Artikelförfattaren (Berndt Ekström) vänder sig till Gunnar Olofsson som är (eller har varit) Palestinagrupperna i Göteborgs ordförande under ett flertal år. G O skriver också regelbundna insändare, debattartiklar mm i olika dagstidningar runt om i Sverige. Ofta utan att nämna sitt ensidiga engagemang mot Israel och för Palestiniernas sak. I just den srtikel som B E kommenterar eller vänder sig emot så framgår detta. För alla som någon gång läst något som G O skrivit framstår det klart att han inte bara är klart partisk i Mellanösterndebatten utan också hatisk i sin inställning till Israel. Ofta framställer G O Israel som ett slags demoniskt våldsam-enögd-självisk-aparheid-vi-går-över-lik-ockupations stat/folk som eftersträvar Världsherravälde eller minst totalitär kontroll över hela Mellanöstern. Detta samtidigt som palestinierna framställs som handplockade inom "söndagsskolan" eller "flickscouterna". Ofta framställer G O Israel (folket) som en illegitim ockupant som inte har någon koppling till landet varken historiskt, juridiskt, folkrättsligt eller politiskt.
Därför var det extra "ljuv musik" i mina öron när jag med kaffekoppen ihand läser vad B E skriver i dagens GP.
Nedan följer ett litet axplock av det som B E skriver i sin artikel:
Kunskapen om nutidshistoria brister på många håll och den som intresserar sig för Israel-Palestina-konflikten bör noga läsa FN-deklarationen från 1922. För trots en absurd situation med många resolutioner från flera av FN:s organ så är de israeliska rättigheterna till Gaza och Västbanken obestridliga, skriver Berndt Ekström i en replik.
Egypten erövrade och ockuperade Gazaremsan illegalt 1948 när man anföll Israel. Jordanien erövrade, ockuperade och annekterade Västbanken inklusive Jerusalem illegalt när man från sitt håll anföll Israel 1948. Båda dessa länder blev då, enligt internationell lag, illegala ockupanter då de ej hade legal rätt till dessa territorier. Efter att Egypten, Jordanien och Syrien inlett krigshandlingar mot Israel under sexdagarskriget 1967, erövrade Israel Gaza och Västbanken inklusive Jerusalem. I praktiken befriade Israel dessa territorier från Egyptens och Jordaniens illegala ockupation.
Israel passar dock inte in på definitionen av ockupant.
Judarnas rätt till Palestina bekräftades av Nationernas Förbund (NF) 1922 när samtliga 52 medlemsländer röstade för Palestinamandatet och tilldelade Storbritannien det administrativa ansvaret för territoriet i syfte att bygga upp ett judiskt hemland. Deklarationen om Palestinamandatet är ett dokument som tillhör internationell lag. Deklarationen tillerkänner judarnas historiska rätt till landet redan i förordet.
1922 års deklaration ger rätt till bosättning
För somliga kan det vara chockerande att judar skulle ha laglig rätt att bo i Gaza, Hebron, Betlehem, Nablus, Ramallah eller var som helst i Palestina. Precis lika stor rätt har de att bo där som i Haifa, Tel Aviv och Jerusalem. 1922 års deklaration om ett Palestinamandat har lika stor tillämplighet i Gaza och på Västbanken som i det övriga Israel inom den så kallade Gröna linjen (1967-års gränser).
Delningsplanen saknar juridisk giltighet
Delningsplanen (FN-resolution 181) har ingen som helst juridisk giltighet i dag. Resolutionen blev aldrig ett rättsligt dokument i internationell lag.
Flera experter på internationell rätt, till exempel Douglas Feith, Eugene Rostow och Stephen Schwebel, har övertygande visat på Israels juridiska rätt till Gaza och Västbanken. (Schwebel har varit President i Internationella domstolen i Haag, och professor i juridik vid Harvard University).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar