Ett första litet trevande steg som bloggare tas idag.
Jag kan inte skryta med att det kommer att bli eller vara
den mest eller flitigast uppdaterade bloggen i cyberrymden. Efter hand som jag
bloggar/skriver kommer mina texter förhoppningsvis att utvecklas till det
bättre. Både vad gäller språkbruk och innehåll. Det enda jag i dagsläget kan
säga är att jag skall försöka komma med genomtänkta inlägg. Huruvida du som
eventuell läsare uppfattar det hela kan jag inte avgöra. Men jag skall försöka
att göra mitt bästa.
Det stör mej lite att jag knappt har reflekterat över ämnet
tidigare. Jag kommer här att utveckla ett par tankar om det som sker runt om i
arabvärlden och en hel del andra länder också. Det centrala ämnet kommer att
vara Antisemitismen och vad som skett eller sker i vissa länder och områden där
detta är vanligen förekommande och utbredd.
Redan under 2009 upplever jag att Gud talar till mej om
detta. Han säger inom loppet av ett par tre veckor några saker som jag idag ser
delar av i full verklighet, men mer återstår troligen framöver. Det vi upplevt
genom den s.k. arabiska våren är troligtvis bara den ringa begynnelsens dag.
Nu vill jag först påpeka att jag inte ser mej som något
slags profet i den yttersta tiden eller något liknande. Jag som så många andra
Kristna personer är vad jag betecknar som ”uppfylld (eller döpt) av den Helige
Ande” och fungerar nu och då i det som av Paulus betecknas som ”profetisk
gåva”. Det står om detta i Paulus brev till Korinterna, kapitel 12 verserna 1
t.o.m. 11 (Nya Testamentet i Bibeln). Jag också för sakens skull passa på att
berätta att jag är vad som skulle kunna betecknas en ganska normal Kristen man.
Jag ber och läser Bibeln regelbundet. Ibland när jag ber eller har bett så
upplever jag att Gud talar till mej i mitt inre. Ibland som ett slags
magkänsla. Ibland som konkreta ord. Vissa av dessa ord (eller tilltal) känner
jag personligen är viktiga för mej och jag skriver ner dessa i form av ett
slags dagbok (minnesanteckningar). Jag delar med mej av ett par, tre tilltal
jag fick av Gud, tidsmässigt runt halvårsskiftet 2009.
- Regeringar faller pga. Inställning till Israel. Även
Israels regering kan bytas ut om den inte följer Guds planer som han har för
Israel.
- En skiljelinje mellan olika länder, folk osv. Allt beroende
på inställning och attityd till Israel.
- Politiska förändringar. Synd och Antisemitism straffas.
Diktaturer faller. Samt att Israel kan och skall framstå som ett politiskt och
demokratiskt exempel/föredöme.
Vi har under det snart gångna året sett hur olika muslimska
och eller arabiska länder och ledare faller. Hatet mot Israel har i dessa
länder varit och är fortsatt stort. Bland annat har Libyens ledare gått döden
till mötes. Hans döda kropp visades upp på ett inte bara förnedrande sätt utan
som ett slags vidrig trofé av personer som utsattes för hans bisarra regim
under dryga 40 år.
Egyptens ledare ligger i en sjuksäng och väntar på
rättegång.
Syriens ledare dödar på ett makabert och rått
tillvägagångssätt (som påminner om Kadaffis sätt mot sina landsmän i Libyen).
Hans dagar verkar vara räknade.
Det är några exempel på länder och diktatorer som har
vandrat till vägs ände som man brukar säga. Det gemensamma draget dessa länder
och regimer har eller har haft är sin mörka och oförsonliga inställning till
Israel och eller judar.
Under en tid har vi också sett att främst Grekland och
Italien som båda tillhör EU upplever en synnerligen svår tid. Här är det kanske
inte främst Antisemitism eller Israelhat som kännetecknar länder och regimer
utan korruption, maktfullkomlighet och misshushållning med pengar.
Nu tror inte jag att det kommer att stanna med dessa exempel
jag nämnt i detta inlägg. Jag tror att även Sverige kommer att tvingas in i en
mindre önskvärd position eller händelseutveckling. Sverige kommer att dömas för
sin inställning till Israel och också det judiska folket. Bibeln talar tydligt
och upprepande om att länder och folk kommer att under olika tider få stå till
svars för detta. Jag är ganska säker på att svensk massmedia kommer att tappa i
trovärdighet. Inte bara journalister och redaktioner utan också
underhållningsmedia. Jag tänker just nu på debatten om olika programledares
förhållande till den så kallade konflikten i Mellanöstern. Den unga kvinnliga
tilltänkta programledaren i SVT s bevakning av melodifestivalen löper i
dagsläget gatulopp för sina Antisemitiska uttalanden via sin blogg. Hela det
massmediala etablissemanget verkar strömma till för att gjuta olja på vågorna
och eller sopa allt under mattan. Detta för att man (som jag tror i alla fall)
själva är rädda att hängas ut med sanningen som en skylt runt halsen.
Även politiker i vårt avlånga land kommer att tvingas att
stå till svars för sin inställning till Israel. Bibeln säger på ett ställe att ”Gud
tillsätter och avsätter konungar”. Vilket i dagsläget kan översättas med ledare
och eller politiker. Även det andliga ledarskapet kommer att tvingas till som
det heter ”rätt och räfsts”. Präster, pastorer och andra religiösa ledare
kommer att få stå till svars först och främst inför Gud den Allsmäktige själv,
men också inför folket/människorna.
Vi kommer alltså att få se stora omvälvningar både inom politiken,
massmedia och inom den religiösa världen, på gott och på ont. Detta eftersom
det under tiden som det skakar kommer att vara smärtsamt. Smärtsamt men
nödvändigt.
I Sverige ser vi bland annat hur politiska och ekonomiska
skandaler kommer fram i ljuset gång efter gång. Det är ett resultat av den allt
mer tynande moraliska kompassen som religiösa värderingar är rationellt och
konsekvent har underminerats och utraderats i Sverige och i svenskens
allmänbildning/medvetande.
Om hur allt detta kommer att avlöpa eller utvecklas vågar
jag inte uttala mej om. En sak är dock säker. Vi har ännu så länge bara sett
toppen på isberget och bara känt av de första små darrningarna inför det som
skulle kunna komma att betecknas som ett moraliskt jordskred eller jordbävning.
Fler skandaler kommer att komma fram i
Sverige och fler huvuden kommer att (som talesättet säger) rulla. Inte bara
Sverige kommer att drabbas. Nej stora delar eller hela den muslimska världen
kommer att skakas av förändringens vindar och vågor. Länder inom EU kommer inte
att se ut eller uppfattas som dom gör idag. Kanske inte geografiskt, men
ekonomiskt och politiskt.
Självklart måste man ställa sej ödmjuk (i den mån man kan
och klarar av) och be Gud om upprättelse och frälsning (väckelse). Inte bara
för Sverige. Utan för de länder och folk, folkslag som drabbas av
omvälvningarna. Summan är att förändring kommer. Förändring är ibland synonymt
med smärta. Men ut ur allt detta ber jag att något gott skall komma.
Hälsningar Gideon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar