Slår bojkott av Israel rätt?

Dagens tankar om nyheterna och artiklarna om bojkott av Israeliska bosättningar.

Det hörs i TV, Radio. Varor som är producerade vid bosättningar på Västbanken. Bojkott och så kallad korrekt märkning krävs allt mer högljutt. Man vill göra Palestinier arbetslösa genom att straffa Israel för att landet inte följer EU och FN:s åsikter. Samtidigt så gör EU och FN mer eller mindre ingenting för att få stopp på inbördeskriget i Syrien med tusentals syrier som dött, skadats, flytt eller blivit hemlösa. Man låter olika länder i Afrika där inbördeskrig, svältkatastrofer, religionsförföljelse härjar förbli osedda eftersom det finns bosättare i Samarien och Judéen (Västbanken) som skapar arbetstillfällen åt Palestinier i grannskapet.

Times of Israel var den första tidning jag uppmärksammade nyheten i. Här nämns faktiskt inte de svenska organisationerna utan de mer (i Israels ögon) okända organisationerna nämns. En Irländsk, en Engelsk och en Holländsk namnges utav de 22 organisationer som uppvaktar EU under dagen. Bojkotta Israeliska bosättare ropar man. Organisationerna verkar heller inte se att det redan finns verktyg som EU använder för att straffa bosättarnas export av varor. Till skillnad från andra varor som producerats i Israel så är dessa inte tullbefriade vilket leder till högre priser och dämpar efterfrågan.

 Men man ropar inte att PLO- Fatah eller Hamas skall bojkottas då de strävar efter Israels och judarnas utplåning.

DIAKONIA och en (för mig okänd) organisation vid namn Settler Watch skriver idag i SvD en insändare som återfinns under/på ”Brännpunkt”. I artikeln återfinner jag följande uttryck:

Det är oerhört allvarligt att produkter från illegala israeliska bosättningar importeras tullfritt eller felaktigt säljs som ”made in Israel”. Huvudproblemet är dock att handeln med dessa varor över huvud taget tillåts, eftersom den belönar Israels folkrättsbrott och minskar chanserna för en fredlig lösning av konflikten.

Man ”glömmer” att påpeka att Palestinska (och arabiska) företrädare/ledare gång på gång vägrat att skriva under fredsavtal med Israel trots att dessa var så långt framförhandlade att det bara var signaturer som saknas. Man ”glömmer” också att Palestinierna kunde ha levt i en egen stat redan 1948, men valde då att ta strid mot istället för fred med Israel. Såväl Arafat som Abbas har båda försuttit minst ett tillfälle var att få till stånd en Palestinsk stat, men vägrade att skriva under de framförhandlade dokumenten eller tackade helt enkelt nej till förhandling. Trots långtgående och generösa erbjudanden från de för tillfället sittande Israeliska Premiärministrarna. Skulden för den uteblivna Palestinska staten läggs därför helt och hållet på Israel. Udden vänds aldrig mot Palestinska ledare. Varför?

Bloggen ”Sapere Aude” skriver mer i ämnet om de uteblivna eller försuttna tillfällen som lett till att ett fritt och självständigt Palestina aldrig bildats.

Inte heller ett enda ljud hörs från Diakonia om Palestinskt hedrande av martyrer. Självmordsbombare mm erhåller postumt plaketter och ekonomisk belöning. skolor och gator uppkallas efter dessa Palestinska ”hjältar” som dödat oskyldiga Israeler.Kan inte detta vara ett hinder mot fred och eller en egen Palestinska stat måntro?

Om de återupptagna raketbeskjutningarna av södra Israel från Gaza nämner Diakonia inte heller med ett ljud. Att dessa Palestinier också vill vara en del av ett framtida Palestina verkar gå dem förbi. Bara mellan midnatt och fram till lunchtid avfyrades närmare tjugotalet raketer från Gaza med civila Israeler som måltavlor.

En kvinna från Sverige som för tillfället befinner sig i Beer Sheva berättar på sin Facebooksida om hur hon inte bara tvingades att söka skydd när raketlarmet gick på söndagsmorgonen utan också om att raketen föll så nära att hon både hör explosionen samt ser röken efter nedslaget. Har vi läst om henne i svenska tidningar? Nej. Varför?

Slår verligen en bojkott av Israeliska produkter rätt?

Är det verkligen bosättarnas fel allting?

Att Palestinier kommer att bli arbetslösa samt att tvingas leva på bidrag från bland annat Sverige verkar ha gått Diakonia och andra förbi.