En dag skall vi dömas

En dom kommer. En dom som ingen kan undkomma.

Det är ingen människa som kommer att döma. Det är Gud som kommer att sätta sig på domarsätet för att döma människan/individen efter vad som finns i hennes hjärta. Det som är så fascinerande med detta är att ingen, ingen kan lura domaren (Gud). Inga juridiska krumbukter kan kollra bort honom. Inga teologiska floskler kan rättfärdiga ditt eller mitt agerande. Gud dömer efter det som hjärtat, människans inre innehåller. Han ser igenom ytlighet och skådespelartalanger, vackra fasader hjälper inte på den dagen som det står skrivet.

Domen kommer att ske på olika plan. Olika personer kommer att dömas efter vad han (Gud) lagt på ditt hjärta, men också efter vissa allmänna premisser.

Några generella saker gäller således alla. Här antar jag att vår inställning till Gud, Jesus, den Helige Ande samt Guds ord (Bibelns tillförlitlighet) och dess principer kommer att vara centrala saker. Även den allmänna inställningen/bemötandet av ”vår nästa” hamnar troligtvis i denna kategori. Att jag tar upp just dessa saker innebär inte automatiskt att jag anser att varje enskilt ämne/sak är ”tio i topp”. Ett eller ett par är enligt min åsikt däremot viktigare än andra. Jag kan med all säkerhet ta upp flera viktiga saker, men för att inlägget inte skall bli långt som en bok måste jag prioritera vissa ämnen/saker.

Några saker kommer att vara individuella. Vad gjorde du med ditt liv, din kallelse kommer att vara centralt. Har Gud lagt t.ex. missbrukare på ditt hjärta, vad gjorde du för dem i så fall? Har Gud specifikt lagt de ofödda barnen på ditt hjärta, vad gjorde du för dem? Har Gud specifikt lagt Israel och judarna på ditt hjärta, vad gjorde du för dem? Att Gud skulle sända mig till musikvärlden verkar långt borta i och med att undertecknad är mer eller mindre helt omusikalisk. För den som inte bara älskar att lyssna till utan dessutom älskar att skriva och/eller framföra sång och musik så kommer detta att vara ett aktuellare område och jag väljer att inte skriva mer om det ämnet/området.

Samtidigt finns det i det sammanlagda Gudsordet att det som vid första anblicken verkar vara individuellt faktiskt kan gälla alla. Bara för att just det ämnet eller området inte känns angeläget för dig/mig så innebär det inte att vi automatiskt är undantagna. Nedan kommer det att följa olika exempel. Jag kommer inte ordagrant att redogöra för om dessa är allmänna eller om de är individuella. Endast en handfull ämnen/områden kommer att behandlas här i detta inlägg.  Jag måste också påpeka att det inte är jag som är Gud och slutligen kommer att sitta på domarsätet. Jag kommer också att dömas av den Gud som Bibeln beskriver. Han är Rättfärdig. Han är Barmhärtig. Han är Sanningen. Han är Den Levande. Inget mörker finns i honom. Det är egenskaper som du och jag gärna vill och försöker klistrar på oss själva, men som t.o.m. Paulus säger att han i egen kraft inte kan leva upp till. Då varken du eller jag har skrivit stora delar av Nya Testamentet vore det självupptaget att hävda att vi är så mycket bättre i egen kraft än Paulus. Det vi kan göra är att sträva efter fullkomlighet och att göra det goda.

En punkt/skiljelinje jag blir påmind om idag är frågan om Gud och Allah är en och samma gud?

Jag har själv inte studerat ämnet i detalj, men har för mig att jag hört pastor Ulf Ekman nämna samma tanke i en predikan som jag läser i en artikel författad av Fil. Mag. G A Goldberg, Israel. Allah och den Gud som såväl kristna som judar tror på är inte densamma. Enligt Ekman och Goldberg är Allah historiskt sett en djinn (ökendemon, andeväsen) som dyrkades av araberna vid tiden för Muhammeds inträde i historieböckerna. Att jag då som kristen säger att Bibelns Gud och Koranens Allah är samme gud är således ett slags religionsblandning. De Tio Orden (budorden) säger klart att vi inte skall erkänna andra gudar vid sidan av den Gud som Torah och eller Bibeln beskriver. Här är ett exempel på ett område där jag tror att Gud vid domen kommer att göra åtskillnad mellan olika uppfattning/tro. Goldberg tar som ett exempel upp det faktum att man i vissa muslimska länder t.o.m. försöker förbjuda att kristna använder sig av ordet Allah för att benämna Gud i Bibeln. 

Om man nu inom vissa delar/länder av den muslimska världen vill se en klar och tydlig skillnad varför skall då vi som kristna envisas med påståenden om att det är samme gud? Goldberg pekar också på att det oftast är inom liberala kristendomstolkningar det är vanligast. Jag träffade en kristen arab på 1990-talet som också sade att det finns andra ord i arabiskan för just ”gud” än bara ordet Allah.

Ytterligare en punkt/skiljelinje som jag tro kan vara avgörande är vår inställning till såväl abort som dödshjälp.

När Mose tar emot lagen/buden av Gud så säger Gud att Israel INTE skall göra som de folk gör som skall fördrivas/utrotas. En av de saker man gjorde var att låta sina barn gå igenom eld. Man praktiserar alltså offrande av barn och ungdomar till de avgudar man dyrkar. Detta är en jämförelse med dagens abort trots att vi i dag inte tillåter människooffer inom religionsutövning. Även dödshjälp kan sorteras in här då ett barn (även vuxna givetvis) som är svårt sjukt med föräldrarnas/anhörigas medgivande tillåts dö eller dödas i förtid. Här kommer också buden/lagen in som förbjuder uppsåtligt dödande. Ämnet är inte helt okomplicerat. Personer som genomlidit och/eller fattat något av dessa beslut skall givetvis få den hjälp de behöver, men vi måste skilja på att få hjälp och att erkänna att det är en rättighet. Om det inte innebär en omedelbar livskris så är det inte helt ovanligt att en sådan kommer i form av ”post traumatiska symptom” av olika slag. Samvetet orkar inte eller kan inte längre dövas. Här måste vi som kristna stå upp för livet och erbjuda stöd och hjälp. Samtidigt som vi tar ställning för det okränkbara livet antingen hos en ofödd såväl som hos en född person. 

Nu är det kontroversiellt i Sverige att vara mot abort och därför behöver vi kristna vara tydliga utan att framstå som galningar. Omvärlden kommer ändå att framställa oss som galna bakåtsträvare som förnekar kvinnan hennes rätt till sitt eget jag/liv. Det är inte min mening att såra eller fördöma den som genomgått en abort. Men att försvara den rätten kommer jag inte att göra när det gäller slarv, bekvämlighet, karriär eller fel kön för att ge några exempel. Jag har full förståelse för den kvinna som måste välja det egna eller det ofödda barnets liv eller som har blivit utsatt för våldtäckt/incest och vill inte medvetet lägga ytterligare bördor till de som redan existerar. Dock finns det alltid förlåtelse och upprättelse för den som vänder sig till Gud som är kärleksfull och barmhärtig och om/när vi vänder oss till honom får det vi behöver.

Ersättningsteologi, Israel och judarna är ett annat viktigt område.

Jag har bekanta som tror att man kan och skall koppla samman med alla som säger sig stå upp för Israel och det judiska folket. Där håller jag inte med eftersom det visat sig att vissa gör detta då det retar upp muslimer med invandrarbakgrund. Ett vanligt argument att inte ställa sig på Israel eller judarnas sida är att det sker på bekostnad av Palestina/palestinierna. Ändå får vi inte bortse från vikten av att stå upp för Israel. Gud talar genom hela Bibeln om vikten av det judiska folkets betydelse för hans frälsningsplan. Gud har inte som ersättningsteologerna hävdar ersatt Israel/judarna med den kristna församlingen. Han har istället valt att temporärt och jämsides använda sig av båda grupperna. Judarna har aldrig helt förkastats av Gud och genom att påstå dylikt sätter vi oss själva på Guds plats. Vi som kristna har istället getts möjligheten att bli använda och få del av Guds frälsningsplan. Att som en svensk pastor gjort och säga att han inte kan eller vill stå upp för Israel/judarna eftersom Ulf Ekman och Livets Ord gjort detta är att försöka undfly ansvar. Vårt förhållande till judarna och israel är något av det mer centrala i hela Gamla Testamentet. Gamla Testamentet har inte upphört att gälla utan kompletteras av Nya Testamentet. Utan det ena gäller inte det andra. Guds profetiska tilltal och utsagor om (inte bara Guds frälsningsplan) judarnas och Israels betydelse då, nu och framåt går inte att hoppa över eller förklara bort. Gud har sagt att han kommer att återsamla judarna i landet Israel. 1948 får man landet tillbaks och börjar bygga upp det på allvar igen.  Folket håller också på att återsamlas i landet igen. Vi kan inte bortse från dessa fakta. Messias (Jesus) skall som bekant komma åter till jorden och han har sagt att han skall komma till Jerusalem som är Israels eviga huvudstad. Bibeln är full av dessa profetiska tilltal och Jesus själv säger att inte ett enda ord som utgått från Guds mun skall vända fåfängt åter utan att ha verkat det vartill det var utsänt. Ersättningsteologin ligger dessutom (enligt min åsikt) till grund för kristen Antisemitism. Att kalla Antisemitism för antisionism är endast ett försök att förvilla samt att försöka bortförklara eller göra Antisemitismen rumsren.

Men palestinierna då?

Dom är också avkomma till Abraham genom Ismael. Det finns löften och profetiska tilltal som gäller alla arabfolken i Bibeln också, men det var till Isaks avkomma (judarna) som Gud gav landet Israel till. Jag förnekar inte att många av palestinierna har tidsmässigt långtgående historiska och även juridiskt rättmätiga krav/skäl att få bo i landet. Men långt ifrån alla kan hävda långvarigt boende i landet/området utan kommer inflyttande i takt med att judarna som immigrerar under sent 1800 och tidigt 1900-tal alltmer börjar bygga upp landet. Sedan måste man faktiskt väga in ytterligare en aspekt som ofta förbigås av oss kristna i och med att debatten om Mellanöstern, Israel och Palestina oftast behandlas politiskt (enbart) och det är att palestinier och araber först och främst behöver ta emot Jesus som sin personlige Herre och Frälsare. Om man gör det och istället för att läsa Koranen väljer Bibeln som religiös vägledare och ledstjärna så kommer deras krav att förändras till judarna och till Israel. Man måste också få bort t.ex. Kairodeklarationen som religiöst dokument då detta är baserat på ersättningsteologin. En numera bortgången Israelkännare och pastor sade att egentligen finns det inget trevligare folk än araber (palestinierna är en del av de arabiska folken, det är först efter 1960-talet som benämningen används). Problemet som han såg det var islam och kunde man bara få bort islam från araber/palestinier så skulle världen häpna över vilka underbara, kärleksfulla och fantastiska människor de egentligen är. Vi kan inte bortse ifrån de olika organisationerna som representerar palestinierna och deras agenda som kristna när vi tittar på Israel, Palestina och Mellanöstern. Ingen politisk organisation i Gaza eller på Västbanken vill erkänna Israels rätt att existera. Dessutom fokuseras det till 99,9 % på de palestinier som bor i Gaza, Västbanken och i Israel. Vem, vem av de som kallar sig för Palestinavänner verkar lägga två strån i kors för Libanons, Syriens, Egyptens eller Jordaniens palestinier? Jämfört med Libanons palestinier så har såväl Västbankens, Gazas och Jordaniens palestinier det mycket, mycket bättre. 

Är man som kristen kallad till palestinier/araber bör man arbeta för deras frälsning och inte i första hand för att tillfredsställa deras politiska krav. Dessutom så står det i Bibeln: hur ljuvligt är det inte när bröder bor i endräkt tillsammans. Och jag försvarar inte enskilda extremistiska, våldsamma och hatiska personer eller grupper bland judarna.

Sexualsynen.

Ämnet sex är kontroversiellt idag. Bibeln talar tydligt om vad som är rätt och fel, synd och inte synd. När Gud genom Mose gav levnadsregler (bud, lagar) så var det för människornas/folkets bästa. Gud vill människans bästa. Sex är inte bara till för fortplantning utan också till för njutning. Men Gud ser också till att det finns ramar för vad som är okej och inte. Genom Mose talar Gud om olika orsaker till varför man skall fördriva/utrota de folk som bor i landet när man för ca 3500 år sedan och efter 400 år av slaveri skall inta löfteslandet. En av orsakerna var den lössläppta sexualiteten. Alla slags perverterad sex förekom. Så Gud gav bestämda former för sexlivet. Inom äktenskapet samt mellan man och kvinna. Det innebär att såväl samboförhållande som är populärt inom vissa kyrkor/sammanhang är att beteckna som synd. Homosexualitet är också synd. Incest är synd osv. 

Bibeln säger att vi skall vända oss bort från allt vad synd heter och inte befatta oss med den (leva ut den). Hela sajter på webben ägnas åt konsten att bedra den man lever tillsammans med utan att hon eller han får reda på detta.  Samtidigt så måste vi komma ihåg att Jesus säger till kvinnan som förs fram till honom och anklagas för äktenskapsbrott: inte heller jag dömer dig, gå och synda inte mer. Det han alltså gör är att han inte bara förlåter henne för att hon har syndat. Han uppmanar henne att inte fortsätta att synda. Idag i Sverige så framställs ofta celibat som det värsta en människa kan ägna sig åt. Men det är inte Guds syfte med celibat. Guds syfte är att människan skall vara så ren och oförstörd som det bara är möjligt. Renhet skär i ögonen på en värld/befolkning som själva lever i orenhet. Därför är det desto viktigare att vi låter det rena ljuset lysa desto klarare även inom området sexualitet.

Jag kunde hålla på att ta upp fler ämnen/områden. Jag drar gränsen som sagt var just här och nu idag.

Jag är inte ute för att försöka fördöma dig eller någon i din närhet. Gud är kärlek. Kärlek förlåter och upprättar, men kärlek sätter också gränser. Det kan tyckas kontroversiellt i dagens samhälle där gränser suddas ut alltmer mellan tillåtet och förbjudet, mellan rätt och fel osv.

Kom ihåg. Jesus älskar dig. Han vill ditt bästa. Han förlåter syndaren, men säger samtidigt. Gå och synda inte mer.

Gud Välsigne dig, Gideon.