Nummer Ett 2014

Mitt första inlägg 2014 kommer att bestå av två olika ämnen i huvudsak. Jag tror att det finns en profetisk genomsyrning i de båda ämnen som jag lyfter fram idag.

Det första knyter jag samman med Stefan Swärd och hans inledande blogginlägg detta år, 2014. Stefan skriver om olika profetiska skeenden och i den sista delen skriver han följande: 

"Jag såg också att Gud kommer att använda det som ingenting är, och det som inte människor har räknat med. Jag såg att barnen kommer att bli spjutspetsar i väckelsen, vi ska räkna med barn som leder i lovsång, som ber för de sjuka, som är andefyllda och trosfyllda förebedjare".

Här vill jag lägga till en tanke eller rättare sagt några (eller om man så föredrar utveckla innehållet i de raderna).

Vi ser i återkommande i Bibeln vem eller vilka som Gud verkar ha en förkärlek för att utvälja. Han väljer ofta den eller dom som har alla oddsen emot sig. Jag räknar upp några exempel bara.

- Abraham och Sara, ett barnlöst par som är 65 och 75 när de kallas av Gud. Gud säger till dem att deras avkomma skall bli oräkneliga. För att oddsen verkligen skall vara emot dem att skaffa barn så låter Gud det dröja ytterligare 25 år innan löftessonen Isak föds.

- Mose leder Israel ut ur Egypten och får "De 10 Buden" (Lagen, Orden). Vem var Mose? Nära att dödas som spädbarn, en mördare, en flykting, en som i sina egna ögon "inte kunde tala". Honom valde Gud.

- Gideon. Den minste och obetydligaste medlemmen från en av de minsta och obetydligaste familjerna i en av de minsta och obetydligaste släkterna i en av de minsta och obetydligaste stammarna. Vi människor vill ju välja den som är "den bäste av de bästa" osv. Men Gud valde Gideon.

- David. Hans far blir livrädd när profeten Samuel kommer till honom. Han visste av erfarenhet att hans familj stod lägst och var en av de mest föraktade i staden, samhället (området) de levde i. Och vi läser att profeten Samuel valde som vi människor ofta gör, efter det han såg. Men vem var David? Han var så obetydlig i sin fars ögon att han inte hade brytt sig om att lyda profeten utan lät David vara kvar ute bland fåren. 

Listan skulle kunna bli lång, ja mycket längre om jag räknade upp alla misslyckade, patetiska, lågutbildade, osäkra, fattiga och på andra sätt föraktade eller förbisedda personer som Gud väljer ut. Oavsett om du läser i Gamla eller i Nya Testamentet så ser du att Gud ofta väljer antihjälten för stordåd eller till efterföljare.

Människor väljer ofta efter akademisk kunskap, entreprenörsegenskaper och eller fysiska förutsättningar även i andliga ting, men Gud kommer att välja "efter hjärtat" och han letar efter den eller dem som inte är något i sig själva utan som är tvungna att lita på Guds ledning.

Så om människor kallar dig för misslyckad, patetisk, förvirrad, looser, vilseledd, ointelligent eller andra mindre smickrande saker. Då är det kanske dig som Gud vill använda.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Det andra ämnet eller delen jag vill ta upp är min oro över katoliceringsprocessen på Livets Ord och inom Trosrörelsen. Och jag tror att det döljer sig mer bakom Ulf Ekmans kollaps under de senaste två åren än det som bara syns vid första anblicken.

Ulf låter hälsa i en intervju i Världen Idag att han planerar för sin pensionering och hänvisar bland annat till bristande ork.

Här vill jag påminna om ett inlägg jag skriver långt innan debatten om Livets Ord, Trosrörelsen och Katolska läror var på svensk kristenhets läppar som det stora samtalsämnet utan uteslutande återfanns på Aletheia.

Jag tror att den fysiska svaghet som Ulf känner av kommer från Gud.

Varför?

För att han är inne på fel väg och det är ett sätt för Gud att få honom till eftertanke.

Jag tror att Ulf Ekman har oerhört mycket kvar att ge i Guds rike. När och om han väljer att bli och vara den reformator som Gud kallat honom att vara. Men så länge han är en konservator och leder folket bort från kärnan i evangelium så måste Gud ta bort honom från talarstolarna. Detta tills han väljer att vända tillbaks till det sunda i läran igen.

Under 1980 och 90 tal så undervisades det om "Guds Generaler" på Livets Ord. Detta för att visa att Gudsmän (och kvinnor) både kan gå fel och/eller rätt.

Sedan kan man ställa sig frågan om Lester Sumrall var det perfekta exemplet att följa för Ulf (och i förlängningen hela Trosrörelsen). LS var känd för att vägra backa utan malde på tills hans vilja var genomförd. Det är bra enbart så länge du går rätt. När eller om du går fel (speciellt som andlig ledare) då blir det något osunt.

Paulus hade varit ett bättre föredöme att följa. Han säger vid ett tillfälle (fritt citat) att: jag hade bestämt, men Guds Ande hindrade oss och då tänkte vi om och gick en annan väg.

Paulus skrev trots allt halva Nya Testamentet och borde lämpligtvis vara ett bättre föredöme än Lester Sumrall.