Vad och varför händer det

 I den ena tidningsartikeln i Dagen, Hemmets Vän och Världen Idag läser jag om kyrkor - församlingar som splittras, sparkar präster - pastorer, kyrkor - församlingar som byter samfund eller ställer sig utanför etablerade trossamfund. Detta bara under de senaste tre, fyra månaderna. Dessutom förs debatter om vem som får rösta eller inte rösta vid församlingsmöten.

Jag är inte förvånad. Jag tycker det är beklagligt och tråkigt, men förvånad är jag inte.

Daglig läsning av Bibeln borde ha förberett oss på detta.

Profetiska tilltal under de senaste fem åren borde också ha förberett oss inför detta.

Predikanter som Birger Skoglund skriver ner tilltal om en tid av AVFALL.

Anders Gerdmar profeterar att ETT SVÄRD skall dela kristenheten.

På Livets Ord uttalas en profetia om att PREDIKANTER SKALL SÅLLAS/DÖMAS.

Dan Johansson har predikat och skrivit böcker under de senaste drygt tiotalet år om att vi närmar oss tiden för Jesu återkomst, uppryckandet och LAMMETS BRÖLLOP.

Lukasevangelium kapitel 12 verserna 35  till 53 samt kapitel  21 verserna 7 till 19 och 25 till 36 talar om hur det skall vara bland de som tror och eller lever i den tid som vi är just nu.

Jag är en av de som tror att Jesus snart skall komma tillbaks på samma sätt som han for upp till himlen. 

Jag är en av de som tror att liknelsen om de tio jungfruarna är på väg att uppfyllas. Fem hade med sig extra olja till sina lampor, fem hade ingen extra olja. Matteusevangelium kapitel 25.

Jag är en av de som tror att Jesus håller på att skilja ut mellan fåren och getterna, eftersom det tar tid kommer vi att se detta pågå fram till uppryckandet. Matteusevangelium kapitel 25.

Jag ber om inte varje dag så i alla fall varje vecka utifrån dessa Bibelord samt profetiska tilltal. Jag ber om klarsynthet, om ödmjukhet i hur vi läser Guds Ord (Bibeln), ödmjukhet inför våra egna kontra andras val. Jag ber att Gud skall utgjuta av sina nådegåvor (Första Korinterbrevet kapitel 12) så att vi ser tydligt vad Bibeln säger om den tid vi lever i och att vi får hjälp fatta rätta beslut - val. Samtidigt så vet jag att inte ens min närmaste omgivning kommer att skonas från dessa smärtsamma processer.

Det är med blandade känslor jag ser framtiden komma. Dels ser jag fram emot att Jesus skall komma och att få vara med i allt det härliga som förutsagts. Samtidigt finns en oro både för min egen del och för mina nära och kära att jag - vi skall missa allt det härliga. Detta inger inte fruktan utan snarare en nöd att be Gud om nåd och styrka. Ett behov att be om vishet, om mod, om styrka, om profetisk klarsynthet, en bön om att se klart i Bibeln (Guds Ord) vad som ligger framför. Hur kommer det att gå för mig, fattar jag rätta beslut - val? Fattar mina nära och kära rätta beslut -val?

Jag kommer att återkomma i ämnet framöver, hälsningar Gideon.

Två verser

Två verser som visar på Guds förbund med det judiska folket.

Tredje Moseboken kapitel 27, verserna 44 och 45:

Men, medan de är i sina fienders land, skall jag trots detta inte så förkasta eller avvisa dem, att jag förgör dem eller bryter mitt förbund med dem, ty jag är Herren deras Gud.

Nej, dem till godo skall jag tänka på förbundet med fäderna, som jag förde ut ur Egyptens land inför hednafolkens ögon, för att jag skulle vara deras Gud. Jag är Herren.

Kapitlet handlar dessutom i verserna innan om hur Israels folk (judarna) som av Gud hade förskingrats bort från landet ut i omvärlden till följd av olydnad/synd mot Gud och hans ord. MEN står det, när folket omvänder sig till Gud igen skall landet och folket åter upprättas och föras samman. Landet som under lång tid varit obrukat och förfallet skall åter brukas, upprättas och både folket och landet skall blomstra igen.

Gud och Guds ord, Bibeln är större än ersättningsteologer, politiker, politiskt aktiva, ekonomer, akademiker, journalister, köksbordsantisemiter osv.

Gud vakar över judarna. Gud vakar över Israels land.

Glöm därför aldrig Guds profetiska ord gällande Israel som land/nation och som folk.

Hesekiel 36

Du människobarn, profetera för Israels berg och säg: Ni Israels berg, hör Herrens ord.

Så säger Herren Herren: Eftersom fienden säger om er: "Ha, ha, de urgamla offerhöjderna har nu blivit vår egendom",

därför måste du profetera och säga: Så säger Herren, Herren: Eftersom man har ödelagt er och från alla sidor längtar efter att få sluka er, för att ni skall tillfalla de övriga folken som deras egendom, och eftersom ni hånas och förtalas av onda människor,

därför, ni Israels berg, lyssna nu till Herrens, Herrens ord! Så säger Herren, Herren till bergen och höjderna, till bäckarna och dalarna, till de öde ruinerna och de övergivna städerna, som har lämnats till rov och hån åt de övriga folken runt omkring.

Ja, så säger Herren, Herren: sannerligen, i brinnande nitälskan har jag talat mot de övriga folken och mot hela Edom. De har med glädje i hjärtat tagit mitt land i besittning för att tömma det och göra det till sitt byte.

Profetera därför om Israels land och säg till bergen och höjderna, till bäckarna och dalarna: Så säger Herren, Herren: Se i nitälskan och i vrede har jag talat, eftersom ni hånas av folken.

Därför säger Herren, Herren så: Jag lyfter min hand och försäkrar: Sannerligen, folken runt omkring er skall själva bli förödmjukade.

Men ni, Israels berg, skall åter grönska och bära frukt åt mitt folk Israel, och de skall snart komma tillbaka.

Ty jag skall komma till er och jag skall vända mig till er, och ni skall brukas och besås.

Jag skall föra samma på er många människor, hela Israels hus. I städerna skall det på nytt bo människor och ruinerna skall byggas upp.

Jag skall föra samman mängder av människor och boskap, de skall bli fruktsamma och föröka sig. Jag skall låta er bli bebodda, alldeles som ni förr var. Jag skall göra er ännu mer gott än tidigare. Och ni skall inse att jag är Herren.

Jag skall åter låta människor vandra fram över er, nämligen mitt folk Israel. De skall ha er till besittning, och ni skall vara deras arvedel, och ni skall inte mer döda deras barn.

Så säger Herren, Herren: Eftersom man säger till dig: Du äter människor,och du har gjort mitt folk barnlöst,

därför skall du inte mer få äta människor och inte mer göra ditt folk barnlöst, säger Herren, Herren.

Jag skall inte mer låta dig höra hån från hednafolken, och du skall inte mer behöva uthärda folkens förakt. Inte heller skall du komma ditt folk på fall, säger Herren, Herren.

Herrens ord kom till mig. Han sade:

Du människobarn, när Israels folk ännu bodde i sitt eget land, orenare de det genom sitt sätt att vara och sina gärningar. Som en kvinnas orenhet var deras sätt att vara för mig.

Då utgjöt jag min vrede över dem för det blods skull som de hade utgjutit över landet, och därför hade de orenat det med sina avgudar.

Jag spred ut dem bland hednafolken, och de skingrades i länderna. Efter deras sätt att vara och deras gärningar dömde jag dem.

Men vart de än kom till hednafolken vanärade de mitt heliga namn. Man sade om dem: Detta är Herrens folk, och ändå måste de lämna sitt land.

Då ville jag skona mitt heliga namn, som Israels folk vanärade bland de folk de kom till.

Säg därför till Israels hus: Så säger Herren, Herren: Inte för er skull gör jag detta, ni av Israels hus, utan för mitt heliga namns skull, det som ni har vanärat bland de folk ni har kommit till.

Jag vill helga mitt stora namn, som har blivit vanärat bland folken, därför att ni har vanärat det bland dem, och de skall inse att jag är Herren, säger Herren, Herren, när jag bevisar mig helig bland er inför deras ögon.

Ty jag skall hämta er från folken och samla er från alla länder och föra er till ert land.

Jag skall stänka rent vatten på er, så att ni blir rena. Jag skall rena er från all er orenhet och från alla era avgudar.

Jag skall ge er ett nytt hjärta och låta en ny ande komma in i er. Jag skall ta bort stenhjärtat ur er kropp och ge er ett hjärta av kött.

Jag skall låta min Ande komma in i er och göra så att ni vandrar efter mina stadgar och håller mina lagar och följer dem.

Så skall ni få bo i det land som jag gav åt era fäder, och ni skall vara mitt folk och jag skall vara er Gud.

Jag skall frälsa er från all orenhet. Jag skall kalla fram säden och låta den bli riklig och skall inte mer låta er drabbas av hungersnöd.

Jag skall låta trädens frukt och markens gröda bli riklig, för att ni inte mer skall förödmjukas bland folken genom hungersnöd.

Då skall ni tänka på era onda vägar och på era gärningar, som inte var goda, och ni skall känna avsky för er själva på grund av era missgärningar och era vidrigheter.

Men ni skall veta att det inte är för er skull jag gör detta, säger Herren, Herren. Ni skall skämmas och blygas för vad ni har gjort, ni av Israels hus.

Så säger Herren, Herren: När jag har renat er från alla era missgärningar, då skall jag låta städerna på nytt bli bebodda, och då skall ruinerna på nytt byggas upp.

Det ödelagda landet skall åter bli brukat i stället för att ha legat som en ödemark inför var och en som gått där fram.

Då skall man säga: det landet som var så ödelagt har nu blivit som Edens lustgård, och städerna som var så ödelagda, skövlade och förstörda, de är nu bebodda och befästa.

Då skall de folk som är kvar runt omkring er inse att jag, Herren, åter har byggt upp det som var förstört och på nytt planterat det som var ödelagt. Jag, Herren, har talat det, och jag skall göra det.

Så säger Herren, Herren: Också detta skall jag låta Israels hus be mig om och göra för dem: Jag skall föröka människorna så att de blir som en fårhjord.

Som de heliga fåren, Jerusalems får, vid högtiderna, så skall de hjordar av människor vara som skall fylla de ödelagda städerna. och de skall inse att jag är Herren.

(Bibelöversättningen jag använt är Svenska Folkbibeln).

Nummer Ett 2014

Mitt första inlägg 2014 kommer att bestå av två olika ämnen i huvudsak. Jag tror att det finns en profetisk genomsyrning i de båda ämnen som jag lyfter fram idag.

Det första knyter jag samman med Stefan Swärd och hans inledande blogginlägg detta år, 2014. Stefan skriver om olika profetiska skeenden och i den sista delen skriver han följande: 

"Jag såg också att Gud kommer att använda det som ingenting är, och det som inte människor har räknat med. Jag såg att barnen kommer att bli spjutspetsar i väckelsen, vi ska räkna med barn som leder i lovsång, som ber för de sjuka, som är andefyllda och trosfyllda förebedjare".

Här vill jag lägga till en tanke eller rättare sagt några (eller om man så föredrar utveckla innehållet i de raderna).

Vi ser i återkommande i Bibeln vem eller vilka som Gud verkar ha en förkärlek för att utvälja. Han väljer ofta den eller dom som har alla oddsen emot sig. Jag räknar upp några exempel bara.

- Abraham och Sara, ett barnlöst par som är 65 och 75 när de kallas av Gud. Gud säger till dem att deras avkomma skall bli oräkneliga. För att oddsen verkligen skall vara emot dem att skaffa barn så låter Gud det dröja ytterligare 25 år innan löftessonen Isak föds.

- Mose leder Israel ut ur Egypten och får "De 10 Buden" (Lagen, Orden). Vem var Mose? Nära att dödas som spädbarn, en mördare, en flykting, en som i sina egna ögon "inte kunde tala". Honom valde Gud.

- Gideon. Den minste och obetydligaste medlemmen från en av de minsta och obetydligaste familjerna i en av de minsta och obetydligaste släkterna i en av de minsta och obetydligaste stammarna. Vi människor vill ju välja den som är "den bäste av de bästa" osv. Men Gud valde Gideon.

- David. Hans far blir livrädd när profeten Samuel kommer till honom. Han visste av erfarenhet att hans familj stod lägst och var en av de mest föraktade i staden, samhället (området) de levde i. Och vi läser att profeten Samuel valde som vi människor ofta gör, efter det han såg. Men vem var David? Han var så obetydlig i sin fars ögon att han inte hade brytt sig om att lyda profeten utan lät David vara kvar ute bland fåren. 

Listan skulle kunna bli lång, ja mycket längre om jag räknade upp alla misslyckade, patetiska, lågutbildade, osäkra, fattiga och på andra sätt föraktade eller förbisedda personer som Gud väljer ut. Oavsett om du läser i Gamla eller i Nya Testamentet så ser du att Gud ofta väljer antihjälten för stordåd eller till efterföljare.

Människor väljer ofta efter akademisk kunskap, entreprenörsegenskaper och eller fysiska förutsättningar även i andliga ting, men Gud kommer att välja "efter hjärtat" och han letar efter den eller dem som inte är något i sig själva utan som är tvungna att lita på Guds ledning.

Så om människor kallar dig för misslyckad, patetisk, förvirrad, looser, vilseledd, ointelligent eller andra mindre smickrande saker. Då är det kanske dig som Gud vill använda.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Det andra ämnet eller delen jag vill ta upp är min oro över katoliceringsprocessen på Livets Ord och inom Trosrörelsen. Och jag tror att det döljer sig mer bakom Ulf Ekmans kollaps under de senaste två åren än det som bara syns vid första anblicken.

Ulf låter hälsa i en intervju i Världen Idag att han planerar för sin pensionering och hänvisar bland annat till bristande ork.

Här vill jag påminna om ett inlägg jag skriver långt innan debatten om Livets Ord, Trosrörelsen och Katolska läror var på svensk kristenhets läppar som det stora samtalsämnet utan uteslutande återfanns på Aletheia.

Jag tror att den fysiska svaghet som Ulf känner av kommer från Gud.

Varför?

För att han är inne på fel väg och det är ett sätt för Gud att få honom till eftertanke.

Jag tror att Ulf Ekman har oerhört mycket kvar att ge i Guds rike. När och om han väljer att bli och vara den reformator som Gud kallat honom att vara. Men så länge han är en konservator och leder folket bort från kärnan i evangelium så måste Gud ta bort honom från talarstolarna. Detta tills han väljer att vända tillbaks till det sunda i läran igen.

Under 1980 och 90 tal så undervisades det om "Guds Generaler" på Livets Ord. Detta för att visa att Gudsmän (och kvinnor) både kan gå fel och/eller rätt.

Sedan kan man ställa sig frågan om Lester Sumrall var det perfekta exemplet att följa för Ulf (och i förlängningen hela Trosrörelsen). LS var känd för att vägra backa utan malde på tills hans vilja var genomförd. Det är bra enbart så länge du går rätt. När eller om du går fel (speciellt som andlig ledare) då blir det något osunt.

Paulus hade varit ett bättre föredöme att följa. Han säger vid ett tillfälle (fritt citat) att: jag hade bestämt, men Guds Ande hindrade oss och då tänkte vi om och gick en annan väg.

Paulus skrev trots allt halva Nya Testamentet och borde lämpligtvis vara ett bättre föredöme än Lester Sumrall.

Kort ur Sakarja bok

Citerar några viktiga verser ur profeten Sakarja bok i Gamla testamentet.

Kapitel 12 och vers 2, 3 och 9:

Se, jag skall göra Jerusalem till en berusningens kalk för alla folk runt omkring. Också Juda skall drabbas, när Jerusalem blir belägrat. Det skall ske på den dagen att jag skall göra Jerusalem till en tung sten för alla folk. Var och en som lyfter den skall göra sig illa på den. Och alla jordens folk skall församla sig mot henne. På den dagen skall jag bestämma mig för att utrota alla hednafolk som kommer mot Jerusalem.

Det är med stor sannolikhet som jag kan påstå att vi lever i de dagarna (den tiden) som Sakarja profeterade om för 2, 2 ½ ja nära nog 3 000 år sedan.

Tyvärr verkar varken de "kloka och förståndiga" politiska och, eller religiösa ledarna ha läst dessa profetiska ord, eller så rycker de bara på axlarna och fnyser föraktfullt åt dessa i deras ögon "religiösa kärringfabler".

Jag är däremot säker på att det som Sakarja profeterade ut (såg) är på väg att ske. Och Jesus själv säger i Lukasevangeliets 17:e kapitel och den andra versen att: det vore bättre för honom (henne) att en kvarnsten lades om hans (hennes) hals och han (hon) kastades i havet än att han (hon) vilseleder en av dessa mina små. De orden går att överföra även på den eller de ledare som idag förespråkar en delning av Jerusalem.

Mycket finns att säga om Israel

Mycket finns att säga om Jerusalem.

Bibeln säger oerhört mycket om den modern staten (nationen) Israel och minst lika mycket, eller kanske till och med mer om Jerusalem både om nutid och deras framtida betydelse för och i världshistorien.

Bibelns utsagor kommer att gå segrande ur allt detta även om du och jag kanske inte ser det just nu, eller att det inte just nu ser ut som om det skulle bli som Bibeln säger. Frågan är på vilken sida du och jag står när allt ställs på sin spets?

Välsignar eller förbannar vi Israel, Jerusalem och, eller det judiska folket?

Jag väljer att Välsigna. Samtidigt som jag erkänner att allt inte är perfekt i Israel (Utopia).

Samfund, rörelser och församlingar

Ett profetiskt ord som jag burit under en tid inom mig.

SVENSKA KYRKAN.

Stanna inte med den döda åsnans kadaver. Lämna den döda att begravas av de redan döda. Kadavret är statt i förruttnelse. Långt gången är förruttnelsen. Död sprider död bland de levande. Sök er till den levande åsnan. Liv sprids inte till den redan döde. Död sprids till den som lever.

Synden har sedan länge fått en så stark och stor spridning bland era förkunnare att det inte längre rättfärdigas av de som lever för och nära Guds ord. Guds ord är fortfarande det som skall ligga till grund för er tro. Idag verkar man snarare sätta sin tro till det ”politiskt korrekta” hellre än till Bibeln. Det som sprider död är inte frågan om kvinnliga präster eller inte. Nej det är er inställning till sexuella synder och leverne, ateismen bland era företrädare samt religionsblandningen.

När man frångått Guds ord, Bibeln som rättesnöre och acceptansen för samboförhållande, delaktighet i prostitution, homosexualitet är vanligt förekommande bland prästerskap och diakoner, då måste Gud själv ”avkraga” Svenska Kyrkans företrädare.

När det ibland uppfattas som om prästerskapet inte ens tror på Guds existens, då måste Gud ”avkraga” er och ta ifrån er mandatet att tala i hans namn samt representera honom och ”kyrkan”. Var och en blir INTE salig på sin egen tro.

När det inte längre är undantag att prästerskapet accepterar religionsblandning utan snarare kutym bland prästerskapet, då måste ni i enlighet med Guds ord ”avkragas”. När ni inte längre kan eller vill säga ”Jesus är Vägen, Sanningen och Livet, ingen kan komma till Gud utom genom honom”. Hur kan ni då tro att Gud vill eller tänker tillåta er att representera honom.

Om en åsna dög åt Frälsaren, Herren, Messias, Brudgummen. Då borde den duga åt bruden också. Inte ens det mirakel som väckte Lasarus från de döda räcker för att ge liv i den döda åsnan.

En splittring kommer att komma. De som fortfarande vill gå med Gud och som fortfarande lever kommer att dra ut. Den som fortfarande vandrar MED Gud bör dra ut från ”dödens hus”. Den som fortfarande har elden brinnande i sitt hjärta bör följa sitt ”hjärtas röst” och inte dras ner i döden på grund av falsk trofasthet. Ni måste välja att vara trofasta mot evangelium och inte mot en död kyrka/religion. Vitt kommer att bli vitt och svart blir svart, gråskalorna kommer att reduceras.

TROSRÖRELSEN.

En skörd på attityd och inställning kommer. När problem uppstår ute bland de olika centra som startats runt om i världen. Då finns lösningen inte där i första hand. Lösningen finns i ledande positioner i Sverige. Man styr uppifrån och nedåt. Problem letar man däremot nerifrån och uppåt.

Val av medarbetare till de olika centra eller funktioner måste särskådas. Åtgärder måste vidtas. Ledare, pastorer, styrelsemedlemmar, anställda och frivilliga medarbetare (ledare) där ligger kärnan till problemen. Där skall fokus på problemlösningen ligga. Om inte problem attackeras från rätt håll kommer mandatet som ”väckelsebärare” att gå till någon annan.

En utbredd motvilja att släppa fram oerfarna predikanter som tillåts att ”göra bort sig” dödar till viss del entusiasmen bland de som skall efterträda de ledare som idag finns. Er förkärlek att bilda stiftelser där ledare inte kan ersättas eller röstas bort av ”fåren” kan bli en snara runt er hals. Ni har ingen garanti för att inte gå fel. Vissa ledare omger sig endast med ”Ja-sägare” i styrelser och ledningsgrupper, när ni borde omge er med ”Nej-sägare”. Nej-sägarna är obekväma och det kan leda till att ni inte alltid får er egen vilja igenom. Förakta inte det, var inte rädda för det, varför? För ”Nej-sägaren” är där för att du skall LEDAS PÅ RÄTTA VÄGAR. Du måste tänka igenom saker och kanske förändra metoder för att uppnå önskade mål. En ”Nej-sägare” som vänder på klacken och som blir en ”Ja-sägare” på en viss punkt kommer ALDRIG ATT GE UPP, han eller hon kommer hellre att dö än att svika i det läget. Det var inte för inte som Jakob liknar Isaskar med en åsna.

Den flammande eld som brunnit i era hjärtan har till viss del falnat. I en del fall till och med slocknat. Om inte elden tänds igen, Guds eld, inte ”främmande” eld då kommer stafettpinnen att vara väckelsens bärare att tas ifrån er och ges till en annan. Ni kommer då att tvingas stå vid sidan om när tävlingsdeltagarna springer med väckelsens eld.

Till ert plus skall det räknas att ni inte gjort er beroende av statens bidrags och kontrollsystem. Där ger er Gud sitt Amen och säger ”rätt så”.

Även här kommer en splittring. Kanske inte genom enskilda församlingar som kommer att (kan) bli fallet med Svenska Kyrkan. Nej, församlingar kommer att (kan) lämna trosrörelsen för andra samarbetspartners.

PINGSTRÖRELSEN.

Ni fråntogs rätten att kallas för ”ledande” väckelsebärare under 1980-talets första hälft. Ni kan komma att få ledningen tillbaka. Men det kommer att krävas vissa förändringar. En sak är undervisning om Israel och det judiska folket. Vinpimplandet och den sexuella frigjordheten är andra områden som ni måste återerövra. Är det Israelhat, RFSU och ”vinkännare” eller Bibeln som är ert rättesnöre? Vissa församlingar lider av ”underlåtenhet” att undervisa, dessa har istället valt popularitet före radikalitet och det leder till en vilsenhet bland framförallt den yngre generationen.

Under långa tider hade Pingströrelsen ett stort hjärta för Israel tillsammans med en Bibelförankrad undervisning. Nu låter ni Aftonbladet, SVT, SR, Palestinagrupperna m.fl. att sätta agendan. Er underlåtenhet att undervisa om Israel och judarna har gett de så kallade ”Messianska” grupperna ett fäste, en grogrund och rätten och mandatet att sprida sitt budskap och sin teologi.

En splittring kommer i och mellan församlingar inom rörelsen. Jesus själv säger att ett svärd skall åtskilja mellan kött och ande. Vissa församlingar kommer att delas då olika grupper ser olika allvarligt på helgelse samt efterlevnad av Bibelns ord (bud). En skiljelinje mellan svart och vitt kommer att växa sig knivskarp.

FRIA eller FRISTÅENDE FÖRSAMLINGAR.

Här finns en frihet som ni måste vara rädda om och som ni måste vårda.

Här finns en fara att gå vilse då ni står ensamma utan någon som ni slipas emot.

Tyvärr är det lätt att ”ulvar” slinker in bland fåren. Både bland kyrkbänksnötare och bland predikanter. Allt som låter bra eller som ser bra ut vid ett första påseende är inte alltid bra. Ordspråket säger att ”allt som glimmar inte är guld” och det med rätta. När man som FRI församling kallar FRIA förkunnare utan förankring någonstans, är det risk att dessa ibland söker sin egen ära eller sin egen vinning. Här gäller det för er att vara extra VAKSAMMA. Att inte falla för ”bilförsäljarnas” knep. Att inte lyssna till ”inbördes” hedersbetygelser bland talare som reser runt på "frifria" kallelser.

En del av er sätter större tilltro till er själva än vad som är lämpligt. Man drömmer om att vara ”den” väckelsebärande församlingen, lokalt eller nationellt. Att vara en bärare av väckelse innebär inte alltid att man är den som går i spetsen. Ingen arme klarar sig utan en eftertrupp eller tross.

Att falla för frestelsen att ta med så kallade ”Ja-sägare” i olika ledningsgrupper eller funktioner kan bli ett fall för vissa församlingar. Andra församlingar ”styrs” av baksätesförare. Personer som inte vill stå i talarstolar, men som manövrerar igenom sin vilja på olika förslagna sätt. Andra församlingar styrs med ”järnhand” av en ensam ledare/ledarpar.

Sverige har varit relativt förskonade från olika slags avarter genom åren. Undantag finns givetvis och kommer tyvärr att finnas. Det hittills värsta exemplet vi haft i Sverige är den så kallade ”Knutbyförsamlingen”. River (The River?) i Borås är ett exempel. Hosianna som fanns i Göteborg på 1980-talet är ett annat exempel. Andra exempel försvann lika snabbt som de blossade upp då det var FÖR uppenbart vart man var på väg.

Tanken var att fortsätta med de andra samfunden eller rörelserna också, men jag känner att det inte är tid för detta just här och nu. Vissa generella drag i det jag skriver gäller dock för andra samfund eller sammanhang. Gemensam Framtid är i dagsläget allt för nybildat och deras bana ännu allt för okänd även om jag känner en viss oro eller olustkänsla över dess vägval. Jag kan bara inte sätta fingret på det just nu.

Inte heller tänker jag ägna all tid i världen att beskriva mina tankar/känslor över personer som uppmanar till utträde ur all församlingsgemenskap eller som anser att all sådan gemenskap är fel. Församlingar och gemenskap med andra syskon behövs. Att falla i det andra diket där man inte kan eller får göra något som inte sker i eller genom en församling (bortsett från arbete eller studier) tänker jag inte heller ägna tid åt.

Min förhoppning är att jag skriver dessa ord, ledd av Den Helige Ande. Min förhoppning är inte att stjälpa utan att hjälpa. Min förhoppning är att vara så profetiskt korrekt som jag tror att ”profetians gåva” tillåts verka i mitt liv. Jag skriver inte detta för att jag vill sprida kritik åt och över allt och alla. Jag tror att Gud har en framtid för Kristen tro och organisation i Sverige och den framtiden är ljus. Den får organiseras sönder bara. Inte heller falla samman i brist på organisation. Det finns en av Gud given balans och ordning, jag tror inte den hittas av att vi söker inom den Katolska Kyrkans ordningar eller traditioner. Även om Gud möter människor som ärligt och uppriktigt söker honom där. Att med bergfast övertygelse slå fast att ”allt är fel” eller att ”allt är rätt” hos den ena eller andra kyrka/samfundet eller rörelsen skulle inte falla mig in.

Har jag rätt? Tacka Gud för det.

Har jag fel? Då ligger skulden hos mig.

Gideon.

Jerusalem

Kort något om Jerusalem.

Jerusalem firar denna helgen 45 år som fri och för alla tillgänglig stad. Så var inte fallet under de 19 föregående åren. Mellan 1948 och 1967 var delar av Jerusalem inte bara under Jordansk ockupation, det var även förbjudet för judar att besöka sin Heligaste plats, Västra Muren.

För att bara nämna en källa, Israelnationalnews. 48 av Gamla Stadens 49 synagogor revs eller förstörs på diverse sätt. Judiska gravstenar används för att bygga offentliga toaletter mm.

När Sexdagarskriget var slut kunde judar åter bygga upp hus och synagogor och besöka (inte bara) Västra Muren. Staden som var delad var nu åter hel.

I profeten Sakarja Kapitel 12 och i de första verserna står det om varför Jerusalem är en så svår "nöt att knäcka" för politiker, Israelhatare, journalister, religiösa ledare osv. Det spelar ingen roll om de heter Abbas, Bildt, Obama eller Reepalu. Det spelar ingen roll om man kallas för imam, påve, präst eller pastor.

Jerusalem är "en berusningens bägare" och skall bli/vara en tung sten som ALLA skalll försöka lyfta och den som ger sig på Jerusalem skall skadas i och med detta. Därför har inte bara svenska politiker diverse åsikter om staden. Därför har inte bara journalister ett agg eller ett hat mot staden. Religiösa ledare försöker också lägga beslag på staden för sina egna syften. Gud själv kommer att använda Jerusalem i samband med den dom som kommer att gå över hela världen. Ditt och mitt förhållande till Jerusalem kommer att ligga till grund för Herren Guds dom över mänskligheten som helhet och människan som individ.

Därför väljer jag att som Psalmisten utropa. Önska Jerusalem frid! Må det gå dem väl som älskar dig. (Psaltaren 122:6) Jag väljer att be att Guds vilja skall ske och inte klåfingriga människors vilja med/över Jerusalem. Jag väljer att utropa: Jag älskar dig Jerusalem och jag önskar dig Guds frid.

Gideon.

Varning

Jag har inte riktigt funnit ett bra namn på detta inlägg ännu. Kanske finns det inte någon bra eller rättvis titel på detta inlägg. Jag kommer att kritisera ett par så kallade tjänstegåvor och på ett sätt känns det svårt och olustigt att behöva göra det. Samtidigt som jag känner att det är” av nöden tvingande” som det heter. Det kommer tillbaka hela tiden trots att jag försökt att lägga det bakom mig eller att släppa detta problem/dilemma. Jag väljer dock att inte namnge dessa tjänster eller personer för jag tycker att där går gränsen för vad som är rimligt. Ibland måste man eller skall göra det. Kritik mot en författare eller skribent kräver att man återger korrekta uppgifter. Här handlar det om subtila upplevelser, känslor och eller varningssignaler.

Det jag burit inom mig under en tid är hur olika så kallade ”tjänstegåvor” (utsedda av Gud eller självutnämnda) utmärker eller beter sig. Just nu kommer jag att fokusera på två sådana personer, gifta par eller för den som fördrar ordet ”tjänstegåvor”. Båda rör sig (försöker röra sig) relativt tvärkyrkligt med kontakter såväl inom Svenska Kyrkan som inom olika frikyrkor. I egenskap av talare i olika kyrkor är snarare Svenska Kyrkans lokaler undantag än regel även om dess medlemmar lyssnar eller engagerar sig i dessa tjänsters förehavande. Båda söker sig ofta till kyrkor med liten/ringa, otydlig (oklar, odefinierad) eller ingen förankring inom samfund eller rörelser. Med säkerhet så vet jag att de flesta församlingar som är knutna till Trosrörelsen inte längre välkomnar tjänsten/tjänsterna. Det är utöver dessa ett flertal andra (sedan länge) etablerade samfund eller rörelser som inte heller de välkomnar tjänsterna i fråga.

Under det senaste femtontalet åren, så har dessa nu och då korsat min väg inom olika kyrkor/församlingar. Båda tjänsterna säger sig vara kallade till Sverige och säger sig ha en stark kallelse eller ett stort hjärta för just Sverige. Sverige skall bli frälst är ett motto de ofta ropar eller talar ut. Det som jag störs lite av är det faktum att väckelse och människors frälsning mer eller mindre kommer att ske endast genom dem. Och så planeras möteskampanjer och mötesserier i olika städer utan förankring bland kyrkorna/församlingarna i den aktuella staden. Eller rättare sagt, kyrkorna/församlingarna i de olika städerna kan ansluta sig till ”deras” kampanj, inte tvärt om. Trots deras planeringar så verkar inte så mycket av det de talar eller talat om ha gått till genomförbara kampanjer, detta trots alla insamlade medel (pengar) till dessa kampanjer. Om det beror på kyrkor/församlingars motvilja att förknippas med tjänsterna eller vad det beror på kan jag inte svara på. En tes är att det endast handlar om att försörja sig till varje pris utan att behöva ”ta ett vanligt arbete” så länge det sker inom lagens råmärken även om en viss gråzon tenderar att lysa igenom. Periodvis kan det också gälla andra Skandinaviska och Europeiska länder eller Israel.

Grundläggande kan jag inte säga att det är fel eller att det är ifrågasättbart. Jag vill också Sveriges bästa. Jag vill också att människor i Sverige skall komma till tro på Jesus som Herre och Frälsare. Svensken behöver Gudomliga helande och befrielser från både det ena och det andra. Man behöver bara titta ut bland grannar eller arbetskamrater för att behoven skall synas. Tidningar och andra nyhetskanaler gör dig och mig ibland chockerad eller i alla fall smått omtumlade.  Jag vill också att Sverige skall genomsyras av ett levande och nära förhållande eller beroende av Gud. Jag har också tankar, drömmar och funderingar som gäller Europas och Israels framtid och hopp. Men…

Det som gör att ett par varningsklockor ringer varje gång jag har lyssnat till dessa predikanter har jag under en tid haft svårt att precisera. Men det börjar ta form allt mer. (Jag bör också tillägga att jag inte på något sätt har behövt specialstudera eller använda ett speciellt ”andligt förstoringsglas” när jag tittat, intresserat mig för eller studerat dessa tjänster, par eller personer, då vissa saker snarare är så uppenbara att man inte sett det av den orsaken. Det heter att ”man ser inte skogen för alla träd”). Men dessa kommer hela tiden tillbaks i mina tankar och jag har svårt att bara släppa det hela även om jag har försökt.

Den ena tjänsten (väljer att kalla paret eller personen för detta i fortsättningen) presenterar sig ofta för profetisk/profet eller som förebedjare/förbönstjänst ibland båda sakerna tillsammans. Uppträder ibland som par, men oftast var och en för sig. Böneresor, bönevandringar eller bönemanifestationer står ofta på repertoaren. Initiativet/en i sak är gott. Jag har vid några tillfällen deltagit i dylika. Oftast arrangerade av den församling jag tillhör eller tillhört. Skillnaden är då att det är vad som jag betecknar ”lokalt förankrad” och sker i en eller flera lokala församlingars regi. Endast vid ett tillfälle deltog jag i en bönevandring som arrangerats av tjänsten i fråga. Här kommer då istället en extern så kallad tjänst och arrangerar bönevandringar eller liknande. Dessutom tar denna tjänst liten eller ingen hänsyn till vad som är aktuellt för just den grupp eller församling som besöks. Det gäller alltid ”ett större” syfte än det lokala. Dessutom är tjänsten expert på att folk att tro att de är ”oandliga” om de inte lyssnar till denna internationellt väletablerade, storartade, speciella och fantastiska profet och bönetjänst.

Det som kommer till mig allt mer är att tjänsten inte smord av eller ledd av Guds Ande utan jämförelsen med schamaner eller schamanism kommer alltmer upp i min tanke. Tanken eller bilden kommer tillbaka gång på gång till mig. Dels beroende på tjänstens beteende. Dels då det alltid känns kramaktigt, regisserat, hysteriskt, frustrerande och ger en obehaglig eftersmak. Tjänsten lämnar ett svagt spår av ofrid efter sig. Jag tänker då och då på en bild av en gigantisk orm som slingrar sig runt om de personer som finns i tjänstens närhet. Man talar ibland om en ”pytonorms ande” som bland annat symboliserar kontroll och manipulation. Förrädiskt slingrar den sig runt det inte ont anande offret och börjar sakta krama både musten och livet ur sitt offer. Lite grann som när man skall ”koka en groda”. Släpper du den i hett vatten hoppar den ur grytan, men om du sakta värmer vattnet så stannar den kvar tills den är kokt.

Då och då är jag inne på tjänstens hemsida. Jag förnekar inte att den är professionellt designad, men ändå. Något med denna tjänst känns lite osunt. Vid ett tillfälle skulle en böneresa till Israel arrangeras. Under förutsättning att man anmäler sig till resan så skulle en lista (schema) skickas så att man redan ca ett år före resan kunde ”be igenom” de olika saker som man skall be över på varje specifik plats. Visserligen skall man vara ute i god tid heter det, men hur kommer man att ledas av Den Helige Ande eller om man så vill ”bönens” ande när allt är planerat mer än ett år i förväg? För mig är det något som känns främmande. Det måste inte vara fel, men känns obekvämt för undertecknad i alla fall. Länksamlingen som redovisas är inte till några av de större eller inflytelserikaste församlingarna eller samfunden/rörelserna i Sverige. Inte ens församlingar som är etablerade på orten där tjänsten är bosatt länkas eller omnämns (namnges) på hemsidan. Ett flertal länkar är till arbeten i andra länder där man endast kan bedöma kvalitén, trovärdigheten eller sundheten genom deras hemsida.

Vid ett tillfälle kom jag i kontakt (deltog) med en av tjänsten arrangerad ”bönemanifestation/vandring”. Tjänsten skulle ta upp ett offer för att finansiera det hela. Varningsklockorna ringde då hos många när det snarast var tvingande att ge/lämna ett löftesoffer. Nöjer sig inte med att hålla ett offertal utan går runt och kollar i bänkraderna så att den som inte skulle/ville ge en kontantgåva skriver under ett löftesoffer (accepterade att familjer gav som en enhet). Gav man sedan ett löftesoffer så skulle detta delas upp i tolv delar för att det skulle underlätta tjänstens ekonomiska planering. Där ringde varningsklocka nummer två den kvällen. Jag lyssnade inte heller till denna.

För mig började sedan en period på flera år av ekonomiskt helvete. Ända tills jag en dag ropade till Gud och jag hör den Helige Ande säga till mig att titta igenom mina noteringar och pärmar med räkningar. Jag gör detta och upptäcker efter en stund att mina ekonomiska problem kunde härledas till den exakta tid/datum då jag gav ett löftesoffer till denna tjänst. Jag ropade till Gud ännu en gång och svaret kom snabbt, be Mig om förlåtelse. Jag bad Gud om förlåtelse för att inte ha lyssnat till varningsklockorna som ringt och vidare att jag hade gett till tjänsten. När nästa lön kom började en process av upprättelse i min ekonomi. I dagsläget kommer jag inte ihåg om det var dagar eller någon, några veckor efter min omvändelsebön, men upprättelsen kom.

Vid ett tillfälle besöker jag en mötesserie i en kyrka där denna tjänst fungerar som talare tillsammans med den tjänst jag senare skall beskriva. Jag talar senare med ett par av församlingens äldsta och mest trofasta medlemmar. Också de tyckte att det var något som inte stämmer under konferensen. Rörigt, hysteriskt, stökigt och talarna som under konferensen kallade varandra för profeter i var och varannan mening, växlar om vid mikrofonen i vad de själva kallade för ”profetisk smörjelse” eller ”profetisk extas”. Allt under förespeglingen om att det var vad som kallades för en ”profetkonferens”. Det sammanhang i Bibeln som jag kände stämde överens med det som skedde i den konferensen hittar jag i 1:a Konungaboken 22 och i verserna 6 till 25. Profeten Sidkia och tjänstens agerande liknar varandra. Jag själv skulle hellre vilja kalla det för profetiskt dravel eller smörja om det ens gick att kalla för profetiskt.  Jag har sällan eller aldrig lämnat en kyrka så förvirrad och illa till mods som då. Ofrid är en bra beskrivning på vad jag känner på vägen hem.

Tjänsten är så vitt jag förstår inte heller knuten till någon församling (som medlemmar eller anställda), utan samlar en handfull eller två med anhängare i sitt eget hem. Dessutom så handlar det antagligen (min uppfattning) om något slags överdrivet behov av erkännande. Ungefär som om pojk/flickdrömmen om kändisskap inte gått i uppfyllelse och därför så försöker man krampaktigt pressa fram något slags kändisskap eller erkännande av exklusivitet, ett omättat behov av att stå i rampljuset. Eller är det ett utslag av lathet? Att man vet att man inte klarar av ett ”vanligt” arbete med fasta tider, krav på prestation eller konsten att underordna sig.

Detta att tjänsten inte vill eller kan underordna sig en pastor/församling är bara det en varningsklocka. Jag säger inte att det är förbjudet att inte vara medlem eller att inte delta aktivt i ett församlingsarbete. Men när en så kallad ”tjänstegåva” ser sig själv som för stor eller exklusiv att stå med i en församling då ringer nästa varningsklocka.

Den andra tjänsten uppträder oftast som ett par där de enligt ett (till synes) välregisserat agerande samarbetar för att bygga upp rätt stämning. Oavsett vem av de två som skall vara huvudtalare så brukar den andre/andra inleda predikan eller mötet med att berömma den andre/andra parten som smord och mäktigt använd av Gud. Ofta betonas hur ”profetisk”, smord samt använd den andra parten är av Gud. Den ena halvan försöker hela tiden få upp både fart och tonläge. Ofta, ofta får mötesdeltagarna att de måste engagera sig mer, be mer eller intensivare, innerligare, mer helhjärtat osv. Den andra halvan anlägger en lugnande och moderlig/faderlig ton. Jag skulle dessutom vilja jämföra tjänsten med det man brukar kalla för bil eller hästhandlare/skojare. Framför allt den halvan som spelar an på de moderlig/faderliga tongångarna. Det hysteriska mötesupplägget och tongångarna ger en viss och ibland stark olustkänsla liknande den så kallade pytonkänslan jag nämner i samband med den föregående tjänsten. Detta då tjänsten jag beskriver ofta försöker ”piska upp” stämningen till extasnivå eller som jag upplever det, en hysterisk nivå.

Denna tjänst försöker dra nytta av kombinationen av de två personligheterna. Och som jag nämnt det verkar alltid vara allt för välregisserat och välorganiserat. Då de ofta uppträder tillsammans med den föregående tjänsten så ger det samma beskrivning av hur möten upplevs eller blir. Man drar sig inte för att framhäva sin starka profetiska tjänst och smörjelse. Man talar gärna om hur Gud hela tiden sedan deras begynnande tjänst för Gud har blivit ekonomiskt välsignade. Deras offertal när de besöker olika kyrkor/församlingar lovar alltid ”guld och gröna skogar” när eller om man ger till deras tjänst eller kampanjer. Gud kommer ”alltid” att välsigna dig om du ger mycket pengar till denna tjänst, alltid och mycket. Den som tycker att man talar för mycket om pengar på Livets Ord skulle lyssna till denna tjänst innan man klagar på Livets Ord och andra trosförsamlingar. Man har haft ett visst samröre eller snarare sagt att man har velat ha ett samarbete med trosrörelsen, men har på senare år allt mer distanserat sig (kanske tvingats) bort från densamma.

Även hos denna tjänst kommer tanken till mig att det är ett pojk/flickdrömmar om kändisskap och rampljus som inte blivit uppfyllda, då måste man ”pressa” fram denna typ av bekräftelse. I båda fallen kan det också vara så att dessa ”var” eller ”blev” kallade av Gud, men när man inte erkänns som ”guds gåva till mänskligheten” och de stora plattformarna, talarstolarna och kyrkorna inte erkänner dessa tjänsters storhet (inbillad), då måste man ta till drastiska metoder.

Jag är medveten om att detta inlägg blev längre än jag tänkt. Detta trots att jag hade fler saker jag skulle vilja ta med. Jag bryter därför medvetet min varning eller kritik av dessa tjänster här oavsett om det upplevs som rumphugget eller ofullständigt.

Försöker jag slå ner modet på den som känner sig kallad till förbönstjänst eller som tror sig vara kallad till profetisk tjänst. Min förhoppning är den motsatta. 1:a Korintierbrevet 12 talar om profetens tjänst eller profetians gåva I FÖRSAMLINGEN. Som förebedjare kan man dessutom fungera i vardagen under sina stunder av ensamhet. Någon kanske vill sitta hemma, någon tar en promenad med hunden, någon har bilen som bönekammare. Förebedjaren kan alltid hitta en plats i såväl församlingsgemenskapen som i ensamheten att fungera. Profetisk tjänst kräver alltid någon slags samling, allt från en till tusentals personer. Om inte så blir hunden eller soffkuddarna ”sönderprofeterade” och den som profetian gäller får aldrig ta del av den. Jag upplever själv att Gud har lagt bön och förbön speciellt på mitt hjärta eller om man så vill ”kallat mig” att vara en förebedjare. Men därifrån är steget långt för mig att ”blåsa i trumpet” och att se mig själv som något av det mest fantastiska som hänt de senaste tio, tjugo eller hundra åren inom svensk kristenhet.

Gud Välsigne Dig, Gideon.

Kyrkorna och Israel

Jag har i ett par tidigare inlägg nämnt att det kommer att gå ett svärd genom kyrkor och församlingar med utgångspunkt från deras inställning till Israel. Det är snart 3 år sedan som Gud började tala profetiskt till mig om att så var fallet.

Vid ett flertal tillfällen under 2009 – 2011 talar Gud profetiskt och starkt till mig om att kyrkor skall komma att dömas för sin inställning till Israel. Ett par av tilltalen nämner att kyrkor/församlingar inte bara kommer att splittras utan också att det blir stora skillnader mellan olika kyrkor/församlingar (ordet kyrkor är jämförbart med samfund eller rörelse). Några saker som kommer att skilja dessa kyrkor/församlingar åt är vad som kommer ut av domen eller processen?

Några saker som kommer att bli ett resultat av det som sker är hur kyrkor/församlingar kommer att fortleva. Jag tror att Gud kommer att låta inställningen till Israel påverka utfallet. Bibeln talar vid flera tillfällen om sådd och skörd eller välsignelse och förbannelse såväl i GT (Gamla Testamentet d.v.s. FÖRE Kristus/Jesus) ), som i NT (Nya Testamentet d.v.s. EFTER Kristus/Jesus). Till undertecknad har Gud talat profetiskt om olika saker, eller fenomen som kommer ur denna domsprocess.

En sak är tillväxt eller utebliven tillväxt på olika områden. Ökar den/det, eller blir det tillbakagång och stagnation? 

Gud pekar på att de kyrkor/församlingar som valt att välsigna eller för att använda ett annat uttryck, ”stå upp för Israel” kommer att växa till på de allra flesta sätt. Människor kommer där att bli vad vi kallar ”frälsta” och kyrklokalerna fylls såväl av besökare, som i antalet medlemmar i församlingarna. Vissa kyrkor/församlingar kommer att få en tillväxttakt på 20 % från den ena månaden till den andra. Vissa något mindre. Det kan också variera över tid. Under och tecken i enlighet med missionsbefallningen i Evangelierna och Apostlagärningarna kommer att ske i allt större utsträckning, till och med i det ”sekulariserade” Sverige. Det innebär bland annat att sjuka blir helade osv. Även ekonomiskt kommer man att uppleva tillväxt. Kollektboxar återvänder överfyllda. Mat finns att dela ut till behövande. Kläder till den som behöver det. Missionärer kan sändas ut. Man kan annonsera i dagspressen. Listan kan göras längre… Pastorer, präster, predikanter eller andra som tillhör dessa kyrkor/församlingar kommer att bli respekterade i samhället och massmedia och politiska ledare kommer att vända sig till dessa.

Där man valt att ta ställning MOT Israel ser vi det omvända. Ingen eller väldigt få nyfrälsta samt ett minskande medlems och besökarantal. Vissa av dessa kyrkor/församlingar kommer att tappa medlemmar i rask takt, mycket rask takt. Och nu talar jag inte bara om delningsprocessen utan över en längre tidsperiod. Under och tecken uteblir. De sjuka fortsätter att vara sjuka osv. Kollektboxarna återvänder tomma. Istället för att dela ut till hjälpbehövande så kan man bara säga, ät dig mätt och kläd dig varmt, that’s it. Den respekt som dessa pastorer, präster, predikanter eller andra personer visats av omgivningen kommer att minska. Och från att vara vana att uttala sig i det ena såväl som det andra sammanhanget så vill ingen längre lyssna till dessa.

Hur kommer det sig att jag tar upp frågan igen?

Sätter mig framför datorn och ger mig ut på webben där jag hittar en artikel på nyhetssajten Ynetnews som handlar om olika kyrksamfunds inställning till Israel och till bojkott av Israel av varierande slag. Artikeln heter översatt till svenska ”Kommer kyrkorna att bojkotta Israel?” Detta gör mig starkt beklämd, irriterad och en smula nedstämd. Och jag känner också en slags förtvivlan då vi säger oss tro på samme Jesus och läser samma Bibel.

Man pekar bland annat på att den Amerikanska Pingströrelsen som av tradition pekats ut som Israelvänner verkar vara under en kampanj från andra kyrkor för att som man hoppas delta i BDS (bojkottrörelsen av Israel på olika områden). Personligen tror jag att inget gott kommer att komma ut ur det faktum att man strävar efter en bojkott eller en isolering av Israel. Själv har jag bestämt mig för att stå på Israels sida så länge jag bara orkar och kan. Med Guds hjälp hoppas jag att det varar livet ut och ända in i evigheten.

Och som svensk är det extra beklämmande att läsa i artikeln att KG Hammar när han var Svenska Kyrkans högste ledare var en av de första protestantiska ledarna som klart tog ställning MOT Israel och FÖR en bojkott av Israel.

Att det har betydelse ser jag idag. Hur ofta läser vi inte i olika tidningar eller hör och ser på nyhetssändningar hur illa ställt det är med Svenska Kyrkan. Man har redan eller planerar att sälja ut kyrkobyggnader då dessa inte längre används/kan användas. Man tvingas till nedskärningar både här och där. Medlemsantalet minskar i strid ström osv. Domen har redan börjat.

Domen kommer INTE BARA att gå över kyrkor/församlingar utan kommer att beröra politiska partier, företag, familjer osv. MEN det kommer att börja i kristenheten.

Därför väljer att ställa mig på Israels sida. Jag vill att människor skall komma till tro på Gud! Jag vill se kyrklokaler överfyllda med besökare! Jag vill se människor som blir helade och/eller befriade! Jag vill att det skall gå väl för mitt land! Om jag så skall kallas egoist för att jag vill bli välsignad av Gud. Ja, jag vill bli välsignad av Gud och därför ser jag bara fördelarna med att välsigna Israel.

Tyvärr står det också i Guds ord om hur det skall komma en tid då ALLA FOLKSLAG skall tåga mot Israel och Jerusalem för att strida mot det. OBSERVERA att det inte står att det är ALLA MÄNNISKOR! Jag kommer att välja att stå på Israels sida eftersom Bibeln är klar över att det kommer att vara den segrande sidan vid den tidpunkten. Om det är före eller efter (i direkt anslutning till) Jesu andra tillkommelse i egenskap av Messias, den fysiske Konungen. Det skall andra uttala sig om som vet eller tror sig veta bättre än undertecknad. Om inte så lär vi veta svaret när den dagen kommer.

Må Gud Välsigna Dig och må Gud Välsigna Israel.

Gideon.