Ser på Stefan Swärds blogg att han skall debattera åldersgräns i samband med religionsutövning med den förra riksdagsledamoten Ingvardsson (V). Hon vill "fridlysa" barn från all religionsutövning och likställer den (underförstått) med hjärntvätt.
Hon skriver en debattartikel med anledning av den så kallade andeutdrivningen i Borås. Det har skapat rubriker och inte helt utan rätta. Andeutdrivning som företeelse ser jag inga problem med. Som den beskrivs av den lilla flickan i Borås är jag däremot stark motståndare till.
Då tänker vi lite längre under förutsättning att det är barnens bästa Ingvardsson förespråkar och inte ger uttryck religionshat i största allmänhet. Ett par exempel nämner Swärd i sina blogginlägg, men de är värda att åter belysa. Jag tar medvetet inte upp de saker som är i lag förbjudet även i vuxen ålder.
Alkohol: Förbjud alkohol i hem där barn under 12 år befinner sig och eller lever det vill säga allt öl, sprit, vin, cider osv. 300 000 barn sägs växa upp i missbruksmiljö.
Tabletter: Förbjud alla tabletter som kan användas av som drog eller för självmord. 300 000 barn sägs växa upp i missbruksmiljö.
Tobak: Nikotin är ett nervgift som är starkt beroendeframkallande. Tusentals svenskar dör varje år till följd av rökning. Passiv rökning skadar även omgivningen. Bör således förbjudas.
Mode och skönhetstidningar: Bör förbjudas då dessa sätter press på barn (oftast flickor) att vara fotomodellssnygga och sexiga. Kan leda till utseendefixering.
Fotboll: Bör förbjudas eftersom man dagligen läser om skador och skaderisk. Även som åskådare drabbas man ibland av huliganvåld.
Bantningstips: Förbjud bantningstips då dessa kan leda till viktfixering och svår anorexi eller bulimi.
Politik: Bör förbjudas då det kan leda till extrema politiska åsikter. Ofta på den så kallade högerkanten, men inte att förglömma extremismen på den politiska vänsterkanten.
Listan kan göras mycket lång, mycket lång om det är med barnens bästa i fokus som Ingvardsson vill förbjuda religion. Jag raljerar lite med Ingvardssons argument det måste erkännas. Samtidigt så läser jag i Världen Idag om hur man i Kina gör mycket för att försvåra religionsutövning. Nordkorea är inte heller känt för sin öppenhet för religion av något slag, bortsett från avgudadyrkan riktad mot landets nuvarande och förra ledare. Jag minns också hur det var i DDR, Sovjet osv. Ingvardsson har ju trots allt ett förflutet i det "postkommunistiska" Vänsterpartiet.
Skrattar gott åt ditt inlägg :) Men samtidigt finns det ett allvar i det du skriver, gillas!
SvaraRadera