Davis Cup

Jag kom omedelbart ihåg ett par saker när jag läste denna artikeln på Israelnationalnews hemsida.

Israel är åter i Davis Cup och dess finrum.

Sverige åkte ur Davis Cup och dess finrum för några dagar sedan.

Vem kommer inte ihåg kravallerna som förknippades med matchen mellan Sverige och Israel i Malmö.
När var det, 2009?
Detta sker strax efter Israels motangrepp på Hamas och deras konstanta samt växande terrorbombningar av södra Israel. Operation Gjutet Bly hette offensiven på svenska,

Ilmar Reepalu tvingar arrangören att spela matcherna utan publik.

Högerextremister och vänsterextremister går hand i hand och gör gemensam sak.

Palestinagrupperna Sverige (PGS) underblåser de anti-israeliska stämningarna. TV, Radio, tidningar, politiker och andra grupper eller enskilda hakar snabbt på hysterin och ett inflammerat debattklimat uppstår.

Man försöker tvinga matchen som pågår att avbrytas.

Man slåss med polisen som bevakar arrangemanget och fler än ett polisfordon mer eller mindre krossas.

Propagandan mot Israel är under ett antal dagar och veckor massiv.

Den Israeliska flaggan bränns på öppen gata.

Debatten om det var rätt eller fel att spela genomsyrade Sverige och för eller emot debatterades överallt.

Jag kan inte annat än att säga att jag har en blandad smak i munnen som det heter. Visst är det tråkigt att Sverige åker ur Davis Cups finrum. Å andra sidan är det med glädje som jag ser att Israel tar den vakanta platsen.

Jag skulle nästan kunna kalla det för "skadeglädje".

Det måste vara med en bitter eftersmak som Reepalu, PGS och andra tennisälskande israelhatare åter påminns om kravallerna i Malmö. Åter så degraderas Tennis-Sverige samtidigt som Tennis-Israel blir upphöjda.