Skall ickejudar kalla sig Messiastroende och följa judiska
levnadsregler, traditioner och förordningar? Nej jag anser inte det.
Jag läser i Apg 15:28-29 att så inte skall vara fallet. Man
övertolkar de skriftställen som säger till judarna att inte den minsta prick i
lagen skall gå om intet och säger därigenom att detta också gäller de
”hedningar” som tror på Jesus Kristus (Messias). Jag kommer till detta lite
längre in i mitt inlägg.
Det som stör vissa av dessa så kallade ”messianska” verkar
vara förekomsten av ordet och namnet Kristus. Det man glömmer i och med detta
är, att judarna inte använde sig av hebreiska som dagligt språk. Det var det
religiösa språket. Under något eller några århundraden har man i Israel vant
sig vid att använda grekiskan som vardagsspråk. Bibeln eller rättare sagt - Nya
Testamentet, skrivs alltså på grekiska och inte hebreiska. I grekiskan heter ju
Messias istället Kristus. Därifrån kommer senare bruket av ordet och eller
benämningen kristna. Att använda sig av ordet eller benämningen kristna är
alltså ingen motsättning mot ordet eller namnet Messias. Detta eftersom man
under ett par hundra år var ockuperade av Grekerna innan Romarna tog över som
ockupationsmakt. Jag skall här redovisa några fakta ur en historiebok som jag
hänvisat till i ett tidigare inlägg på denna blogg. Det är även i denna lärobok
som jag läser att grekiskan är/var det vanliga språket vid tiden för Jesu liv
och eftermäle.
(Boken heter Judisk Historia 1, från patriarkerna till
förvisningen från Spanien. (Finns att köpa på http://www.hillelforlaget.se/ ). På sidan 76 är rubriken –
Septuaginta/omkring 285-246 fvt). Där läser man följande i inledningen – Under
Ptolemaios II omkring 285-246 Filadelfos tid översattes Bibeln till grekiska.
Anledningen sägs vara att biblioteket i Alexandria skulle innehålla minst ett
exemplar av alla skrivna böcker. Man hämtar därför en hebreisk Bibel och ber om
tillstånd att översätta denna. Vilket så småningom leder till att Bibeln och
den judiska tron blir tillgänglig även för ickejudar.
Följande historia beskriver hur arbetet med översättningen
går till. Det hör till saken att 72 lärd judiska män inbjuds att komma till
Alexandria och att dessa skall översätta Bibeln till grekiska. De lär enligt
traditionen ha arbetat var för sig och ovetandes om varandra, men som genom
tillsynes ett mirakel, ser man att alla översättningarna är identiska.
Bibelöversättningen får därefter namnet, Septuaginta. Vilket betyder ”de
sjuttios översättning”.
Nu är det förvisso inte bara dessa som kallar sig
Messiastroende som stör sig på Septuaginta och dess översättning. Jag har även
i andra sammanhang mött personer som anser att Septuaginta är en felaktig
översättning utförd av eller genomförd av den Katolska Kyrkan. Bevisligen
faller härmed detta argument och eller påstående, eftersom Septuaginta
tillkommer inte bara drygt 200 år innan Jesu födelse och vår tideräkning tar
sin början. Den infaller därmed mer än 500 år före Katolska Kyrkans grundande.
Vissa verkar störa sig på begreppet En treenig Gud. Att Gud
är Fader, Son och Helig Ande. För mig är det ingen motsättning att Gud både
kallas EN och eller TRE. Om vi tar människan om vilken Gud själv säger ”skapad
till VÅR avbild” så tyder det på mer än en person/personlighet. Människan är ju
inte bara en kropp. Hon är inte bara ett förstånd. För mig är också människan
en andlig varelse. Paulus beskriver det som ”andligt död respektive andligt
levande”. Han bör ju inneha en viss auktoritet på området eftersom han trots
allt har skrivit en stor del av det vi kallar Nya Testamentet. Samtidigt är Gud
EN. En människa är ju sammansatt ett sätt som visar på att EN kan vara TRE
samtidigt. Detta utan att vara schizofren.
Jag förstår
att det kan kännas obekvämt för en jude. Att under flera årtusenden lärt sig
att Gud är en. Och det är Gud, han är inte flera gudar. Skillnaden mellan EN
Gud och FLERA gudar hittar vi redan i Skapelseberättelsen. Här står det att Gud
på (under) den sjätte dagen skapar människorna till VÅR avbild, att vara OSS
lika. Gud talar inte om flera gudar. Han har ju skapat människa till SIN
avbild. Är vi endast en kropp? Är vi endast ett sinne? Är kroppen och sinnet
oberoende av varandra? Nej. Människorna är sammansatta av fler än en beståndsdel.
De vanligast förekommande begreppen är ande, själ och kropp. Detta motsvarar så Gud som Fadern, Sonen och den Helige Ande.
Den klara
majoriteten (messianska) är ärliga och härliga människor som i mitt tycke
fokuserat lite för mycket på fel saker. Med det menar jag att dessa ofta är
personer som älskar Gud, Jesus och det av Gud inspirerade ordet, Bibeln. Här
måste den traditionella kristenheten i Sverige faktiskt ta på sej skulden för
det inträffade. Här har inte församlingar och kyrkor undervisat i tillräckligt
ofta eller sunt, utan man har brustit i undervisning av och från Guds Ordet
(Bibeln). Man har nonchalerat att studera till exempel Apostlagärningarnas 15:
e kapitel. Istället så har man bara slagit fast utan sund förankring i Bibeln
att ”så här är det” och förkastat judiska traditioner samtidigt som man upphöjt
den hednakristna frälsningsversionen som den enda och optimala vägen att gå.
Man har både medvetet och omedvetet valt att bortse helt eller delvis från det
judiska ursprunget i kristendomens rötter, tidiga skede.
I
Apostlagärningarna 15:5 läser vi om hur de som kommit till tro på Jesus som
Messias och som har bakgrund i fariséernas parti/lära kräver att de
hednakristna skall börja följa Mose och de Äldstes stadgar. I vers 10 och
framåt ställer sig så Petrus upp och talar om skillnaden mellan judar och
ickejudar i frågan om att följa Mose och de Äldstes stadgar. Detta är då en
passage som dessa ickejudar som idag kallar sig själva för ”messianska”
troligen har helt missat att läsa eller förklarar bort av olika skäl. Här
riktar jag åter kritik mot kyrkans företrädare. I vers 19 och 20 står något jag
under min korta vandring här på jorden aldrig har hörts i predikningar eller
Bibelstudier. Och jag fokuserar på vers 20 som lyder: utan endast skriva till dem
att de skall avhålla sig från sådant som orenats genom avgudadyrkan, från
otukt, från köttet av kvävda djur och från blod. Som ickejude behöver man
alltså INTE följa de 613 bud/levnadsregler som en rättrogen jude skall eller
bör följa.
Vem eller vilken präst, pastor, predikant eller Bibellärare i
Sverige predikar över innehållet i denna vers, bortsett från den delen som
handlar om begreppet och företeelsen otukt? Gällande det ämnet är det många av
ordets förkunnare som har mycket att säga. En del tyvärr genom att slå Bibeln i
huvudet på lyssnaren (bildligt talat). Andra på ett genomtänkt, kompromisslöst men
också ett kärleksfullt sätt utan att kompromissa med Guds ord. Andra åter är
som ”Pastor Jansson” i Hasse och Tages revy, man har ingen åsikt om någonting.
Nu har undertecknad ingen information om det är vanligt
förekommande med matoffer av olika slag till diverse avgudar i Sverige. Jag
skulle näppeligen tro att så var eller är fallet. Det förekommer säkert bakom
lyckta dörrar, men är definitivt inte vanligt förekommande eller utbrett.
Köttet av kvävda djur? I Svenska Folkbibelns version Svensk
Studiebibel läser jag följande kommentar: Köttet av kvävda djur = Kött som inte
slaktats enligt lagens föreskrift om att blodet måste rinna ur det slaktade
djuret. Här kommer ett annat fenomen in. I Sverige pågår en debatt om att
hallal och kosherslakt bör eller skall förbjudas. I konsekvensens namn så skall
även den som är kristen endast äta kött som slaktas enligt denna princip.
Därför är debatten om ett förbud mot dessa slaktformer en inskränkning av de Mänskliga
Rättigheterna som rör religionsfrihet. Jag kan inte skryta med att efterleva
denna regel om att endast äta kosherslaktat kött.
Avhålla sig från blod (blodmat). Personligen har jag väldigt
lätt för denna biten av innehållet i denna vers eftersom jag inte bara avskyr
lukten utan också smak och konsistens av blodkorv och även blod i sig. Å andra
sidan så står det inte heller i detta av de första kyrkoledarna fattade beslut
(uttalande) att jag som ickejude inte får äta fläskkött heller.
Sätter mig
med tidningen ”Shalom över Israel 11/2011” som en vän bistår mig med. Redan på
ledarsidan skriver Iwan Örjebo om det ämne jag arbetar lite med just i detta
inlägg. Han har gett ledaren inlägget rubriken – Mellan dike och avgrund. En
mening i underrubriken ”dike” fångar min uppmärksamhet. Jag citerar: Men fenomenet att ta över rent judiska seder
är onödigt och kan t.o.m. betraktas som stöld. När man gör så med motiveringen
att det står i Bibeln så observerar man inte att det gäller judarna, inte oss
(min kommentar: ickejudarna). Vi har olika uppgifter i Guds rike – något vi bör
respektera.
Iwan Örjebo
tar inte bara upp det han själv kallar för ett religiöst dike. Han tar givetvis
också upp det som går under begreppet – ersättningsteologi. Hans definition av
denna lära och eller teologi ger han namnet, AVGRUND.
Här
resonerar han lite om hur djupt förankrad denna teologi har varit, är och
troligen kommer att vara i kyrkans värld. En sak han nämner är att denna
teologi är en av orsakerna till Hitler och nazismens framgångar. Efter ett
flertal av århundraden så fanns det ingen teologisk grund som kunde eller ville
ifrågasätta rasideologerna. Ersättningsteologin baseras delvis på olika feltolkningar
av Romarbrevet. Där man kan luras att tro att kyrkan ersätter judarna som
bärare av epitetet – Guds utvalda folk.
Själv tycker
jag att Paulus är klar i sina uttalanden om att judarna inte utesluts efter det
att man som det heter ”förkastar” läran om Jesus, talet om korset,
uppståndelsen osv. Paulus säger klart och tydligt BORT DET. Bort med sådana
tankar. Judarna kommer för en tid att till synes stå utanför löftena,
utkorelsen och kallelsen, TILL SYNES. Men synvillan är temporär. Judarna kommer
att ÅTER INYMPAS i det äkta olivträdet står det. Guds planer, löften, tilltal,
utkorelse, kallelse osv. till/om judarna är EVIGA. Gud säger inte eviga när han
menar tidsbegränsade. Evig i dess olika böjningsformer betyder fortfarande att
det är för alltid. A never ending story heter en sång. Den låttiteln betyder
också, för alltid eller för evigt.
Han (Iwan) avslutar
ledaren lite kryptiskt, tills man läser om texten en andra eller tredje gång,
och lägger märke till hans tankebanor. Han hänvisar i allmänhet till
Uppenbarelseboken, men pekar extra på kapitel 7 som handlar om de tolv gånger
tolv tusen (144 000). Han pekar på en skara, omöjlig att räkna. Till den
skaran som står inför Guds tron och tillber och lovsjunger Gud och Lammet, dit
räknar han alla övriga judar (som inte tillhör skaran 144 000) samt alla
ickejudar. Här pekar alltså Iwan på det faktum att det är judarna som speciellt
är utvalda. Som ickejude är jag och du redan diskvalificerade från denna
utvalda skara. Hjälper det att konvertera eller som man också säger – löpa
linan hela vägen ut? I kapitel 14 står det lite om den kvalgräns som gäller. I
den femte versen läser jag t.ex. I deras men har ingen lögn funnits. De är
fläckfria. Som sagt var. Kvalgränsen är redan satt. Handen på hjärtat, klarar
du av den? Jag är redan bortsållad, tror jag mig förstå.
Även en av
de andra artiklarna i det numret av tidningen ”Shalom över Israel 11/2011” tar
upp fenomenet med ersättningsteologin och dess faror. Den Israeliske
pastorn/rabbinen Meno Kalisher skriver om – Teologi och politik utmanar den
messianska rörelsen.
I fallet med
ersättningsteologin tar Meno upp ett annat exempel än det som Iwan tar upp i
samma tidning. Meno skriver att de flesta palestinska troende sätter
ersättningsteologin i förarsätet. Man menar i enlighet med denna att judarnas
plats som Guds utvalda folk har ersatts av kyrkan. När man dessutom hela tiden
matas av Hamas m.fl. med anti-israelisk och Antisemitisk propaganda så har man,
precis som kyrkan gjorde i Europa under nazi-eran förkastat judarnas plats i
Bibelns löften och profetior. Guds planer gäller enligt palestinska teologer
inte längre judarna. Meno menar att när kyrkan och de troende verkligen väljer
att sätta Jesus i centrum. Då kommer såväl enhet mellan bröder (Ismael och
Isak) som fred till och i regionen. Meno berör också problematiken bland
Messiastroende judar att vissa inte erkänner eller förstår Jesu gudom och eller
treenigheten.
För att
återknyta lite till mina tankar om kosher mat och matregler. En rättrogen
jude/judinna har en mängd regler att följa gällande allt från råvaror, porslin,
rengöring och tidsregler för att ge några exempel. Som ickejude behöver vi inte
följa dessa. Om jag nu hade bott i Israel kunde det vara av respekt för eventuella
matgäster att följa dessa, men som boende i Sverige, nej. Vill man ändå äta
koshermat, gör det av HÄLSOSKÄL inte av RELIGIÖSA SKÄL. Vad menar jag med
detta? Det är ett faktum att allt fler och fler dietister och kostrådgivare
världen över börjar inse hälsoaspekten med koshermaten. Nu kanske någon hävdar
att det handlar om medelhavsrecept, men det är just det den inte är! Det ryska,
ungerska, brittiska eller polska kosherköket, är det medelhavsrecept? Knappast.
De nordiska recepten för koshermat? Nej, inte heller de är medelhav. Asiatiska
eller amerikanska? Nej inte heller de är det. Att följa recepten och låta bli
mjölkprodukter tillsammans med köttprodukter. Mycket fågel, lamm, fisk och
nötkött istället för fläskkött.
Det får vara
nog för detta inlägg. Det kan mycket väl vara så, att jag återkommer till olika
delar av innehållet i andra inlägg. Den som lever den får se, heter det i
ordstävet.
Hälsningar
Gideon…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar