I slutet av förra året skriver pingstpredikanten Birger Skoglund i tidningen Världen Idag under rubriken "Mitt hjärta gråter över avstegen från Bibelns lära". Ett varningens rop men, också ett rop i nöd och bedrövelse.
Jag suckar nästan varje dag precis som Birger Skoglund gör, suckar över tillståndet i svensk kristenhet.
Under de senaste månaderna läser vi nästan varje vecka om församlingar som splittras, eller som lämnar sina samfund. Vi läser om kristna grupper eller person som ställs mot varandra. Pastorer eller präster som omplaceras alternativt sparkas utan att information lämnas ut varför. I bästa fall meddelas att man inte längre känner förtroende för den sparkade eller att skiljaktigheter gör det omöjligt att fortsätta samarbete.
Hämtat ur Svenska KÄRNBIBELN kapitel 10, vers 34 och framåt beskriver lite vad vi läser om i tidningarna.
34Tro inte att jag har kommit för att sända (kasta ner) fred på jorden. Jag har inte kommit för att sända fred, utan ett svärd (mindre, kortare svärd som användes i närstrid).
[Den fred som Jesus ger är mellan Gud och människa, se Jes 9:6. Vi uppmanas att sträva efter fred med alla människor, se Heb 12:14, men alla vill inte det, se 2 Tim 3:12. Det är inte Guds vilja, eller han som orsakar splittring, men den är oundviklig. Det är en konflikt mellan ljus och mörker, mellan Guds barn och djävulens barn, och denna konflikt når även medlemmar i en och samma familj. När en människa blir frälst och lever i ljuset blir kontrasten till det tidigare livet, i mörkret, helt uppenbar. Tidigare vänner kan bli fiender när de upplever sig dömda, se Joh 3:16–21.]
en son mot sin far,
en dotter mot sin mor,
en brud (nygift sonhustru) mot sin svärmor.
36En man får sina egna till fiender.
[Citat från Mika 7:6. En gruppering är far och mor, och på den andra sidan son, dotter och en sonhustru. Innan Jesus kommer tillbaka för att upprätta tusenårsriket på domens dag kan evangeliet splittra generationer.]
37Den som är mer vän med (känner större känslomässigt band till) sin far eller mor än med mig är inte värdig mig. Den som är mer vän med sin son eller dotter än mig är inte värdig mig.
[Senare i Luk 14:26 säger Jesus att man måste hata sin familj och sitt eget liv för att följa honom. I den judiska kulturen är dessa talesätt, som är överdrifter, vanliga och kallas hyperboler. Även på svenska kan man t.ex. säga att man älskar röda hus men hatar gula och på så sätt uttrycka att man föredrar en viss färg mer utan att för den skull bokstavligen hata den andra.]
Regnbågsflaggan ställer krav på underkastelse, klimatförändringar, flyktingar-asylsökande och förhållning till Israel är saker som är ämnen som ofta lyfts fram. Dessa leder eller kan leda till infekterade diskussioner kristna emellan. Samtidigt ser vi ett samhälle som alltmer ser ut att landa i kaos och mer kaos. Är det förberedelsen inför Antikrist framträdande vi ser?
Här gäller det att vara vis eller om man så vill klok och förståndig. Vi som tror på Jesus och bekänner honom som Herre och frälsare måste söka vår vägledning i Guds Ord, Bibeln och inte dras med i det som sker i samhället runt oss. Det är i Guds Ord vi hittar vägledning, trygghet och framtidstro.
Jag är inte orolig, men jag tycker det är otrevligt och tråkigt. Själv vill jag välja BIBISKT KORREKT före POLITISKT KORREKT i min tolkning av Bibeln. Jag suckar till Gud nästan varje dag att de jag har runt mig skall göra detsamma och inte följa/lyssna till denna tidsålders gud och väsende.
Gud Välsigne Dig, Gideon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar