Vilken politik?

Vilken politik vill du/jag/vi ha?

Kan nya politiska partier i Sverige bli något annat än dagssländor?

Vad kan vi göra eller vad bör göras för att nya partier skall bli annat än just dagssländor?

Finns den perfekta politiska agendan?

Den första frågan beror till stor del på vem du eller jag är, vilken bakgrund du eller jag har och i vilken miljö/omgivning vi rör oss i. Vad som är viktigt för dig eller mig avgör också vilken politik vi önskar skall finnas. Som småbarnsförälder önskar man detta. Som pensionär önskar man något annat. Som löntagare (arbetare) prioriteras andra saker än vad företagare och högre tjänstemän prioriterar. Någon söker det som kittlar och utmanar och önskar därför en djärvare politik än den som söker tryggheten och säkerheten. Kvinnor och män har olika behov även om genusforskare hävdar att det är ett påhitt. En söker individens frihet/bästa. Den andre hävdar kollektivets bästa. Men det som förenar alla dessa grupper och individer är till slut de facto att man är sig själv närmast, även om en och annan försöker hävda motsatsen.

Den andra frågan kan både besvaras med ett nej och ett ja.

Nej, det parti som i grund och botten är ett renodlat ”enfrågeparti” kommer sällan eller aldrig att överleva mer an en eller två mandatperioder. Inte heller det parti som har en eller två färgstarka och karismatiska ledare där det inte finns eller kan finnas en naturlig tronarvinge kommer troligtvis inte heller det att överleva så mycket längre. Mer eller mindre renodlade missnöjespartier kommer inte heller de att överleva mer än en eller två mandatperioder. Däremot kan frågorna som dessa partier väcker/driver leda till att andra mer etablerade partier absorberar frågan och den blir en del av deras identitet.

Ja, det kommer att finnas nya partier som kommer att sätta sin prägel på politiken under långa tider. Alla de etablerade partierna vi idag har var en gång nytt. Bara titta på KD eller MP som under olika långa perioder befann sig utanför maktens korridorer men som nu är väl eller till synes väl förankrade och etablerade inom svensk politik. Under olika perioder är och har dessa partier setts som obekväma och kantiga, men sätter var för sig sin prägel på politiken.

På den tredje frågan skulle ett svar faktiskt vara den så omtalade fyraprocentspärren. Den gör det svårt för nya partier att slipas/skolas in i seriöst politiskt arbete som bara ett flertal mandatperioder kan åstadkomma. Här skulle (om yrkespolitikerna vågade) istället den så kallade ”spärren” flyttas nedåt något. 2,5 % (två komma fem procent) vore kanske en bättre så kallad spärrnivå faktiskt vara? Kanske skulle vi också slippa de så kallade ”stödrösterna” för att inte blockförskjutningen skall hamna i obalans. Problemet riskerar att bli ostabilitet och svaga koalitioner. Fördelen blir att de redan etablerade partierna måste bjuda till och faktiskt se till att man levererar politik och inte bara konserverar och bevarar sin egen position samt lön.

Den fjärde frågan är relativ i förhållande till vem du och jag är. Det som är perfekt för mig är inte perfekt för dig och vice versa. Var vi befinner oss i livet är också avgörande för vad som är viktigt.

För den som bor och trivs i en storstad är kanske miljö viktigare än valfriheten att bo på landet eller rent av i så kallad glesbygd. För den som lever efter mottot ”carpe diem” (fånga dagen) är kanske inte barnfamiljens väl och ve det första som prioriteras. För den lågavlönade och lågutbildade är det inte skatt på förmögenhet utan en lön som man kan leva på som är det viktiga. Listan kan göras lång.

Nedan kommer jag att nämna och diskutera vissa ämnen som är viktiga för mig eller där jag skulle vilja se en förändring i politiken.

Rent generellt ser jag inga stora radikala problem med dagens utrikespolitik som den sittande regeringen så långt har stått upp för. Däremot ser jag problem med sittande utrikesminister Bildt som vid ett flertal tillfällen fattar felaktiga beslut och/eller verkar ”köra sitt eget race” istället för att representera Sveriges regering. En viss arrogans och självgodhet tycker jag mig kunna skönja hos honom. Trots att han vid valet 2006 egentligen inte valdes till Riksdagen så ”handplockas” han av Reinfeldt. Vem kunde vara sämre? Nu är inte Sahlin, Ohly, Gahrton eller Åkesson med i sittande regering så dom kan vi utelämna som tur är. Bättre tror jag att såväl Jan Björklund samt ”den gamle” Alf Svensson hade varit. Björklund för att han är rak, tydlig och ärlig samt håller sig mer till regeringslinjen än Bildt verkar göra. Svensson för att han inte bara har ett minst lika stort och brett kontaktnät som Bildt, utan också för att han har en excellente framtoning samt är en verbal mästare och har ett gediget rykte/förtroende runt om i världen.

Det överdrivna fokuset på Israel och fredsprocessen i Mellanöstern samt godtroheten gällande den ”arabiska våren” är dock något som kan eller kunde vara annorlunda. Inte bara det att man verkar blind för brister i demokratiska processer samt genuin fredsönskan bland palestinierna, utan också för att man ensidigt beskyller Israel för att vara hindret i fredsprocessen. Här är det den samlade politiska agendan som ligger till grund för mina tankar. Det synes mig som om hela debatten kapats av Israelhatarna i Sverige. Snart verkar alla partier fiska röster bland muslimska invandrare och vänsterextrema grupper i samhället. Istället för att tydligt och klart sätta ned foten och säga det som är sant. Israel är inte ofelbart, men att påskina att det ensidigt är deras fel att palestinierna inte har ett eget land är fel. Så många gånger som såväl Abbas som hans företrädare Arafat vägrat att överhuvudtaget samtala med Israel blundar man helt och hållet för. Ingen vill eller vågar heller att tydligt rikta de generösa bidragen som Sverige betalar i bistånd till den Palestinska Myndigheten. Inte ett ”korvöre” går till palestinier som har det svårt i Libanon eller Syrien där dessa systematiskt förnekas grundläggande mänskliga rättigheter som utbildning och rätten till att arbeta eller bo var man vill i dessa länder.

Nästan ingen står upp för Syrisk opposition och det inbördeskrig som pågår där. Nästan ingen säger ett ljud om eller bara i förbigående en liten anmärkning om situationen på Afrikas Horn. För att inte glömma situationen i Nordkorea eller Iran. Förföljelsen av kristna minoriteter i arabvärlden talar vi tyst om. Hade det inte varit för det faktum att det sitter svenska journalister i fängelser i Etiopien och Eritrea hade dessa länder antagligen aldrig nämnts i den svenska utrikesdebatten. Sudan, Burma, Ryssland, Kina, Taiwan, och Burundi är andra exempel där vi gärna är tysta, men Israel som är en demokrati och som redan tar till sig av FN:s och Amnestys rapporter och kritik sparkar vi hellre på i rättvisans namn.

Varför vågar ingen ta ordet skattesänkning på allvar? Man sänker istället skatten på ett område och höjer på ett annat område.

Tänk vad regeringen kunde göra inom såväl person som godstransport i glesbygder. Varför inte ge drivmedelsrabatt till de som inte bara bor utan som faktiskt också tankar på bensinstationer inom vissa län och/eller kommuner. Här finns inte samma förutsättningar att åka kollektivt som det gör inom Stor-Stockholm, - Göteborg eller - Malmö. Varken med buss, tunnelbana, spårvagn eller med tåg. Norra Sverige har ett större behov och är tvingade till att ha en eller flera bilar per familj eftersom man inte har någon valmöjlighet. I storstäderna och även i andra städer är bilen snarare en lyxvara som signalerar frihet och status. Det skulle ta en skicklig datatekniker/programmerare mindre än fem minuter i dagens digitaliserade och datoriserade värld att åstadkomma då de flesta redan använder sig av olika elektroniska betalkort. Tänk vad det skulle göra för ”avbefolkandet” av det som redan är glesbygd. Kanske en krona litern så att Sverige inte blir folktomt norr om Gävle. Vem vågar ta de orden i sin mun? Och istället för att höja skatter på fossila bränslen istället ger kraftig rabatt på elbilar till den som vill värna miljön?

Det Israeliska företaget ”Better Place” håller på att etablera sig i Danmark och i Köpenhamnområdet. Man har en unik lösning för elbilar där man inte erbjuder laddstolpar utan istället erbjuder batteribyte i bilarna. Tänk om Malmö vågade ta steget och säga – Vi vill vara med på det. Nu sitter som bekant en Israel (och jude) hatare (Reepalu) vid rodret i den kommunen så det är troligtvis en dröm som inte uppfylls i brådrasket. Annars hade det varit ett perfekt samarrangemang över landsgränserna och mellan Öresundregionerna Malmö/Köpenhamn. Tänk bara vad det skulle göra för utsläppen av skadliga ämnen/avgaser både i Malmö och i Köpenhamn. Skatterabatt på elbilar eller en bonus i form av statlig subventionering med låt säga 30-40 000 SEK. Rakt in på bankkontot när bilen varit i trafik ett halvår eller via skattekontot i samband med påföljande års deklaration. Inte svårt alls utom att våga ta orden i sin mun.

Eller ta ett annat exempel inom miljöpolitiken. Vind och solkraft. Och varför måste det absolut vara Miljöpartiet som står för svenskt miljötänkande? Varför inte uppmuntra miljömedvetna personer att bidra med att göra Sverige oberoende av fossila bränslen eller ”smutsig” el.

Idag är det inte bara svårt och en byråkratisk djungel att tillåtas att sätta upp vindkraftverk. Vi tänker på ett klichéaktigt amerikanskt sätt ”the bigger, the better”. Varför måste vi sätta upp stora vindkraftverk? Det finns små vindkraftverk som producerar energi tillräckligt för att betjäna en eller några villor eller delar av ett lantbruks energibehov. En mjölkbonde måste idag ha reservkraftverk som går på diesel för att vara garderad när eller om strömmen bryts som en följd av dåligt väder till exempel. Det finns små vindkraftverk som kallas ”tulpan” eller ”kork/pastaskruv”. Ofta är dessa med fundament sällan högre än 4-7 meter. Dessa är inte av den variant som vi ser runt om på åkrar, åsar eller skärgård. Då de är förhållandevis små behövs inga tillstånd från militär eller luftfartsverk. Inte heller ornitologer kan klaga över havsörnars väl och ve. De stör inte heller miljön/utsikten för den som har stora krav på denna.

Även solceller vore något att titta närmare på. I Tyskland till exempel är det en ”het” grej. I dagens Sverige är det endast miljöfantasterna som vill, vågar och kan göra dessa investeringar.

Samma sak som med bränslerabatten i norra Sverige kan en skicklig datatekniker/programmerare på några minuter ändra våra digitaliserade elmätare till att även backa räkneverken i samband med överproduktion av el. Man skulle i likhet med Tyskland ge den som sätter upp solpaneler (små vindkraftverk också) betalt för överproduktion av el. Under tarifftiden (faktureringsperioden) kan man få betalt för genomsnittspriset som elleverantören betalar (tar betalt) under samma period. Idag får den som sätter upp solceller bjuda sin elleverantör och eller elnätsleverantör på överskottet. Det leder bara till att den som är miljöfantast vill eller vågar sätta upp dessa på tak eller tomt. Det vore enkelt att uppmuntra enskilda personer eller mindre företag att montera/installera solceller eller små vindkraftverk. Genom att tillåta småskalig elproduktion utan leverantörsansvar, men med betalt för överskottet kan göra att många som vill värna miljön faktiskt också se de personliga ekonomiska fördelarna.

Genom att låta privatpersoner (t.ex.) sälja el för låt säga ett basbelopp, skattefritt om året och samtidigt låta den som är en registrerad juridisk person låta detta gå in som vanligt i bokföringen så kan många fler välja dessa investeringar. Hos en juridisk person kan man sätta gränsen 20-25 % av total omsättning i bokföringen innan krav på energiproduktionsansvar ställs.

Detta är ett par tre exempel på vad politiker skulle kunna (och borde ta sig en) ordentlig funderare över. 

Självklart kan man ta upp fler ämnen, allt från aborttal, alkoholmonopol, sjukvården, skolan, pensionerna. Idag var det detta som togs upp. Fler ämnen kan komma längre fram i tiden.

Varför kan inte KD, FP, M eller C ta ifrån MP ensamrätten att tala sig varma om miljö? Eller ta ifrån V ensamrätten att styra Mellanösterndebatten?

Gud Välsigne Dig, hälsningar Gideon.