En vers i 2:a Krönikebokens 19:e kapitel kom för mig när jag läste om hur Kronofogdemyndigheten tillämpar regelverk och praxis istället för sunt förnuft och medmänsklighet. I kapitlets tionde vers beskrivs det hur man skall när man dömer eller säger sig följa praxis och regelverk måste tänka på att man inte själv drar på sig Guds vrede eller dom.
Aftonbladet skriver om den gamla damen som tvingas lämna sitt föräldrahem efter det att Kronofogdemyndigheten sålt detsamma. tjänstemännen hänvisar till regelverk och praxis trots att det fanns en annan lösning.
I det sekulariserade och avkristnade Sverige som stolt slår sig för bröstet och ofta framhåller hur humant, socialt rättvist och medmänskligt landet är framstår snarare kärlekslöshet, avsaknad av sunt förnuft och hjärtats hårdhet som en bättre (sannare) beskrivning.
Den elfte versen i det aktuella kapitlet avslutas med följande ord: OCH HERREN SKALL VARA MED DEN SOM ÄR GOD.
Jag undrar om inte svenska myndigheter och tjänstemän vid desamma behöver ställas inför Gud och dömas av honom. Gud dömer inte orättfärdigt utan rättfärdigt. Inte heller dömer han efter det som människor hör eller ser, utan efter vad som finns i människors inre/hjärta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar