En hjälte

Tänk vad lätt det är att gå förbi eller nonchalera en hjälte utan att veta att han eller hon är en hjälte/hjältinna. Det heter i ordspråket: på sig själv känner man andra. Jag har gått förbi hjältarna. Du har gått förbi hjältarna. Vi gör det omedvetet varje dag eller vecka. Det som är än mer tragiskt är att vissa (kanske också jag) medvetet väljer att gå förbi de riktiga hjältarna när vi tror oss själva vara så mycket mer värda eller viktigare. Vi är vana att tänka i styrka, i storlek, akademisk utbildning, titlar och i andra liknande termer. Hollywood sätter säkert sin prägel på ditt och mitt tänkande, mer än vi tror och är villiga att erkänna.

Det vi ofta tänker bort är att när Gud i sitt ord (Bibeln) utser eller gör människor till hjältar så går han inte på vad vi (du och jag) tycker är viktigt. Han struntar i om du är född i rätt familj, släkt, folkslag, stad eller land. Jag tänkte dela några typiska hjältar som Gud utvalde.

Tänk dig Noa. Egentligen var han en riktig tokstolle, en galning, en knäppgök. Bara detta med att komma på tanken att bygga en båt, ett skepp, ett fartyg på torra land. Långt ifrån närmaste vattendrag, sjö eller hav. Hade han gjort samma sak idag hade du och jag med största sannolikhet räckt lång näsa åt honom och skrivit nidvisor om honom. Men i Guds ögon var han en hjälte.

Tänk dig Abraham. 99 år gammal med en överårig (passerat fertil ålder) fru. Inga barn. Och Gud väljer ut honom och säger att han skall bli ”fader till många folk”. Men Gud såg bortom barnlöshet och infertilitet. Gud såg inte på parets ålder, han såg deras hjärtan. Om Abraham säger Gud: han är en man efter mitt hjärta.

Sedan väljer Gud ut åt sig Jakob. En bedragare och en tjuv sa man om honom. Vem blev han? Han blev mannen som när han namngav sina söner i förlängningen gav namn till Israel stammar.

Tänk på Mose. En försagd fåraherde som levde mitt ute i ingenstans (eller någonstans om du så vill) i ett stort ökenlandskap. Omkring 80 år gammal kallas han av Gud. Gå till Farao och säg åt honom att släppa mitt folk blev hans uppdrag. Han gick och med honom följer minst 1,5 miljoner människor. Det finns de som talar om 3 miljoner personer. Alla skall få mat och vatten. Inte bara människor, utan de för med sig boskap, får, hästar, kameler osv. En hjälte blev han.

Tänk på Rahab. Hon var inte det naturliga valet när tanken var att inte och förstöra staden Jeriko. Arkitekten som byggde staden hade varit/blivit ditt eller mitt naturliga val. Hade vi inte fått tag på honom så hade vi valt vakt och säkerhetsansvarig. Rahab var en illa sedd kvinna. Utstött med dåligt eller sämsta tänkbara rykte. En prostituerad kvinna var Guds val av nyckelperson vid intagandet av Jeriko. En hjältinna blev hon.

Eller tänk på min namne, Gideon. En (i sina egna ögon) liten oansenlig man helt fri från allt som kan kallas för självförtroende. Han varde bondpojken som inte gjorde något väsen av sig utan hellre gick undan för att sköta sitt arbete så där lite i smyg och säkert tänker han: hoppas ingen lägger märke till mig. Honom valde Gud när han ville lära Filisteerna en läxa. En hjälte blir han, den förskrämde bonden.

Tänk på David. När profeten kom till hans hem för att smörja landets och folkets näste konung, vad gör han då? Han gjorde samma sak som du och jag gör. Davids bröder var alla fullvuxna, stora, starka, ståtliga och kunde hantera vapen. Profeten tror givetvis att det var någon av dessa som var landet blivande kung. Men Gud säger till profeten, ännu en son finns i familjen. Säkert kommer hans far och hans bröder med olika ursäkter. Han är ute med fåren, han är både smutsig och luktar därefter. Han är minstingen, liten och klen. Han har inte lärt sig att hantera vapen ännu, han drömmer, knäpper på en harpa och skriver dikter. Gud ställer en tid senare, David mot dåtidens väldigaste och mest fruktade krigare, Goliat. Stor, kraftfull, en berömd krigare, kraftfull röst och väl beväpnad. David som knappt har hamnat i puberteten och knappast hade börjat raka sig ännu, han blir den som antar Goliats utmaning. Utan vapen för strid. Idag skulle det vara som att låta David med en slangbella gå den med maskingevär, pistol och kniv beväpnade Goliat. Ett hån, en förolämpning mot den välbeväpnade och vältränade soldaten. Några minuter senare kan David lyfta den besegrade och i strid fallne Goliats avhuggna huvud. Först då såg människor honom som en hjälte. Gång på gång kunde David ha tagit saken i egna händer för att erövra kungatronen från Saul, men han valde att vänta tills Gud gav honom den.

Listan kan bli längre, mycket längre om jag skulle nämna alla personer som är hjältar i Guds, men inte människors ögon vid den första anblicken.

Kom därför ihåg att det finns hopp för dig min vän. För den som idag anser sig som den viktige och den främste och som inte ser dig i din enkelhet. Han eller hon kan tvingas att imorgon hålla hyllningstal om eller till dig. Om du idag ser dig som den lille, oansenlige personen utan självförtroende som inte vill stå i rampljuset. Om och för dig finns det hopp. Gud kan använda dig och du skall bli näste man eller kvinna i raden av Guds hjältar, hur oansenlig du än är i dina egna ögon.

Gud välsigne dig, Gideon.