Vad och varför händer det

 I den ena tidningsartikeln i Dagen, Hemmets Vän och Världen Idag läser jag om kyrkor - församlingar som splittras, sparkar präster - pastorer, kyrkor - församlingar som byter samfund eller ställer sig utanför etablerade trossamfund. Detta bara under de senaste tre, fyra månaderna. Dessutom förs debatter om vem som får rösta eller inte rösta vid församlingsmöten.

Jag är inte förvånad. Jag tycker det är beklagligt och tråkigt, men förvånad är jag inte.

Daglig läsning av Bibeln borde ha förberett oss på detta.

Profetiska tilltal under de senaste fem åren borde också ha förberett oss inför detta.

Predikanter som Birger Skoglund skriver ner tilltal om en tid av AVFALL.

Anders Gerdmar profeterar att ETT SVÄRD skall dela kristenheten.

På Livets Ord uttalas en profetia om att PREDIKANTER SKALL SÅLLAS/DÖMAS.

Dan Johansson har predikat och skrivit böcker under de senaste drygt tiotalet år om att vi närmar oss tiden för Jesu återkomst, uppryckandet och LAMMETS BRÖLLOP.

Lukasevangelium kapitel 12 verserna 35  till 53 samt kapitel  21 verserna 7 till 19 och 25 till 36 talar om hur det skall vara bland de som tror och eller lever i den tid som vi är just nu.

Jag är en av de som tror att Jesus snart skall komma tillbaks på samma sätt som han for upp till himlen. 

Jag är en av de som tror att liknelsen om de tio jungfruarna är på väg att uppfyllas. Fem hade med sig extra olja till sina lampor, fem hade ingen extra olja. Matteusevangelium kapitel 25.

Jag är en av de som tror att Jesus håller på att skilja ut mellan fåren och getterna, eftersom det tar tid kommer vi att se detta pågå fram till uppryckandet. Matteusevangelium kapitel 25.

Jag ber om inte varje dag så i alla fall varje vecka utifrån dessa Bibelord samt profetiska tilltal. Jag ber om klarsynthet, om ödmjukhet i hur vi läser Guds Ord (Bibeln), ödmjukhet inför våra egna kontra andras val. Jag ber att Gud skall utgjuta av sina nådegåvor (Första Korinterbrevet kapitel 12) så att vi ser tydligt vad Bibeln säger om den tid vi lever i och att vi får hjälp fatta rätta beslut - val. Samtidigt så vet jag att inte ens min närmaste omgivning kommer att skonas från dessa smärtsamma processer.

Det är med blandade känslor jag ser framtiden komma. Dels ser jag fram emot att Jesus skall komma och att få vara med i allt det härliga som förutsagts. Samtidigt finns en oro både för min egen del och för mina nära och kära att jag - vi skall missa allt det härliga. Detta inger inte fruktan utan snarare en nöd att be Gud om nåd och styrka. Ett behov att be om vishet, om mod, om styrka, om profetisk klarsynthet, en bön om att se klart i Bibeln (Guds Ord) vad som ligger framför. Hur kommer det att gå för mig, fattar jag rätta beslut - val? Fattar mina nära och kära rätta beslut -val?

Jag kommer att återkomma i ämnet framöver, hälsningar Gideon.

2014.12.12 Fokus Israel Nyheter +

Senaste uppdateringarna från Fokus Israel.

Eddie Chumney sammanställer och läser sina nyheter på engelska.

Dan Johansson sammanställer och läser sina nyheter på svenska. Nedan följer en liten sammanfattning av hans nyheter.

- Israels ambassadör åter i Sverige på en symbolisk datum (officiellt).

- Hot mot Synagogan, Rabbinen och enskilda judar i Göteborg polisanmäls.

- Vem/vilka får lön av Palestinska Myndigheten (PA) och varför?

- Erkännandet av Palestina ångras inte av Utrikesminister Wallström.

- Bildas studiecenter (kontor) i Jerusalem får ny (partisk) direktor.

- Sabbatsår för jorden/marken i Israel och hur man "fuskar" med detta, eller?

- Hamas flyttar sitt huvudkvarter från Syrien p.g.a. inbördeskriget till NATO-medlemmen Turkiet.

- De "förlorade stammarna" hittar tillbaks till Israel.

- Californien, USA ber Israel om hjälp att bekämpa vattenbristen, torkan.

Lite andra saker följer nedan.

+ Det är farligt att gå till kyrkan! Polens tidigare President, Nobelpristagaren Lech Walesa bryter benet på väg hem från kyrkan.

+ Sällsynta tigrar föds vid Jerusalems Bibliska Zoo.

+ Palestinier attackerar judisk familj med frätande syra.

Några nyheter

Det importeras för många bilar i/till Gaza. Därför väljer nu Hamas att strypa importen.

Hur konstigt låter inte det? Vi hör ju alltid om hur fattigt det är i Gaza.



Sverige accepterar/erkänner den Palestinska ambassaden. INTE en palestinsk stat.



Ett nytt sätt att bygga bilar? Byggd med 3-D teknik uppfunnen/framtagen i Israel.

Antalet delar reduceras från fyrsiffrigt antal till enbart ett 40-tal.



Mycket bra skrivet i Världen Idag om varför Israel får så lite stöd i våra kyrkor.

Några rader ur artikeln:
- I dag är det inte självklart att kristna kyrkor ser Israels tillblivelse profetiskt utifrån Bibeln. Att det finns över 800 profetiska ställen i Gamla testamentet som stöder förbundstanken för det judiska folket, verkar inte ha någon relevans.

- Ledare för många kyrkor och samfund säger offentligt att de inte tror att Israel har någon rätt att göra bibliska anspråk på landet. Kyrkornas världsråd, Vatikanen och Nationella kyrkornas råd stöder fredskonferenser som är i total opposition mot Bibeln. I Sverige vill Svenska kyrkan och Diakonia bojkotta israelska varor tillsammans med vänstern. Denna felaktiga hållning ger möjligheter för politiska grupper att förfölja judar och ta avstånd från Israel. Det kallas i många fall för antisionism, men är i själva verket dold eller öppen antisemitism.

Måste säga att författaren har skrämmande rätt.



Israel har världens kvinnovänligaste armé.

i alla fall om man får tro på innehållet i den här artikeln.

Varning

Jag har inte riktigt funnit ett bra namn på detta inlägg ännu. Kanske finns det inte någon bra eller rättvis titel på detta inlägg. Jag kommer att kritisera ett par så kallade tjänstegåvor och på ett sätt känns det svårt och olustigt att behöva göra det. Samtidigt som jag känner att det är” av nöden tvingande” som det heter. Det kommer tillbaka hela tiden trots att jag försökt att lägga det bakom mig eller att släppa detta problem/dilemma. Jag väljer dock att inte namnge dessa tjänster eller personer för jag tycker att där går gränsen för vad som är rimligt. Ibland måste man eller skall göra det. Kritik mot en författare eller skribent kräver att man återger korrekta uppgifter. Här handlar det om subtila upplevelser, känslor och eller varningssignaler.

Det jag burit inom mig under en tid är hur olika så kallade ”tjänstegåvor” (utsedda av Gud eller självutnämnda) utmärker eller beter sig. Just nu kommer jag att fokusera på två sådana personer, gifta par eller för den som fördrar ordet ”tjänstegåvor”. Båda rör sig (försöker röra sig) relativt tvärkyrkligt med kontakter såväl inom Svenska Kyrkan som inom olika frikyrkor. I egenskap av talare i olika kyrkor är snarare Svenska Kyrkans lokaler undantag än regel även om dess medlemmar lyssnar eller engagerar sig i dessa tjänsters förehavande. Båda söker sig ofta till kyrkor med liten/ringa, otydlig (oklar, odefinierad) eller ingen förankring inom samfund eller rörelser. Med säkerhet så vet jag att de flesta församlingar som är knutna till Trosrörelsen inte längre välkomnar tjänsten/tjänsterna. Det är utöver dessa ett flertal andra (sedan länge) etablerade samfund eller rörelser som inte heller de välkomnar tjänsterna i fråga.

Under det senaste femtontalet åren, så har dessa nu och då korsat min väg inom olika kyrkor/församlingar. Båda tjänsterna säger sig vara kallade till Sverige och säger sig ha en stark kallelse eller ett stort hjärta för just Sverige. Sverige skall bli frälst är ett motto de ofta ropar eller talar ut. Det som jag störs lite av är det faktum att väckelse och människors frälsning mer eller mindre kommer att ske endast genom dem. Och så planeras möteskampanjer och mötesserier i olika städer utan förankring bland kyrkorna/församlingarna i den aktuella staden. Eller rättare sagt, kyrkorna/församlingarna i de olika städerna kan ansluta sig till ”deras” kampanj, inte tvärt om. Trots deras planeringar så verkar inte så mycket av det de talar eller talat om ha gått till genomförbara kampanjer, detta trots alla insamlade medel (pengar) till dessa kampanjer. Om det beror på kyrkor/församlingars motvilja att förknippas med tjänsterna eller vad det beror på kan jag inte svara på. En tes är att det endast handlar om att försörja sig till varje pris utan att behöva ”ta ett vanligt arbete” så länge det sker inom lagens råmärken även om en viss gråzon tenderar att lysa igenom. Periodvis kan det också gälla andra Skandinaviska och Europeiska länder eller Israel.

Grundläggande kan jag inte säga att det är fel eller att det är ifrågasättbart. Jag vill också Sveriges bästa. Jag vill också att människor i Sverige skall komma till tro på Jesus som Herre och Frälsare. Svensken behöver Gudomliga helande och befrielser från både det ena och det andra. Man behöver bara titta ut bland grannar eller arbetskamrater för att behoven skall synas. Tidningar och andra nyhetskanaler gör dig och mig ibland chockerad eller i alla fall smått omtumlade.  Jag vill också att Sverige skall genomsyras av ett levande och nära förhållande eller beroende av Gud. Jag har också tankar, drömmar och funderingar som gäller Europas och Israels framtid och hopp. Men…

Det som gör att ett par varningsklockor ringer varje gång jag har lyssnat till dessa predikanter har jag under en tid haft svårt att precisera. Men det börjar ta form allt mer. (Jag bör också tillägga att jag inte på något sätt har behövt specialstudera eller använda ett speciellt ”andligt förstoringsglas” när jag tittat, intresserat mig för eller studerat dessa tjänster, par eller personer, då vissa saker snarare är så uppenbara att man inte sett det av den orsaken. Det heter att ”man ser inte skogen för alla träd”). Men dessa kommer hela tiden tillbaks i mina tankar och jag har svårt att bara släppa det hela även om jag har försökt.

Den ena tjänsten (väljer att kalla paret eller personen för detta i fortsättningen) presenterar sig ofta för profetisk/profet eller som förebedjare/förbönstjänst ibland båda sakerna tillsammans. Uppträder ibland som par, men oftast var och en för sig. Böneresor, bönevandringar eller bönemanifestationer står ofta på repertoaren. Initiativet/en i sak är gott. Jag har vid några tillfällen deltagit i dylika. Oftast arrangerade av den församling jag tillhör eller tillhört. Skillnaden är då att det är vad som jag betecknar ”lokalt förankrad” och sker i en eller flera lokala församlingars regi. Endast vid ett tillfälle deltog jag i en bönevandring som arrangerats av tjänsten i fråga. Här kommer då istället en extern så kallad tjänst och arrangerar bönevandringar eller liknande. Dessutom tar denna tjänst liten eller ingen hänsyn till vad som är aktuellt för just den grupp eller församling som besöks. Det gäller alltid ”ett större” syfte än det lokala. Dessutom är tjänsten expert på att folk att tro att de är ”oandliga” om de inte lyssnar till denna internationellt väletablerade, storartade, speciella och fantastiska profet och bönetjänst.

Det som kommer till mig allt mer är att tjänsten inte smord av eller ledd av Guds Ande utan jämförelsen med schamaner eller schamanism kommer alltmer upp i min tanke. Tanken eller bilden kommer tillbaka gång på gång till mig. Dels beroende på tjänstens beteende. Dels då det alltid känns kramaktigt, regisserat, hysteriskt, frustrerande och ger en obehaglig eftersmak. Tjänsten lämnar ett svagt spår av ofrid efter sig. Jag tänker då och då på en bild av en gigantisk orm som slingrar sig runt om de personer som finns i tjänstens närhet. Man talar ibland om en ”pytonorms ande” som bland annat symboliserar kontroll och manipulation. Förrädiskt slingrar den sig runt det inte ont anande offret och börjar sakta krama både musten och livet ur sitt offer. Lite grann som när man skall ”koka en groda”. Släpper du den i hett vatten hoppar den ur grytan, men om du sakta värmer vattnet så stannar den kvar tills den är kokt.

Då och då är jag inne på tjänstens hemsida. Jag förnekar inte att den är professionellt designad, men ändå. Något med denna tjänst känns lite osunt. Vid ett tillfälle skulle en böneresa till Israel arrangeras. Under förutsättning att man anmäler sig till resan så skulle en lista (schema) skickas så att man redan ca ett år före resan kunde ”be igenom” de olika saker som man skall be över på varje specifik plats. Visserligen skall man vara ute i god tid heter det, men hur kommer man att ledas av Den Helige Ande eller om man så vill ”bönens” ande när allt är planerat mer än ett år i förväg? För mig är det något som känns främmande. Det måste inte vara fel, men känns obekvämt för undertecknad i alla fall. Länksamlingen som redovisas är inte till några av de större eller inflytelserikaste församlingarna eller samfunden/rörelserna i Sverige. Inte ens församlingar som är etablerade på orten där tjänsten är bosatt länkas eller omnämns (namnges) på hemsidan. Ett flertal länkar är till arbeten i andra länder där man endast kan bedöma kvalitén, trovärdigheten eller sundheten genom deras hemsida.

Vid ett tillfälle kom jag i kontakt (deltog) med en av tjänsten arrangerad ”bönemanifestation/vandring”. Tjänsten skulle ta upp ett offer för att finansiera det hela. Varningsklockorna ringde då hos många när det snarast var tvingande att ge/lämna ett löftesoffer. Nöjer sig inte med att hålla ett offertal utan går runt och kollar i bänkraderna så att den som inte skulle/ville ge en kontantgåva skriver under ett löftesoffer (accepterade att familjer gav som en enhet). Gav man sedan ett löftesoffer så skulle detta delas upp i tolv delar för att det skulle underlätta tjänstens ekonomiska planering. Där ringde varningsklocka nummer två den kvällen. Jag lyssnade inte heller till denna.

För mig började sedan en period på flera år av ekonomiskt helvete. Ända tills jag en dag ropade till Gud och jag hör den Helige Ande säga till mig att titta igenom mina noteringar och pärmar med räkningar. Jag gör detta och upptäcker efter en stund att mina ekonomiska problem kunde härledas till den exakta tid/datum då jag gav ett löftesoffer till denna tjänst. Jag ropade till Gud ännu en gång och svaret kom snabbt, be Mig om förlåtelse. Jag bad Gud om förlåtelse för att inte ha lyssnat till varningsklockorna som ringt och vidare att jag hade gett till tjänsten. När nästa lön kom började en process av upprättelse i min ekonomi. I dagsläget kommer jag inte ihåg om det var dagar eller någon, några veckor efter min omvändelsebön, men upprättelsen kom.

Vid ett tillfälle besöker jag en mötesserie i en kyrka där denna tjänst fungerar som talare tillsammans med den tjänst jag senare skall beskriva. Jag talar senare med ett par av församlingens äldsta och mest trofasta medlemmar. Också de tyckte att det var något som inte stämmer under konferensen. Rörigt, hysteriskt, stökigt och talarna som under konferensen kallade varandra för profeter i var och varannan mening, växlar om vid mikrofonen i vad de själva kallade för ”profetisk smörjelse” eller ”profetisk extas”. Allt under förespeglingen om att det var vad som kallades för en ”profetkonferens”. Det sammanhang i Bibeln som jag kände stämde överens med det som skedde i den konferensen hittar jag i 1:a Konungaboken 22 och i verserna 6 till 25. Profeten Sidkia och tjänstens agerande liknar varandra. Jag själv skulle hellre vilja kalla det för profetiskt dravel eller smörja om det ens gick att kalla för profetiskt.  Jag har sällan eller aldrig lämnat en kyrka så förvirrad och illa till mods som då. Ofrid är en bra beskrivning på vad jag känner på vägen hem.

Tjänsten är så vitt jag förstår inte heller knuten till någon församling (som medlemmar eller anställda), utan samlar en handfull eller två med anhängare i sitt eget hem. Dessutom så handlar det antagligen (min uppfattning) om något slags överdrivet behov av erkännande. Ungefär som om pojk/flickdrömmen om kändisskap inte gått i uppfyllelse och därför så försöker man krampaktigt pressa fram något slags kändisskap eller erkännande av exklusivitet, ett omättat behov av att stå i rampljuset. Eller är det ett utslag av lathet? Att man vet att man inte klarar av ett ”vanligt” arbete med fasta tider, krav på prestation eller konsten att underordna sig.

Detta att tjänsten inte vill eller kan underordna sig en pastor/församling är bara det en varningsklocka. Jag säger inte att det är förbjudet att inte vara medlem eller att inte delta aktivt i ett församlingsarbete. Men när en så kallad ”tjänstegåva” ser sig själv som för stor eller exklusiv att stå med i en församling då ringer nästa varningsklocka.

Den andra tjänsten uppträder oftast som ett par där de enligt ett (till synes) välregisserat agerande samarbetar för att bygga upp rätt stämning. Oavsett vem av de två som skall vara huvudtalare så brukar den andre/andra inleda predikan eller mötet med att berömma den andre/andra parten som smord och mäktigt använd av Gud. Ofta betonas hur ”profetisk”, smord samt använd den andra parten är av Gud. Den ena halvan försöker hela tiden få upp både fart och tonläge. Ofta, ofta får mötesdeltagarna att de måste engagera sig mer, be mer eller intensivare, innerligare, mer helhjärtat osv. Den andra halvan anlägger en lugnande och moderlig/faderlig ton. Jag skulle dessutom vilja jämföra tjänsten med det man brukar kalla för bil eller hästhandlare/skojare. Framför allt den halvan som spelar an på de moderlig/faderliga tongångarna. Det hysteriska mötesupplägget och tongångarna ger en viss och ibland stark olustkänsla liknande den så kallade pytonkänslan jag nämner i samband med den föregående tjänsten. Detta då tjänsten jag beskriver ofta försöker ”piska upp” stämningen till extasnivå eller som jag upplever det, en hysterisk nivå.

Denna tjänst försöker dra nytta av kombinationen av de två personligheterna. Och som jag nämnt det verkar alltid vara allt för välregisserat och välorganiserat. Då de ofta uppträder tillsammans med den föregående tjänsten så ger det samma beskrivning av hur möten upplevs eller blir. Man drar sig inte för att framhäva sin starka profetiska tjänst och smörjelse. Man talar gärna om hur Gud hela tiden sedan deras begynnande tjänst för Gud har blivit ekonomiskt välsignade. Deras offertal när de besöker olika kyrkor/församlingar lovar alltid ”guld och gröna skogar” när eller om man ger till deras tjänst eller kampanjer. Gud kommer ”alltid” att välsigna dig om du ger mycket pengar till denna tjänst, alltid och mycket. Den som tycker att man talar för mycket om pengar på Livets Ord skulle lyssna till denna tjänst innan man klagar på Livets Ord och andra trosförsamlingar. Man har haft ett visst samröre eller snarare sagt att man har velat ha ett samarbete med trosrörelsen, men har på senare år allt mer distanserat sig (kanske tvingats) bort från densamma.

Även hos denna tjänst kommer tanken till mig att det är ett pojk/flickdrömmar om kändisskap och rampljus som inte blivit uppfyllda, då måste man ”pressa” fram denna typ av bekräftelse. I båda fallen kan det också vara så att dessa ”var” eller ”blev” kallade av Gud, men när man inte erkänns som ”guds gåva till mänskligheten” och de stora plattformarna, talarstolarna och kyrkorna inte erkänner dessa tjänsters storhet (inbillad), då måste man ta till drastiska metoder.

Jag är medveten om att detta inlägg blev längre än jag tänkt. Detta trots att jag hade fler saker jag skulle vilja ta med. Jag bryter därför medvetet min varning eller kritik av dessa tjänster här oavsett om det upplevs som rumphugget eller ofullständigt.

Försöker jag slå ner modet på den som känner sig kallad till förbönstjänst eller som tror sig vara kallad till profetisk tjänst. Min förhoppning är den motsatta. 1:a Korintierbrevet 12 talar om profetens tjänst eller profetians gåva I FÖRSAMLINGEN. Som förebedjare kan man dessutom fungera i vardagen under sina stunder av ensamhet. Någon kanske vill sitta hemma, någon tar en promenad med hunden, någon har bilen som bönekammare. Förebedjaren kan alltid hitta en plats i såväl församlingsgemenskapen som i ensamheten att fungera. Profetisk tjänst kräver alltid någon slags samling, allt från en till tusentals personer. Om inte så blir hunden eller soffkuddarna ”sönderprofeterade” och den som profetian gäller får aldrig ta del av den. Jag upplever själv att Gud har lagt bön och förbön speciellt på mitt hjärta eller om man så vill ”kallat mig” att vara en förebedjare. Men därifrån är steget långt för mig att ”blåsa i trumpet” och att se mig själv som något av det mest fantastiska som hänt de senaste tio, tjugo eller hundra åren inom svensk kristenhet.

Gud Välsigne Dig, Gideon.

Kyrkorna och Israel

Jag har i ett par tidigare inlägg nämnt att det kommer att gå ett svärd genom kyrkor och församlingar med utgångspunkt från deras inställning till Israel. Det är snart 3 år sedan som Gud började tala profetiskt till mig om att så var fallet.

Vid ett flertal tillfällen under 2009 – 2011 talar Gud profetiskt och starkt till mig om att kyrkor skall komma att dömas för sin inställning till Israel. Ett par av tilltalen nämner att kyrkor/församlingar inte bara kommer att splittras utan också att det blir stora skillnader mellan olika kyrkor/församlingar (ordet kyrkor är jämförbart med samfund eller rörelse). Några saker som kommer att skilja dessa kyrkor/församlingar åt är vad som kommer ut av domen eller processen?

Några saker som kommer att bli ett resultat av det som sker är hur kyrkor/församlingar kommer att fortleva. Jag tror att Gud kommer att låta inställningen till Israel påverka utfallet. Bibeln talar vid flera tillfällen om sådd och skörd eller välsignelse och förbannelse såväl i GT (Gamla Testamentet d.v.s. FÖRE Kristus/Jesus) ), som i NT (Nya Testamentet d.v.s. EFTER Kristus/Jesus). Till undertecknad har Gud talat profetiskt om olika saker, eller fenomen som kommer ur denna domsprocess.

En sak är tillväxt eller utebliven tillväxt på olika områden. Ökar den/det, eller blir det tillbakagång och stagnation? 

Gud pekar på att de kyrkor/församlingar som valt att välsigna eller för att använda ett annat uttryck, ”stå upp för Israel” kommer att växa till på de allra flesta sätt. Människor kommer där att bli vad vi kallar ”frälsta” och kyrklokalerna fylls såväl av besökare, som i antalet medlemmar i församlingarna. Vissa kyrkor/församlingar kommer att få en tillväxttakt på 20 % från den ena månaden till den andra. Vissa något mindre. Det kan också variera över tid. Under och tecken i enlighet med missionsbefallningen i Evangelierna och Apostlagärningarna kommer att ske i allt större utsträckning, till och med i det ”sekulariserade” Sverige. Det innebär bland annat att sjuka blir helade osv. Även ekonomiskt kommer man att uppleva tillväxt. Kollektboxar återvänder överfyllda. Mat finns att dela ut till behövande. Kläder till den som behöver det. Missionärer kan sändas ut. Man kan annonsera i dagspressen. Listan kan göras längre… Pastorer, präster, predikanter eller andra som tillhör dessa kyrkor/församlingar kommer att bli respekterade i samhället och massmedia och politiska ledare kommer att vända sig till dessa.

Där man valt att ta ställning MOT Israel ser vi det omvända. Ingen eller väldigt få nyfrälsta samt ett minskande medlems och besökarantal. Vissa av dessa kyrkor/församlingar kommer att tappa medlemmar i rask takt, mycket rask takt. Och nu talar jag inte bara om delningsprocessen utan över en längre tidsperiod. Under och tecken uteblir. De sjuka fortsätter att vara sjuka osv. Kollektboxarna återvänder tomma. Istället för att dela ut till hjälpbehövande så kan man bara säga, ät dig mätt och kläd dig varmt, that’s it. Den respekt som dessa pastorer, präster, predikanter eller andra personer visats av omgivningen kommer att minska. Och från att vara vana att uttala sig i det ena såväl som det andra sammanhanget så vill ingen längre lyssna till dessa.

Hur kommer det sig att jag tar upp frågan igen?

Sätter mig framför datorn och ger mig ut på webben där jag hittar en artikel på nyhetssajten Ynetnews som handlar om olika kyrksamfunds inställning till Israel och till bojkott av Israel av varierande slag. Artikeln heter översatt till svenska ”Kommer kyrkorna att bojkotta Israel?” Detta gör mig starkt beklämd, irriterad och en smula nedstämd. Och jag känner också en slags förtvivlan då vi säger oss tro på samme Jesus och läser samma Bibel.

Man pekar bland annat på att den Amerikanska Pingströrelsen som av tradition pekats ut som Israelvänner verkar vara under en kampanj från andra kyrkor för att som man hoppas delta i BDS (bojkottrörelsen av Israel på olika områden). Personligen tror jag att inget gott kommer att komma ut ur det faktum att man strävar efter en bojkott eller en isolering av Israel. Själv har jag bestämt mig för att stå på Israels sida så länge jag bara orkar och kan. Med Guds hjälp hoppas jag att det varar livet ut och ända in i evigheten.

Och som svensk är det extra beklämmande att läsa i artikeln att KG Hammar när han var Svenska Kyrkans högste ledare var en av de första protestantiska ledarna som klart tog ställning MOT Israel och FÖR en bojkott av Israel.

Att det har betydelse ser jag idag. Hur ofta läser vi inte i olika tidningar eller hör och ser på nyhetssändningar hur illa ställt det är med Svenska Kyrkan. Man har redan eller planerar att sälja ut kyrkobyggnader då dessa inte längre används/kan användas. Man tvingas till nedskärningar både här och där. Medlemsantalet minskar i strid ström osv. Domen har redan börjat.

Domen kommer INTE BARA att gå över kyrkor/församlingar utan kommer att beröra politiska partier, företag, familjer osv. MEN det kommer att börja i kristenheten.

Därför väljer att ställa mig på Israels sida. Jag vill att människor skall komma till tro på Gud! Jag vill se kyrklokaler överfyllda med besökare! Jag vill se människor som blir helade och/eller befriade! Jag vill att det skall gå väl för mitt land! Om jag så skall kallas egoist för att jag vill bli välsignad av Gud. Ja, jag vill bli välsignad av Gud och därför ser jag bara fördelarna med att välsigna Israel.

Tyvärr står det också i Guds ord om hur det skall komma en tid då ALLA FOLKSLAG skall tåga mot Israel och Jerusalem för att strida mot det. OBSERVERA att det inte står att det är ALLA MÄNNISKOR! Jag kommer att välja att stå på Israels sida eftersom Bibeln är klar över att det kommer att vara den segrande sidan vid den tidpunkten. Om det är före eller efter (i direkt anslutning till) Jesu andra tillkommelse i egenskap av Messias, den fysiske Konungen. Det skall andra uttala sig om som vet eller tror sig veta bättre än undertecknad. Om inte så lär vi veta svaret när den dagen kommer.

Må Gud Välsigna Dig och må Gud Välsigna Israel.

Gideon.

Profetiskt? Döm själv.

För något år sedan får undertecknad ett eller flera tilltal från Gud gällande Sverige. Summan av dessa tilltal är att ett svärd (andlig metafor) kommer att åtskilja såväl kyrkor som familjer. Även politiska partier kommer att drabbas/påverkas av detta. Det är inte ett roligt ämne att beskriva eller profetera om, men jag känner att jag måste få ut detta budskap då det hela tiden kommer tillbaks och känns alltmer aktuellt.

Prästerskapet (predikanter, gudsmän, gudskvinnor, andliga ledare) kommer att dömas först. Kanske kommer det inte alltid att skapa samma nyhetsrubriker som när den politiska eliten döms. Kyrkor kommer att splittras och dessa kommer att gå/dra åt motsatta håll. I vissa fall kan det innebära en konkret splittring där församlingar/kyrkor delas i två eller tre delar. Kyrksamfund kommer att delas trots att man idag försöker att förena olika samfund/kyrkor under ett och samma tak/paraply. I andra fall kommer delar av ett samfund eller en församling att lämna och dessa personer väljer att gå in i redan etablerade församlingar. Här kommer det inte att vara skillnad mellan Svenska Kyrkan, Pingströrelse, Frälsningsarmen, Trosrörelsen eller några andra sammanhang/kyrkor. En splittring kommer. Splittring kommer inte alltid att vara av ondo utan kommer att leda till radikala församlingar/sammanhang där Gud tillåts verka. Samtidigt som den andra parten väljer att gå motsatt väg.

Svenska Kyrkan skakas idag till synes av en debatt som sägs gälla kvinnoprästers vara eller icke vara. Men jag tror att det kommer att gå djupare än så och andra aspekter inom kyrkans tro och teologi kommer att bli aktuella även här. Det ser ibland ut som om det är OK (belönas) att inte sätta tilltro till Bibeln och dess läror samtidigt som den Bibeltrogne bespottas och förlöjligas. Fler områden finns säkert med på den lista som Gud använder sig av och han kommer att göra det tydligt och uppenbart för alla (både inblandade/berörda och åskådare) varför eller vad som ligger till grund för det som sker.

Gemensam Framtid kommer även de att skakas av förändring/splittring trots att man är inne i en fas av sammangående. Här tror jag personligen att ersättningsteologins betydelse samt inställning till Israel (och judarnas plats i historien såväl nu, då och framåt) och Mellanöstern i stort kommer att få stor betydelse. Även en generell liberalisering där moralisk slapphet och förfall ställs emot helgelse och Gudsfruktan. Vissa församlingar kommer att splittras. Andra kommer att välja utträde.

Trosrörelsen kommer att beröras då alla inte accepterar deras växande beundran för Katolska Kyrkan. Andra aspekter kan vara medbestämmande och eller så kallad toppstyrning. Ett generationsskifte kommer i många dylika församlingar när pastor/grundare ämnar pensionera sig och ett pastorsbyte skall ske. Här finns många personer som vet att de har stora uppgifter i församlingen (Guds Rike som en del vill benämna det) men som av olika skäl måste stå tillbaka och en frustration byggs upp som förr eller senare tar sig drastiska uttryck.

I Borås pågår i dagarna en rättegång där flera pastorer ställs inför rätta. Exorcism med starka inslag av ockultism, kontroll, psykiska och fysiska övergrepp är ämnet. Vad gäller just exorcism så är det Bibliskt, men avarter skall stävjas. En av de aktuella pastorerna som står inför rätta har också en lång rad av ljusskygga affärer som balanserar i gränslandet mellan lagliga och eller olagliga dito. Det är kanske inte här (Tingsrätten) som man önskar att dessa personer ställs inför rätta utan det borde ha skett långt tidigare inom den Kristna Kyrkan. Jag är ganska säker på att Gud försökt att varna de inblandade personerna under en längre tid, men att dessa valt att bortse från dessa varningar och därför har Gud inget annat val än att ställa personerna inför det allmänna domstolsväsendet. Tyvärr tilläts dessa pastorer att hålla på relativt ostört tills fernissan som höll ihop deras hemmabyggda teologi krackelerade i sin helhet. Här måste man också vara medveten om att det finns många sårade och kränkta människor/individer inblandade som behöver såväl kärlek, omsorg och förböner.

För att peka på något positivt också. Jag tror att det kommer att komma en stark väckelse bland muslimer i Sverige. En väckelse där man ibland med livet som insats väljer att lämna islam och sätter sin tro till Jesus som Guds son, frälsaren. Han kommer inte längre att anses som ”en profet” utan han blir FRÄLSAREN. Dessa personer kommer att bryta med islam och Koranens läror. Vi kommer således att få se stora grupper av Bibeltroende med (ofta) invandrarbakgrund. Dessa grupper kan inte ges urvattnad petitess teologi där man petar i eller debatterar små detaljer utan här behövs radikal och kraftfull undervisning direkt ur Bibeln framställd i dagsaktuellt ljus.

Det var bara en handfull exempel på vad som kan ske i olika kyrkor/samfund/sammanslutningar/rörelser. Det kommer med all säkerhet att ges helt andra namn än de jag uttryck jag använder här.

I dagarna skickas det ut ett pressmeddelande som säger att Statsminister Reinfeldt och hans (sedan många år) fru separerar (skiljer sig). En tidning (DN) drar parallellen med den förre statsministern Persson och skilsmässan 2002 och att det då inte innebar någon partipolitisk splittring. Och det påståendet är rätt och riktigt. Däremot så faller Socialdemokraterna som en sten i opinionsmätningarna och man förlorar inte bara det valet 2006 utan också det följande valet. En ny era/trend och ett historiskt faktum kunde då skådas eftersom Socialdemokraterna aldrig tidigare hamnat utanför regeringspositionen två mandatperioder i följd.

Jag har varit inne på ämnet i tidigare inlägg men då fokuserat på KD och den uppslitande process partiet genomgått. Nu tror jag mig våga ta ytterligare steg i ämnet och hävdar att vi de närmaste åren kommer att se hur den politiska kartan skrivs om radikalt i Sverige. Det finns flera saker eller områden/aspekter som påverkar den processen.

Det genomgripande är att jag känner mig övertygad om att det är GUD som valt att döma Sverige.

Inställningen till Israel/Mellanöstern är en aspekt. Antisemitism är fördold eller förtäckt då den ofta kallas ”antisionism” eller ”befogad” israelkritik. Ett område som gäller alla delar av samhället. Såväl prästerskapet, kyrkor, politiker, intresseorganisationer och vilken annan medborgare som helst.

Cynism (eller cyniskt tänkande/agerande) är ett annat.

Människovärdet är en tredje aspekt. Eller om man så vill bristen av människors/individens värde. Cynism och människovärde hör delvis ihop.

Flykting/invandringspolitik är ytterligare en aspekt att väga in. Svenska ämbetsmän/kvinnor/handläggare sitter och gör bedömningar utifrån (till synes) godtyckliga önskningar, värderingar, åsikter e. dyl. Man bortser från faktiska och farliga situationer vid utvisningar eftersom det inte är ett problem i Sverige, gäller bland annat så kallade ”konvertiter”. Religionstillhörighet som inte anses vara av vikt i Sverige kan innebära skillnader mellan liv och död i andra delar av världen.

Egocentriska beteenden och attityder bland politiker är en annan aspekt. Kan vara maktfullkomlighet eller att man försöker ”sko sig” ekonomiskt på samhällets bekostnad. Politiker som anser sig stå över väljarna och som fattar beslut som går emot alla väljarnas åsikter eller önskningar, man ”idiotförklarar” den eller dom som man valts av.

Myndigheters (både enskilda handläggares såväl som helhet/enhet) attityd gentemot den eller dom som berörs. Allt ifrån polis, rättsväsende, skatt, kronofogde och eller sociala myndigheter. Brist på empati (medkänsla) samt/eller en alltför stor tilltro till statistik, tabeller och beräkningar. När det gäller rättsväsendet så har vi ett flertal exempel om att dryckenskap (alkoholkonsumtion) anses som en förmildrande omständighet (belönas) vid brott/våldsbrott. Detta trots att den absoluta majoriteten av alla som dricker själva valt att göra det och man är medveten om så kallade personlighetsförändringar. Här borde samhället istället sätta ner foten och skärpa straffen då en medvetenhet om konsekvenserna snabbt sprids i samhället. Ett lugnare ute/helgliv kommer som ett resultat av detta och risken att drabbas av oprovocerat våld och eller våld i hemmet (t.ex. kvinnomisshandel) kommer att minska radikalt. Straffrabatt bör inte ges den som väljer att ”bete sig som ett svin”.

När vi talar om politiska partier kommer det även där att ske stora omvälvningar. Bland annat kommer ett eller flera etablerade partier att helt eller delvis försvinna genom splittring eller genom att väljarstödet för dessa partier kraftigt och hastigt reduceras. Inom de närmaste 3-5 åren kommer minst ett par kanske tre partier att delas efter interna stridigheter.

Enskilda politiker kommer att tvingas avgå efter olika slags skandaler. Det som kommer att ske här är inte ett resultat i första hand av så kallad ”grävande journalistik” utan kommer genom övertydliga misstag eller när journalister ”snubblar” över det stora scoopet. Andra (idag) starka namn kommer att tappa väljarstödet och på så vis avlägsnas från den politiska arenan. Andra kommer att drabbas av sjukdom eller andra personliga tragedier vilket leder till deras avgång. Gud kommer att döma utifrån dolda motiv och attityder. Han ser (som det står skrivet) till hjärtats innandöme och inte till det som är synligt med ”blotta ögat”.

Jag har nämnt olika aspekter tidigare i inlägget som berör politik och myndigheter och väljer därför att inte förtydliga ytterligare.

Hälsningar Gideon.

Synlig skillnad

Det här inlägget känns intressant att arbeta med. Jag kom i min dagliga Bibelläsning till Psaltaren 82 och 83 idag. (Jag använder mig av Svenska Folkbibelns översättning). Jag har riktigt kände hur bönen bara började bubbla inom mig. Till saken hör att innehållet i dessa båda Psalmer ligger helt i linje med vad jag har tänkt och bett över de senaste dagarna och veckorna. Undertecknad skall göra ett försök att redogöra för vad som ligger på mitt hjärta i ämnet. Kopplingen mellan tankar och Guds ord ger således en förstärkning och eller en bekräftelse åt varandra.

En av verserna i Psalm 82 sammanfaller med det som står i Psalm 83, den sista versen som lyder: Grip in, Gud, håll dom över jorden, ty alla hednafolk är din egendom.

Jag fastnar för den sista versen, inte för att den bara pekar på en framtida dom. Nej den pekar också mot det faktum att ingen, hög eller låg kan säga att han eller hon sitter säkert i sadeln. Psalmen har rubriken ”Guds dom över orättfärdiga ledare”. Nu tänker säkert en och annan på Mubarak eller Kadaffi, men så enkelt som det ser ut är det faktiskt inte. En orättfärdig ledare behöver inte vara diktator eller psykopat. En orättfärdig ledare kan vara en som tar mutor, ger vänner eller släktingar olika befattningar och positioner. Han eller hon kan använda maktapparat och lagförsamling för egna personliga motiv och vinster. Genom att kringgå instiftade lagar kan tiden i maktens korridorer förlängas i strid med konstitution osv.

Nu är inte alla ledare politiska.

Varje företag har ledare. Organisationer av diverse varierande slag har ledare. Vi talar om idrottsledare, körledare, kyrkoledare, scoutledare osv. En del organisationer är vad de själva kallar för – intresseorganisationer. Vissa personer skulle vilja kalla dessa för lobbyorganisationer.

Även här ser vi dagligen hur olika ledare mer eller mindre skickligt lurar till sej förmåner, bryter etiska och moraliska regler, utnyttjar personer i beroendeställning för de mest perversa, ekonomiska och själviska syften.

Vi har under en period sett, inte bara diktatorer som måste lämna sina tronrum. Vi ser hur sanningar om sexuella utnyttjanden rullas upp som på ett löpande band. Ekonomiska och kaotiska situationer kan inte längre döljas, regeringar faller. Det gäller diktaturer såväl som demokratier (inom t.ex. EU) exemplen radar upp sig varje dag. Detta är troligtvis bara början på Guds domar som kommer att avkunnas över ledare av olika slag. Inte heller svenska ledare av olika kategorier kommer att sitta säkra i sadeln. Även lilla Sverige kommer att drabbas av skandaler. En del är av politisk karaktär, prästerskapet (andliga ledare), andra kan gälla så kallade intresseorganisationer eller lobbyorganisationer. Var så säker, det kommer.

Nu har jag ändå bara tittat lite genom Psalm 82:8 och tänker övergå till Psalm 83 istället. Redan i inledningen kommer ett par starka ord/verser. Genom vers 2-5 samt verserna 14-16 och 19 kommer jag främst att titta igenom och på så vis studera Sverige, en och annan muslimsk ledare, land eller organisation (såväl svenska som ickesvenska) kommer också att belysas genom dessa verser.

Gud, var inte tyst, tig inte och var inte stilla, Gud. Ty se, dina fiender larmar, och de som hatar dig lyfter huvudet. Mot ditt folk har de onda planer, de rådslår mot dem som du beskyddar. De säger; ”Kom, vi utrotar dem, så att de inte mer är ett folk och så att ingen mer tänker på Israels namn!”

Min Gud, låt dem bli som virvlande löv, som strå för vinden. Som elden förtär skog och lågan svedjer berg, så skall du förfölja dem med ditt oväder och förskräcka dem med din storm.

De skall veta att endast du bär namnet ”Herren”, den högste över hela jorden.

(Nu går hela Psalmen i samma tema och jag har därför valt att utelämna delar av den. Läs gärna hela Psalm 83).

Omedelbart söker mina tankar sig till organisationer som PGS (Palestinagrupperna Sverige), Hamas, PLO/Fatah, ISM med flera. Muslimska Brödraskapet som är starka i Egypten har t.ex. såväl Israels, som judarnas utrotning klart utskriven i sin programförklaring (gäller även Hamas m.fl.). Mina tankar går till Irans och andra länders ledare runt om i Mellanöstern, men också till företrädare för såväl kyrkor, politiska partier och olika slags opinionsbildare i Sverige. Inte minst organisationer som har kyrkor som huvudman, jag tänker på Bilda och Diakonia inom den kategorin. Inom kategorin politiskt orienterade organisationer tänker jag exempelvis på Forum Syd, men även partier sorterar in i kategorin.

Om jag bara väljer att titta på Sverige, när det kommer till politiska partier upplever jag det som om höger vänster skalan ger en klar värdemätare till inställning för eller emot Israel och judarna som folk. Vänsterut är mindre vänligt eller öppet fientliga till och ifrågasättande av Israel och judarna. Högerut det omvända. Ett undantag är SD som å ena sidan säger sig stå positiva till Israel medan deras ungdomsförbund SDU är klart negativa. En tanke som slår mig är intrycket jag fått av SD, man ”gillar” Israel då det retar och stör personer med arabiskt eller muslimskt ursprung. Ett annat undantag är FP där dess företrädare går från tydligt uttalad kärlek till lika tydligt hat mot Israel. Här passar Lukasevangelium 12:49-53 in i beskrivningen. Kanske, kanske kommer det en tid när även trygga Sverige tvingas se hur politiska partier delas. Man kommer att gå olika vägar på grund av inställning till Israel och judarna. Utåt sett kommer man att förhålla sig likadant (under en tid) till andra grundläggande frågor, men efter hand kommer även där att uppstå tydliga skillnader. Andra politiska partier kommer att gå upp eller ner i väljarstöd ytligt sett av andra orsaker, men bakom kulisserna kommer vi att hitta inställningen till Israel och judarna som orsak.

Kyrkor och samfund kommer definitivt att splittras, tyvärr. Jag måste lägga in ett tyvärr eftersom enhet alltid är att sträva efter. Här kommer också beskyllningar om vem som orsakar splittringen att slungas vilt, fram och tillbaka i debatten som följer. Bibeltolkning mot Bibeltolkning. Teologer mot teologer. Präster och pastorer mot präster och pastorer. Jesus själv säger klart och tydligt att det t.o.m. kommer att gå ett svärd genom familjer (Lukasevangelium 12:49-53).

Min bön under en längre tid har varit att det skall bli en tydlig skillnad mellan den som välsignar Israel (både som folk och som nation/land) och den som förbannar Israel. Inte bara ifråga om klara gränser mellan olika grupper och eller personer. Nej, jag utgår från Guds löfte i 1:a Moseboken 12:3 där Gud klart och tydligt säger till Abraham att den som välsignar honom skall bli välsignad och att den som förbannar skall bli förbannad, detta gäller också hans säd efter honom. Eller om man så vill, folket som kommer ut ifrån löftessonen Isak. Själv vill jag inte uttala förbannelser över människor. Men att säga att den förbannelse man uttalar över Israel som folk och som nation skall vända tillbaka över den som uttalar denna är inte obibliskt eller fel. Detsamma eller det omvända gäller då för den som välsignar Israel som folk och som nation. Det var med viss glädje, ja kanske t.o.m. skadeglädje som jag hör pressens upplagor förändras. Aftonbladet som under många år titulerat sig som Sveriges största tidning i upplaga mätt, tvingas abdikera och jag drar paralleller till inställning till Israel. Skilj däremot på orättmätig, obefogad och ensidig kritik av Israel respektive rättmätig, befogad samt objektiv kritik av Israels fel och brister. Inget land, varken Sverige eller Israel är i alla stycken perfekta. Jag är kritisk även till den eller dom som inte ser några fel med Israel och dess politiska utövare. Konsten är att förhålla sig saklig och objektiv.

Jesus själv säger att Jerusalem kommer att förtrampas av hedningarna till deras tider är fullbordade (Lukasevangeliet 21:24). Här kommer det att gå en skiljelinje på ett klart sätt genom länder, mellan politiker, mellan media kanaler och ännu skarpare tror jag, mellan prästerskapets och eller kyrkors olika inställning, avsikter och ståndpunkter. Jerusalem kommer att inneha en särställning. Sakarja 12:2-3 talar tydligt om betydelsen av vår inställning till Jerusalem. En berusningens kalk, alla folk skall församla sig mot henne. Detta är något vi ser idag.

Nu är det inte bara Israel som kommer att bli en skiljelinje som delar de som Gud vänder sig mot eller till (för). Det finns fler områden. Abort, för eller emot. Jämför med dyrkan av den hedniske guden Molok, där ett särdrag var offrande av levande barn till guden. Inställning till homosexualitet är en annan fråga. Att säga att det är lagligt i Sverige är en sak. Att påstå att Bibeln för den skull inte längre kallar det för eller räknar det som synd är något helt annat.

Jag har nämnt att jag ber att det skall bli skillnad mellan den som förbannar respektive välsignar Israel. I det tror jag att vi kommer att se väckelse (människor som kommer till tro på Jesus som Herre och Frälsare) och avsaknad av väckelse. En kyrka sprudlar av liv, en annan ekar av tomhet i bänkraderna. En fyller såväl bänkrader som kollektboxar, den andra dess motsats, tomt. Jag tänker på tidningar som ökar i upplaga och annonsintäkter. Den andra tappar båda sakerna. Politiker som får ökat eller minskat väljarstöd. Listan kan göras mycket längre.

En sak vet jag kommer att visa på tydlig skillnad i inställning till Israel. Den som välsignar Israel KOMMER ATT BLI välsignad. Den som förbannar Israel KOMMER ATT BLI förbannad. Inte för att jag vill det, utan för att Gud säger att du får det du säger. Välsignelse eller förbannelse. Sanning eller lögn. Kärlek eller hat…

Gud kommer att döma världen, kyrkan, politiker, journalister, dig och mig i enlighet med din och min inställning till Israel. Det kommer att vara motstånd mot detta från den onde själv, men kom ihåg att Jesus säger att den som är ståndaktig skall vinna en desto större seger. Det kommer att komma, frågan är hur eller var du och jag står och vilka val vi gör. För eller emot Israel som Guds utvalda folk och land…

Jag och min familj väljer att stå med och för Guds löften till och om Israel. Där vi brister i kunskap idag, där kommer vi förhoppningsvis veta bättre imorgon. Detta eftersom vi lär så länge vi lever. Gud själv gav ju Israels folk (och oss heningar som kom till tro på Jesus som Herre och Frälsare) rådet i 5:e Mosebokens 28:e kapitel, så välj då välsignelsen, välj livet!

Hälsningar Gideon.

Våga stå upp för Israel del II

Gud har som sagt var lovat Israels land till folket Israel. Mose påminner Gud om vad han sagt till Abraham, Isak och till Jakob i 2: a Moseboken 32:13. Sista strofen i versen lyder: De skall få det till arvedel för evigt. Vidare läser vi i 2:a Moseboken 33:1 att Gud lovat landet till Abrahams, Isak och Jakobs avkomma, det judiska folket. Gud har bundit sig för evigt till landet Israel och det judiska folket. Bara att kommentera alla löften i Bibeln som gäller Israel som land, som folk eller minst lika känsligt och viktigt, Jerusalem. Det skulle kräva en eller flera böcker. Vill man dessutom skriva uttömmande svar om varje löfte och hur dessa kan eller skall appliceras i dag på landet, folket eller Jerusalem då hamnar vi på vad som skulle kunna räknas i hyllmeter. Så att jag här försöker förklara med hjälp av ett kortare blogginlägg är dömt att misslyckas. Ändå vågar jag i alla fall påbörja något som kan betecknas som ett ringa försök.

När människor ger sig på (både verbalt, ideologiskt, fysiskt, religiöst, politiskt, ekonomiskt mm) Israel, Jerusalem och eller judarna då säger profeten Sakarja några mycket viktiga saker i det andra kapitlet. I vers 5 säger han klart och tydligt att: Och jag själ, säger Herren, skall vara en mur av eld runt staden… I vers 8 avslutas versen som följer: Den som rör vid er, rör vid min ögonsten. Och vers 12 säger: Herren skall äga Juda som sin del i det heliga landet, och än en gång skall han utvälja Jerusalem.

Att då gå emot Israel, Jerusalem och det judiska folket med onda avsikter kommer inte att tolereras av Gud någon mer gång. Inte nu när han efter nära nog av 1800 års förskingring åter börjat befolka landet med dess rätta ägare, judarna.

Inget annat folkslag har fått i uppgift av Gud att befolka och bygga upp landet mellan Jordanfloden och Medelhavet. Under den långa tid som förflutit mellan Diasporans början omkring år 130 e: Kr har ingen härskare eller markägare varit intresserad av att bygga upp landet igen. Mark Twain reser runt i landet under en period under 1867. Han beskriver som hårt, kargt, öde. Det som landet saknar enligt Mark Twain är människor, växter och djur:

Mark Twain visited Israel in 1867, and published his impressions in Innocents Abroad.  He described a desolate country – devoid of both vegetation and human population: “….. A desolate country whose soil is rich enough, but is given over wholly to weeds… a silent mournful expanse…. a desolation…. we never saw a human being on the whole route…. hardly a tree or shrub anywhere. Even the olive tree and the cactus, those fast friends of a worthless soil, had almost deserted the country.”

Sionismen börjar spira i Östeuropa under senare delen av 1800-talet. Under 1880-talet börjar ryska judar att emigrera till det som då är en del av det Ottomanska riket (Turkarna). Man köper ofta helt värdelösa markområden av jordägare bosatta i nuvarande Turkiet, Irak osv. Träskmarker fyllda av malariamyggor, ökenområden helt utan vattenkällor. Man dikar ut träsken, gräver brunnar och kan under mycket hårt arbete så småningom skörda de första små och torftiga skördarna. I och med detta börjar araber från de omkringliggande områdena flytta till området mellan Jordan och Medelhavet. Så småningom bygger såväl judar som araber upp byar och städer. Ibland rent judiska, ibland rent arabiska, men också gemensamt. En hel del städer finns självklart även om dessa med dagens mått snarare skulle kallas byar eller i bästa fall samhällen.

I takt med att judarna börjar flytta in i detta ödelagda landskap och odlar upp mark, då följer också en arabisk invandring i området. Under århundraden av arabiskt och eller muslimskt styre/ägande har ingen intresserat sig för detta område. Beduiner, druser, en del araber, en del judar, en hel hoper av olika slags kristna munkar och präster bor visserligen i landet. Utspridda i mindre byar och städer. Ingen ser kapaciteten och eller möjligheten att odla landet. Landet, området har under århundraden långsamt fått förfalla. I Ryssland uppstår en sionistisk väckelse (om uttrycket tillåts). Dels framtvingad genom de prognomer som nu och då utbryter i det stora Tsarryssland. Sionismen sprider sig så småningom till fler delar av Europa. Fler och fler judar och araber flyttar in i området som lyder under det Ottomanska Imperiet. Inte helt utan att man är inspirerade av de flera tusen år gamla löftena i Torah, Psalmerna samt i de profetiska texterna.

I samband med WWI (första Världskriget) så övergår styret till Storbritannien. Följande text är hämtad på Israels Ambassad i Stockholms hemsida:

Det brittiska mandatet	1918-1948: Brittiskt styre. 1922: Storbritannien tillerkände det Palestinska mandatet (Landet Israel). Jordanien fick tre fjärdedelar av området vilket gav en fjärdedel av landet kvar till det judiska nationalhemmet. 1925: Hebreiska universitetet i Jerusalem öppnar. 1929: Judar från Hebron massakreras av militanta araber. 1936-1939: Antijudiska uppror uppviglade av militanta araber. 1939: Den judiska invandringen begränsades avsevärt genom en brittisk vitbok. 1939-1945: Andra världskriget och Förintelsen i Europa. 1944: En judisk brigad bildades som en del av brittiska styrkor. 1947: FN föreslår bildandet av en arabisk och en judisk stat i Landet.

Här kommer vi in i en turbulent tid för det judiska folket. Antisemitism och rashygien diskuteras överallt i Europa, Nordamerika och för den delen, även i Mellanöstern. Hitlers ideologi görs hörd hos araberna bl.a. hos Stormuftin i Jerusalem. Sion Vises Protokoll som är en samling av falsarier byggda på Antisemitisk retorik och filosofi sprids med utgångspunkt i Ryssland. Än idag är två storsäljare hos arabiska bokhandlare såväl Sion Vises Protokoll och Hitlers Mein Kampf. Det återspeglas i dagens retorik bland arabiska ledare, såväl politiska som religiösa vilket ibland är samma personer. Antisemitismen dog inte med Hitler.

En vanlig undanflykt idag är att man inte kallar (i västvärlden) Antisemitismen för vad den egentligen är utan man kallar den för antisionism. Enligt min uppfattning så är dessa företeelser sprungna ur samma källa. Lek med tanken att judehatet och Antisemitismen (som faktiskt funnits under många århundraden innan Hitler träder fram) är en skyltdocka. Under 1930-40-tal bär den brun eller svart uniform med höga tillhörande läderstövlar. Under korsfarartiden bar den skinande blanka svärd och rustning av metall ledda av kyrkans maktfullkomliga män. Idag bär den å ena sidan keifa och AK47: or. Å andra sidan kan den bära synnerligen dyra och snitsiga märkeskostymer. Den frodas bland de flesta samhällsklasserna. Ofta hämtar den sin politiska drivkraft hos olika vänsterpolitiska ideologier. Men den brunsvarta uniformen som bars på 1930-40-tal, den vill man inte kännas vid längre. Nej idag är det inte moderiktigt med uniform, ledig klädsel. Samma skyltdocka, men med andra kläder.

Här kan prästerskapet göra skillnad. Vågar man undervisa vad Bibeln säger eller säger man det som är godkänt av PGS, PLO, Hamas, Iran, ISM, Aftonbladet osv. Eller vågar man stå upp trots att det riskerar att börja blåsa storm? Det är lugnare när det inte blåser alls. Vågar man ställa sig upp och säga ”vi håller inte med”? Vågar man ställa sig på Israels sida och säga att mycket av det vi hör är inget annat än illasinnade ideologiska Antisemitiska argument som effektivt döljs av orden ANTISIONISM eller BEFOGAD ISRAELKRITIK?

Kyrkans män och kvinnor måste snart välja!

Att säga det GUD säger, eller det lögnens fader säger.

Att säga det GUD säger, eller det Antikrist säger.

 Att säga det BIBELN säger om Israel, eller det Sions Vises Protokoll säger.

Att säga det GUD säger, eller det som Palestinska företrädare säger.

Att säga det GUD säger, eller som djävulen säger.

Att säga det BIBELN säger, eller det Koranen säger.

Hur länge måste jag hålla på? Präster, pastorer, predikanter, Bibellärare måste ställa sig frågan - vad vill jag säga.

Jag kunde argumentera mycket längre. Jag kunde säkert komma fram med dussintals, tjogtals ja kanske till och med hundratals ytterligare mycket bra argument. Men, jag vill utmana kyrkans företrädare att tänka till istället för att själv mala på i all oändlighet. Det är bara ett litet, litet krux. Snart kan det vara för sent att välja FÖR eller EMOT Israel. Gud har en plan och en väg. Det går inte längre att urskulda sig med att den eller den predikanten har tagit det beslutet så därför kan inte vi/jag fatta samma beslut. Jag läste ett blogginlägg en gång som författats av en bloggare och faktiskt pastor där han ondgör sig över att Ulf Ekman och Livets Ord tagit ställning för Israel. Summan av hans resonemang var att då kunde inte han ta ställning för Israel utan väljer hellre det som av teologer brukar kallas för ersättningsteologi, där den kristna kyrkan ersätter det judiska folket som mottagare av löftena. Hellre på olika planhalva med Ulf Ekman än att behöva spela i samma lag som honom. Beklämmande måste jag säga.

Jag nämner tidigare Diakonia. En blogg kallad Pophöger som drivs av en person med rötter inom Folkpartiet för in mig på just Diakonia. Det intressanta som jag reagerar över är att man talar om ansträngningar och medvetet arbete för fred. När man då tar ställning helt (eller nästintill) för den ena sidan i konflikter mellan Israeler och Palestinier. Under de år av jag har lagt märke till Diakonia i Mellanöstern har man dels ensidigt tagit ställning för Palestinierna, mot Israel. Man säger i sin värdegrund och programförklaring att man arbetar för mänskliga rättigheter och demokratiska rättigheter. Har inte Israel och judarna den mänskliga rättigheten att tillåtas att existera? Verkar inte så när Diakonia inte (i likhet med många andra som jobbar i Gaza eller Västbanken) inte ställer krav på varken Hamas eller PLO- Fatah att sluta lära ut i skolorna att judarna är apor och svin. Har man någonsin ställt krav på dessa palestinska företrädare att stryka de paragrafer i sina programförklaringar där det står att man kämpar för ett utplånande av Israel? Man står som det heter ”vackert med mössan i handen”.

Diakonia kommer om inte jag missminner mig att ta med sig ett hundratal teologistuderande till INTE Israel utan till PALESTINA nästkommande vår.

För att på plats lyssna till Palestinska kristna teologer och andra Bibellärare. Nu har det rest runt några kristna Palestinska teologer bland annat i Sverige. Undervisningen dessa förmedlar är i min mening genomfärgad av muslimska läror och argument. En sådan teolog hävdar att det är bevisat att Jesus var Palestinier, inte jude.  Det blir extra intressant med tanke på att det fram till 1967 aldrig talas om ett ”palestinskt folk”, det hette med rätta - araber. Dessutom så fanns det knappast några araber/palestinier inom Israel på Jesu tid. Majoriteten var judar och sedan var det en del greker (kvarleva från tidigare ockupationsmakt) samt ett stort antal Romare, då dessa vid tiden för hans vandringstid på jorden ockuperade Israel.

Ja, det finns som sagt var mycket att säga som jag inte har plats eller tid att säga här.

Min uppmaning till präster, pastorer och Bibellärare är fortsatt. Undlåt inte att undervisa om Bibelns syn på och profetior gällande Israel och det judiska folket. Varför säger jag detta? Förintelsen i nazismens regi sker bland annat som en följd av att kristna teologer, präster, pastorer och Bibellärare inte höll sig till Bibeln utan istället teg och dansade efter nazisternas läror och påbud. Vi säger ju ofta att – det får inte hända igen. Jag avslutar som jag började.

1: a Moseboken 12: 3 Jag skall välsigna den som välsignar dig och förbanna den som förbannar dig. I dig skall alla släkten bli välsignade (kan bli).

2: a Moseboken 23: 22b Jag skall bli en fiende till dina fiender och en ovän till dina ovänner.

Våga stå upp för Israel del I

Jag har valt att dela detta inlägg i del ett och två eftersom det blev längre än jag tänkte mig ifrån början. Här följer sålunda den första delen av två.

1: a Moseboken 12: 3 Jag skall välsigna den som välsignar dig och förbanna den som förbannar dig. I dig skall alla släkten bli välsignade (kan bli).

2: a Moseboken 23: 22b Jag skall bli en fiende till dina fiender och en ovän till dina ovänner.

Oavsett vad man tycker om Israels politik eller inte, så kan man aldrig komma förbi dessa löften till Abraham och det judiska folket. Det handlar inte om att det är förbjudet att komma med konstruktiv kritik. Nej det hela handlar snarare om attityd till judarna som folk utspridda över hela eller delar av jorden. Det handlar också om attityd till Israel som land, som nation.

Ingen kommer någonsin att få tillfälle att anklaga mig för att påstå Israels ledare av olika slag aldrig gör fel eller fattar fel beslut. Ingen kommer heller aldrig att få möjlighet att anklaga mig för att jag påstår att Israel är ett perfekt eller felfritt land. Men, det är inte där skon klämmer. Det handlar attityd och att erkänna Israel (som folk och som nation) som Guds utvald.

Tyvärr är det väldigt vanligt idag att man försöker komma runt det hela genom att urskulda sig med att det är ”befogad kritik” eller att Israel kommer allt för lindrigt undan eftersom media styrs av den ”israeliska lobbyn”. Den formen av undanflykt är inget annat än just undanflykt. Idag ser vi hur massmedia gång efter gång anklagar Israel för än det ena och än det andra utan att över huvud taget se på eller förklara varför Israel gör si eller så. (Gäller inte alla journalister och skribenter). Politiker använder sig av samma argument utan att reflektera över varför. Men det är inte i första hand politiker eller media jag tänker ställa mot väggen i detta inlägg. Nej det är PRÄSTERSKAPET.

Jag skall här dela ett citat som har talat till mig den senaste tiden. Ett citat av Lily Tomlin. Hon lär ha sagt följande ord: Jag undrade alltid varför inte någon gjorde något åt det; tills jag insåg att jag var någon.

Det är ett citat som jag vill rikta till prästerskapet Eller om man hellre vill, till präster, pastorer och predikanter. Många förkunnare av Guds Ord undviker tyvärr väldigt ofta ämnen som är känsliga eller kontroversiella. Ofta undviker man känsliga ämnen då dessa skapar debatt, eller konfrontation, eller riskerar att splittra församlingar och kyrkor. Nu är undertecknad medveten om att det under åratal, ja faktiskt under flera årtionden har pågått en medveten massmedial kampanj mot Israel och den eller dem som ställer sig på Israels sida. Det är inte bara journalister utan andra opinionsbildare som ligger bakom detta. Just nu i dagarna som gått har till och med Sveriges biståndsminister gett SIDA och Forum Syd smäll på fingrarna. Detta eftersom de har betalat ut stora bidrag till PGS (Palestinagrupperna Sverige, med Per Garthon i spetsen) som har använts till en informationsbroschyr som ger inte bara en sned bild av Israel, utan som sprider uppenbara och medvetna lögner samt nidbilder av Israel. Detta samtidigt som de som står upp till förmån för Israel eller som står för en OBJEKTIV bild av Israel, Palestina och Mellanöstern inte får en enda krona i bidrag. Här behöver kyrkor och församlingar runt om i Sverige skärpa sig betydligt.

Jag är medveten om att detta kan bli tufft. Det kan skapa splittring. Det kan skapa osämja. Men det kan också leda till en mycket bra och nödvändig rensning i församlingsmatriklarna. Jag skall här dela några tilltal jag fick av Gud mellan sommaren 2009 och sommaren 2011. (För att vara exakt, den 14:e juli 2009, den 19:e januari 2010, den 15:e juli 2010 och slutligen den 1:e augusti 2011).

Det skall bli skillnad mellan församlingar/kyrkor som välsignar eller förbannar Israel. Där man välsignar kommer väckelse, glädje och tillväxt. Där man förbannar kommer stelhet, avfolkning osv. Israel blir ett svärd som åtskiljer. (Det kan dessutom komma att resultera i en skiljelinje mellan familjemedlemmar).

Kyrkor/församlingar som välsignar Israel. Besökar/medlemsantal ökar/växer (med upp till 20 % i månaden). Människor blir frälsta, helade, upprättade osv.

Det skall bli SKILLNAD mellan dem som VÄLSIGNAR och dem som FÖRBANNAR Israel. SKILLNAD.

Slutligen tilltalet som följer: Gud skall döma för Israel och Jesu skull. Han börja med prästerskapet, sedan politiker osv.

Idag är det inte ovanligt att man i våra kyrkor har Bibelskolor på kvällar eller lördagarna. Här har man ett ypperligt tillfälle att sakligt och grundligt gå igenom vad Bibeln säger om judarna och om landet Israel. Lika gärna som att man undervisar om lärjungaskap eller om Den Helige Andes gåvor så kan man ägna ett eller flera Bibelstudier till att gå igenom vad BIBELN säger. INTE vad PGS, Aftonbladet, Diakonia, Bilda eller President Abbas säger. Utan som kontrast till vad dessa personer, organisationer och opinionsbildare säger.

Eftersom det i dagsläget är så att man i många kyrkor väljer att tala tyst om Israel och Guds löften gällande landet Israel och det judiska folket. Då leder detta till okunskap och felaktigt tänkande i frågan. Ett ställe i Bibeln säger i Hosea kapitel 4 och vers 6: Mitt folk går under i brist på kunskap. Eftersom du har förkastat kunskap, skall också jag förkasta dig, så att du inte längre är min präst. Du glömde din Guds undervisning, därför skall också jag glömma dina barn. Här gäller det för pastorer, präster, Bibellärare och andra predikanter att vara vaksamma. Och jag vet att det är både roligare samt mycket lättera att lyssna till en evangelist som broderar ut texten på de mest färgsprakande sätt. Här kommer också en annan viktig aspekt in. Gruppen som kallar sig för ”Messiastroende”. Om man i kyrkor och församlingar runt om inte hade underlåtit att regelbundet undervisa om Israel och Guds löften gällande landet och folket, då hade troligtvis inte detta fenomen uppstått.

Missförstå mig inte. Jag vet att denna grupp av troende älskar Jesus (Yeshua), man älskar att studera Guds ord, man älskar Israel. Man har tröttnat på att även kyrkor och församlingar går i PGS, Aftonbladets och Palestiniernas ideologiska ledband. Nu är inte min debatt inriktad på Messiastroende ickejudar utan skall handla om kyrkans ovilja och oförmåga att på ett sunt sätt våga undervisa om Bibelns syn på Israel och Guds löften samt planer gällande det judiska folket.

Från tiden för det som vanligen kallas ”det första kyrkomötet” och fram till idag har kyrkans företrädare tävlat om att tvångskonvertera och eller att förtrycka det judiska folket. Man har predikat att den ickejudiska kristendomen övertagit rollen som bärare av Guds löften och planer gällande frälsning och försoning, landet Israel, Jerusalem och så vidare. Ersättningsteologin föds som förkastar judarna helt ur Guds planer, profetiska tilltal och löften. Ingenstans står det i det som ligger till grund för kristen teologi att judarna skall upphöra att vara judar. Paulus till och med låter omskära en av sina medarbetare av hänsyn till de många judar som bodde i en viss trakt (Apg 16:3). Det är alltså inte för att vi som är av ickejudisk bakgrund detta exempel lyfts fram, utan snarare för att påvisa detta unikum i läran. Man kan, men man måste inte. Ingenstans hittar vi med säkerhet i skriften att någon av Apostlarna eller att någon i den första församlingen underlät att följa Mose eller de Äldstes stadgar när de kom till tro på Jesus som Messias.

Nu kanske någon stör sej på att jag använder namnet Messias istället för namnet Kristus. Båda orden/namnet är rätt. Det ena namnet är på hebreiska och det andra på grekiska men betyder exakt samma sak. Det judiska Gudstjänstspråket vid tiden för Jesu och Bibelns varande eller tillblivelse var hebreiska, ja. Mycket av det som kallas Nya Testamentet skrevs av judar till judar och eller ickejudar som däremot är bosatta utanför Israels gränser. Därför skrevs dessa brev och skrifter på grekiska. I läroboken ”Judisk historia del 1, från patriarkerna till förvisningen från Spanien sidan 76 (författare, Sol Scharfstein utgiven på Hillelförlaget 2002)”. Här beskrivs inte bara det faktum att grekiskan var dåtidens motsvarighet till dagens engelske som stort världsspråk. Här beskrivs också hur den judiskhebreiska Bibeln översätts till grekiskan med översättningsnamnet ”Septuaginta”. Här ser man också hur det vi idag kallar Messiastroende (ickejudar) börjar gå till synagogor och antar judiska seder, man får av judarna tillnamnet ”Gudsfruktiga”.

För att återgå till det som var det ursprungliga inlägget.

Israel har en speciell plats i Guds plan för mänsklighetens frälsningsplan eller om man så föredrar, Guds plan för att återupprätta förhållandet mellan Gud och människa. Redan i 1: a Mosebok 12:1 talar Gud om att han skall ge Abrahams arvingar ett land som dessa skall kalla sitt eget. Gång efter gång under såväl Abrahams som hans son Isak som i sin tur hans son Jakob så talar Gud gång på gång om ett land åt ett folk. Nu är det många som förvirras av Ismael som är stamfader till många av Israels grannar. Men läser du i Bibeln så ser du dels att Ismael var sonen till tjänstekvinnan och inte sonen till hustrun. Du ser också att Ismael var det naturliga sinnets, förståndets och det vi ofta betecknar köttets dvs. den begränsade människans lösning. Isak å sin sida var trons och den andliga människans arvinge. Båda välsignas av Abraham innan han dör och de går olika vägar.

1:a Moseboken 17:20-21 talar om att Gud själv väljer att välsigna både Ismael och Isak. Om Ismael säger han att även han skall bli ett stort folk. MEN om Isak säger han dessutom att det är genom honom som FÖRBUNDET skall upprättas. Vidare i kapitel 18:18-19 ser vi att det skall bli ett stort folk som uppkallas efter honom och det genom Isak. Vidare i kapitel 21:12-13 så säger Gud att såväl Ismael som Isak skall ge upphov till stora folk, men med den skillnaden att det är igenom Isak som förbundet skall upprätthållas. Vi kommer så till kapitel 26:3-5 och ser där att Gud åter påminner både sig själv och Isak om förbundet som han (Gud) ingått med Abraham. Senare läser vi i 1:a Mosebok 28:3-4 att förbundet förnyas till/med Jakob, mannen som sedermera kallas och blir stamfader till Israel.

Blir Ismael lottlös? Nej.

Blir Esau lottlös? Nej.

Varken Ismael eller Esau glöms bort av Gud. Han lovar dessa båda att även de skall bli välsignade och bli stora folkslag. Dock kvarstår det faktum att det var genom Isak och sedermera Jakob som Gud har valt att låta sitt förbund gå i fullbordan. Det är genom dessa två som Israel föds både som folk och senare som land/nation.

Både Ismael och Esau blir stormän. Ursprung till folkslag. Välsignade både med arvingar och med rikedom att föra vidare till nästa generation. Ännu idag säger araber/muslimer att man är ättlingar till Ismael. Är dessa fattiga? Inte om man valt att fördela oljepengarna på ett jämnare sätt. Nu är det tyvärr så att vissa araber sitter på enorma förmögenheter samtidigt som andra av deras bröder/folk sitter på lika enorma berg av fattigdom.

I Psalm 133:1 läser vi att det är ljuvligt när bröder bor endräktigt tillsammans.

Är det möjligt, att Ismael och Isak åter kan förbrödras? Eller att Jakob och Esau förbrödras?

JA. Men inte genom mänskliga och politiska vägar enbart. Politik kan vara verktyget eller ett av verktygen som kommer till användning för att detta skall bli en realitet.

Fortsättning följer.