomens rötter, tidiga skede.

I Apostlagärningarna 15:5 läser vi om hur de som kommit till tro på Jesus som Messias och som har bakgrund i fariséernas parti/lära kräver att de hednakristna skall börja följa Mose och de Äldstes stadgar. I vers 10 och framåt ställer sig så Petrus upp och talar om skillnaden mellan judar och ickejudar i frågan om att följa Mose och de Äldstes stadgar. Detta är då en passage som dessa ickejudar som idag kallar sig själva för ”messianska” troligen har helt missat att läsa eller förklarar bort av olika skäl. Här riktar jag åter kritik mot kyrkans företrädare. I vers 19 och 20 står något jag under min korta vandring här på jorden aldrig har hörts i predikningar eller Bibelstudier. Och jag fokuserar på vers 20 som lyder: utan endast skriva till dem att de skall avhålla sig från sådant som orenats genom avgudadyrkan, från otukt, från köttet av kvävda djur och från blod. Som ickejude behöver man alltså INTE följa de 613 bud/levnadsregler som en rättrogen jude skall eller bör följa.

Vem eller vilken präst, pastor, predikant eller Bibellärare i Sverige predikar över innehållet i denna vers, bortsett från den delen som handlar om begreppet och företeelsen otukt? Gällande det ämnet är det många av ordets förkunnare som har mycket att säga. En del tyvärr genom att slå Bibeln i huvudet på lyssnaren (bildligt talat). Andra på ett genomtänkt, kompromisslöst men också ett kärleksfullt sätt utan att kompromissa med Guds ord. Andra åter är som ”Pastor Jansson” i Hasse och Tages revy, man har ingen åsikt om någonting.

Nu har undertecknad ingen information om det är vanligt förekommande med matoffer av olika slag till diverse avgudar i Sverige. Jag skulle näppeligen tro att så var eller är fallet. Det förekommer säkert bakom lyckta dörrar, men är definitivt inte vanligt förekommande eller utbrett.

Köttet av kvävda djur? I Svenska Folkbibelns version Svensk Studiebibel läser jag följande kommentar: Köttet av kvävda djur = Kött som inte slaktats enligt lagens föreskrift om att blodet måste rinna ur det slaktade djuret. Här kommer ett annat fenomen in. I Sverige pågår en debatt om att hallal och kosherslakt bör eller skall förbjudas. I konsekvensens namn så skall även den som är kristen endast äta kött som slaktas enligt denna princip. Därför är debatten om ett förbud mot dessa slaktformer en inskränkning av de Mänskliga Rättigheterna som rör religionsfrihet. Jag kan inte skryta med att efterleva denna regel om att endast äta kosherslaktat kött.

Avhålla sig från blod (blodmat). Personligen har jag väldigt lätt för denna biten av innehållet i denna vers eftersom jag inte bara avskyr lukten utan också smak och konsistens av blodkorv och även blod i sig. Å andra sidan så står det inte heller i detta av de första kyrkoledarna fattade beslut (uttalande) att jag som ickejude inte får äta fläskkött heller.

Sätter mig med tidningen ”Shalom över Israel 11/2011” som en vän bistår mig med. Redan på ledarsidan skriver Iwan Örjebo om det ämne jag arbetar lite med just i detta inlägg. Han har gett ledaren inlägget rubriken – Mellan dike och avgrund. En mening i underrubriken ”dike” fångar min uppmärksamhet. Jag citerar: Men fenomenet att ta över rent judiska seder är onödigt och kan t.o.m. betraktas som stöld. När man gör så med motiveringen att det står i Bibeln så observerar man inte att det gäller judarna, inte oss (min kommentar: ickejudarna). Vi har olika uppgifter i Guds rike – något vi bör respektera.

Iwan Örjebo tar inte bara upp det han själv kallar för ett religiöst dike. Han tar givetvis också upp det som går under begreppet – ersättningsteologi. Hans definition av denna lära och eller teologi ger han namnet, AVGRUND.

Här resonerar han lite om hur djupt förankrad denna teologi har varit, är och troligen kommer att vara i kyrkans värld. En sak han nämner är att denna teologi är en av orsakerna till Hitler och nazismens framgångar. Efter ett flertal av århundraden så fanns det ingen teologisk grund som kunde eller ville ifrågasätta rasideologerna. Ersättningsteologin baseras delvis på olika feltolkningar av Romarbrevet. Där man kan luras att tro att kyrkan ersätter judarna som bärare av epitetet – Guds utvalda folk.

Själv tycker jag att Paulus är klar i sina uttalanden om att judarna inte utesluts efter det att man som det heter ”förkastar” läran om Jesus, talet om korset, uppståndelsen osv. Paulus säger klart och tydligt BORT DET. Bort med sådana tankar. Judarna kommer för en tid att till synes stå utanför löftena, utkorelsen och kallelsen, TILL SYNES. Men synvillan är temporär. Judarna kommer att ÅTER INYMPAS i det äkta olivträdet står det. Guds planer, löften, tilltal, utkorelse, kallelse osv. till/om judarna är EVIGA. Gud säger inte eviga när han menar tidsbegränsade. Evig i dess olika böjningsformer betyder fortfarande att det är för alltid. A never ending story heter en sång. Den låttiteln betyder också, för alltid eller för evigt.

Han (Iwan) avslutar ledaren lite kryptiskt, tills man läser om texten en andra eller tredje gång, och lägger märke till hans tankebanor. Han hänvisar i allmänhet till Uppenbarelseboken, men pekar extra på kapitel 7 som handlar om de tolv gånger tolv tusen (144 000). Han pekar på en skara, omöjlig att räkna. Till den skaran som står inför Guds tron och tillber och lovsjunger Gud och Lammet, dit räknar han alla övriga judar (som inte tillhör skaran 144 000) samt alla ickejudar. Här pekar alltså Iwan på det faktum att det är judarna som speciellt är utvalda. Som ickejude är jag och du redan diskvalificerade från denna utvalda skara. Hjälper det att konvertera eller som man också säger – löpa linan hela vägen ut? I kapitel 14 står det lite om den kvalgräns som gäller. I den femte versen läser jag t.ex. I deras men har ingen lögn funnits. De är fläckfria. Som sagt var. Kvalgränsen är redan satt. Handen på hjärtat, klarar du av den? Jag är redan bortsållad, tror jag mig förstå.

Även en av de andra artiklarna i det numret av tidningen ”Shalom över Israel 11/2011” tar upp fenomenet med ersättningsteologin och dess faror. Den Israeliske pastorn/rabbinen Meno Kalisher skriver om – Teologi och politik utmanar den messianska rörelsen.

I fallet med ersättningsteologin tar Meno upp ett annat exempel än det som Iwan tar upp i samma tidning. Meno skriver att de flesta palestinska troende sätter ersättningsteologin i förarsätet. Man menar i enlighet med denna att judarnas plats som Guds utvalda folk har ersatts av kyrkan. När man dessutom hela tiden matas av Hamas m.fl. med anti-israelisk och Antisemitisk propaganda så har man, precis som kyrkan gjorde i Europa under nazi-eran förkastat judarnas plats i Bibelns löften och profetior. Guds planer gäller enligt palestinska teologer inte längre judarna. Meno menar att när kyrkan och de troende verkligen väljer att sätta Jesus i centrum. Då kommer såväl enhet mellan bröder (Ismael och Isak) som fred till och i regionen. Meno berör också problematiken bland Messiastroende judar att vissa inte erkänner eller förstår Jesu gudom och eller treenigheten.

För att återknyta lite till mina tankar om kosher mat och matregler. En rättrogen jude/judinna har en mängd regler att följa gällande allt från råvaror, porslin, rengöring och tidsregler för att ge några exempel. Som ickejude behöver vi inte följa dessa. Om jag nu hade bott i Israel kunde det vara av respekt för eventuella matgäster att följa dessa, men som boende i Sverige, nej. Vill man ändå äta koshermat, gör det av HÄLSOSKÄL inte av RELIGIÖSA SKÄL. Vad menar jag med detta? Det är ett faktum att allt fler och fler dietister och kostrådgivare världen över börjar inse hälsoaspekten med koshermaten. Nu kanske någon hävdar att det handlar om medelhavsrecept, men det är just det den inte är! Det ryska, ungerska, brittiska eller polska kosherköket, är det medelhavsrecept? Knappast. De nordiska recepten för koshermat? Nej, inte heller de är medelhav. Asiatiska eller amerikanska? Nej inte heller de är det. Att följa recepten och låta bli mjölkprodukter tillsammans med köttprodukter. Mycket fågel, lamm, fisk och nötkött istället för fläskkött.

Det får vara nog för detta inlägg. Det kan mycket väl vara så, att jag återkommer till olika delar av innehållet i andra inlägg. Den som lever den får se, heter det i ordstävet.

Hälsningar Gideon…