Nehemja idag

Under de senaste dagarna har jag läst igenom Nehemja i min Bibel. Det finns säkert de som har specialstuderat dessa tretton kapitel under längre perioder än undertecknad. Jag är övertygad om att insatta teologer kan komma fram till andra teorier och förklaringar om när, var, hur, varför, tolkning, innebörd, syfte etc. Någon eller några kommer kanske fram till slutsatser som liknar de jag kommit fram till. Jag kan också påpeka att jag har släkt och/eller vänner som avfärdar betydelsen av Bibeln genom att kalla den (i bästa fall) för ”filosofisk, poetisk diktsamling”. Den som läst eller läser denna blogg har säkert lagt märke till att undertecknad sätter stort värde på Bibeln och dess budskap. Men det är en sak som slår mig när jag läser dessa kapitel. Och det är att situationen för Nehemja och judarna påminner om den situation som möter judarna och Israelerna idag och det är detta jag kommer att ägna lite tid åt i detta inlägg.

Nehemja som arbetade vid hovet i Babel åker till Jerusalem för att se hur det går med återuppbyggandet av templet, staden och landet. Både ur en fysisk och politisk synvinkel, men också ur en religiös, andlig och reformatorisk synvinkel. Och jag ser en parallell där med hur det ser ut i dagens Israel.

När judarna (Ryska) i slutet på 1800-talet börjar göra Aliyah så kommer man till ett glest befolkat, fattigt ökenområde med ingen eller bristfällig infrastruktur. Landet har en fattig befolkning som består av beduiner (nomader), araber, druser och judar samt olika mindre grupper av kristna (oftast knutet till kristna, religiösa platser).

De judiska immigranterna börjar köpa upp dålig jordbruksmark för dyra pengar av de turkiska mark, land och jordägarna. Andra köper hus och tomtmark i eller nära Jerusalem samt andra städer där man renoverar, moderniserar eller bygger nytt allt efter behov. Med hjälp av ”blod, svett och tårar” samt hårt arbete så börjar judarna bygga upp landet och det som var en ofruktbar öken börjar bära frukt och attraherar allt fler (inte bara judar) utan araber, de som idag kallas för Palestinier. Den sionistiska tanken, drömmen är inte bara född utan omsätts nu allt mer i praktik.

Universitet byggs. 

Sjukhus byggs. 

Infrastruktur byggs upp. 

Skolväsende och skolor byggs. 

Banker och ekonomiska institutioner byggs upp. 

Jordbrukskollektiv växer fram. 

Vattenbrunnar grävs. 

Vägnät, elnät och telenät växer fram i det allt mer moderna, först Brittiska Palestinamandatet och sedan staten/landet Israel. 

När staten Israel utropas i maj 1948 börjar allt mer de små embryona av politiska, ekonomiska och juridiska institutioner att ta fastare form. Nationen Israel tar en allt fastare form. Dels formas den inifrån av de olika invånarnas idéer och tankar, men också av den yttre press som riktas mot Israel genom de olika krig som hon tvingats delta i.

Här kommer då vissa likheter in mellan Israel på Nehemja tid och dagens Israel.

Nehemja kapitel 2 och vers 10: Men när horoniten Sanballat och den ammonitiske tjänstemannen Tobia hörde detta, tog de mycket illa vid sig över att en person hade kommit som ville Israels barn väl.

Där och då började en förtalskampanj som hade till syfte att misskreditera judarna återuppbyggnad av Jerusalem samt bidra till att ett kollektivt missmod och ett kollektiv skuldmedvetande sprider sig bland judarna.

Förtalskampanjen, förlöjligandet av och hånandet av de som byggde upp Jerusalem och dess murar fortsätter konstant hela tiden i kapitel efter kapitel. Det står om hur Sanballat och Tobia hur arga och förbittrade de blev. Man försöker locka bort judarna från arbetet genom att komma med förslag om än det ena och än det andra. När inte det lyckas så kommer man både med dolda och öppna hot. Man använder bland annat politiska, religiösa och ekonomiska argument för att förhindra återuppbyggandet av Jerusalem och dess Tempel, Herrens Tempel. Jag läser om hur ”vanmäktiga” fienderna till Nehemja blev. Jag läser också hur Tobia har lyckats att nästla sig in i Templet (han bor i det t.o.m.), men hur han kastas ut. Säkert under högljudda protester ”jag har ju bott här under generationer”.

Känner du igen detta från dagens situation?

Känner du igen Israels utsatthet idag?

Känner du igen lögnerna och förtalet mot Israel?

Känner du igen hatet, vreden, bitterheten och vanmakten som leder till allt mer desperata aktioner och åtgärder från Israel fiender (ovänner, kritiker)?

Jag gör det.

Israel anklagas för att ha stulit och eller ockuperat Palestiniernas land.

Man påstår att judarna inte har någon varken fysisk eller andlig koppling till landet Israel eller till Jerusalem.

Israel anklagas för att stjäla vatten.

Israel anklagas före än det ena, än det andra.

Vissa hotar med krig, andra med bojkott av alla de mest uppfinningsrika slag.

När Israel försvarar sig mot terroristattacker så vänder man på argumentationen och skuldbelägger Israel genom att hävda att det är hon som är den aggressiva parten.

Listan kan bli hur lång som helst. Vissa människor och grupper verkar vara beredda att gå hur långt som helst för att delegitimera och förtala Israel.

Men oavsett om du tror på Gud eller inte (vilket jag gör). Gud har lovat landet Israel till/åt judarna (Am Israel = folket Israel) och Hans löften till Israel går idag i fullbordan oavsett vad du och jag kan tänkas ha för åsikter om detta. Dessa löften är eviga och dina och mina argument mot dessa väger väldigt lätt.

Jag har citerat det i tidigare inlägg och citerar åter Andra Mosebokens 23:e kapitel och den 22:a versen där Gud själv säger att Han skall vara (bli) en fiende till Israels fiender och en motståndare till Israels motståndare.

Jag vänder mig först och främst till dig som kallar dig för kristen och som engagerat dig i dagens Mellanöstern, antingen mot Israel eller för Israel. Valet är ditt. Du kan antingen stå på Guds och Israels sida eller så får du inte bara Israel utan Gud själv mot dig.

Du avgör själv vilket bemötande du får av Gud genom ditt förhållningssätt och din inställning till Israel. Gud lovade Abraham i Första Mosebok kapitel 12 och i verserna 1 till 3 att den som välsignar eller förbannar Abraham och i förlängningen Israel/judarna får tillbaks av samma slag som man önskar Israel/judarna. 

Välsignelse eller förbannelse, vilket vill och eller kommer du att få i lön av Herren Gud?

Valet är ditt. Jag har gjort mitt val i linje med det jag redan citerat från (ur) Bibeln, men också i linje med Psalm 122 och vers 6: Önska Jerusalem frid! Må det gå dem väl som älskar dig.

Vi hör ofta att ”det är aldrig för sent att andra sig”. Tyvärr så är det inte så. Det kommer att bli ”för sent” att ändra sig och därför ber jag dig att tänka över dina beslut redan idag när det ännu finns tid för detta. Gud håller på att dra upp linjer, markerar upp punkter som när de passerats innebär att det inte längre finns någon återvändo (på engelska heter det ”point of no return”).

Gud Välsigne Dig, Gud Välsigne Israel och Gud Välsigne Jerusalem nu och för all framtid. 

Hälsningar Gideon.