onsdag 12 september 2012

Kluvenhet

Jag är kluven till att kritisera islam. Å ena sidan så måste vi ha rätten att framställa kritik utan att riskera döden. Jag tycker att en av islams svagheter är bristen på verbal argumentation och ett verbalt försvar av sin religion. Man har lätt att ta till vapen och våldsamheter SAMTIDIGT som man vill framstå som en fredens religion.

USA:s ambassadör i Libyen dödas av uppretade folkmassor. Detta eftersom någon eller några amerikaner har spelat in en islamkritisk satirfilm. Där profeten Muhammed bland annat framställs en man med vissa sexuella böjelser. Att sedan redan kontroversiella personligheter ställer sig öppet bakom filmen hjälper ju inte till för att mildra vreden hos muslimerna ifråga.

Å andra sidan kan jag tycka att personerna ifråga borde ha använt sig av mer förnuft än de har gjort just nu. Men tyvärr så finns det dom som alltid vill ta varje tillfälle att reta gallfeber på motståndarsidan, speciellt när man vet att dessa kommer att reagera med vrede och våldsamheter.

Dock måste vi komma ihåg att olika muslimska organisationer, TV-stationer osv dagligen eller iaf regelbundet framställer t.ex. kristna, judar och Israel på exakt samma sätt. Detta utan att kristna eller judar river ambassader eller moskéer.

Det var och är ingen rolig läsning. Att reaktionerna blev som de blev. Att man inte på ett intellektuellt och städat sätt kan eller vill bemöta kritiken (satiren).

Att som vissa svenska forskare vilja stoppa huvudet i sanden och ifrågasätta all kritik av islam som islamofobi, främlingsfientlighet eller obefogad dito är att göra som Hasse och Tages "Pastor Jansson". Inte ha en åsikt om någonting. Då är det bra att t.ex. Stefan Swärd står upp för en seriös debatt om rätten att ifrågasätta islam.

Man kan se det så här också.
Har islam något de vill dölja?
Något som inte är bra med den egna religionen?
Är det därför man är så snabb att ta till våld?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar